Möhippa

Jag ville absolut inte ha något kalas när jag fyllde 15, jag sa det en miljon ggr, var hos pappa hela helgen och kom hem söndag och mamma hade frågat vad jag ville äta jag sa tacos men när hon lagade mat den dagen undrade jag varför hon gjorde så mkt? plingplong in kommer massa av mina vänner (fler jag aldrig själv hade bjudit och några jag hade bjudit var inte bjudna för mamma hade bett en kompis om hjälp och hon och jag var inte jätte nära vänner.. den dagen är en av de värsta i mitt liv! jag bara grät och kände mig så kränkt! I efterhand har min mamma förklarat att hon trodde att jag bara inte ville vara till besvär och att jag egentligen ville ha ett kalas.......

Iår fyllde jag 25 alltså 10 år senare och jag ville inte ha kalas iår heller, men tro fan att alla andra ville det jag sa nej nej nej nej men dom tjata och ringde hela tiden på min födelsedag till slut sa jag ni får komma hit då men jag tänker fan inte fixa något, jo visst dom kom hit hade med sig bullar tårta kakor plastmuggar och plasttallrikar dom fick städa mitt kök innan dom kunde koppla in kaffebryggaren jag fick i present för jag sa att vill ni ha kaffe får ni ta med det för vi dricker inte kaffe varpå jag får frågan har ni ingen kaffebryggare heller nej varför skulle vi svara jag as sur, när jag öppna paketet och fick den sa jag kul, den kan stå bredvid den andra i källaren! Sen satt jag och sa ingenting i mjukisbyxor och fika när jag var klar sa jag bara tack och sen gick jag ut i trädgården och jag hade mjukisbyxor hela kalaset..........!

Jag hatar kalas! Om jag kom till någon och skulle ha möhippa och den sa nej skulle jag inte ens tjata, jag skulle säga är du säker? ok om du ändrar dig såå ring el vill du bara gå ut eller bio middag vi gör vad du vill. så hade jag haft kul utan den personen.. :) 

när jag "kidnappade min vännina på hennes möhippa, fick hon göra saker som jag visste att hon tyckte om! en del gör möhippor som dom själva tycker om, eller aldrig skulle utsätta sig själva för, men sin vännina, varför?

så det kanske vad därför hon tackade nej(jag spånar bara)

Det är klart det skulle kännas tråkigt, men det skulle kännas ännu mer tråkigt att kompisen kände sig tvingad att vara med på nått hon inte vill för att jag utan hennes vetskap planerat och lagt ut pengar!

Med tanke på alla sjuka möhippor/svensexor jag hört talas om och t.o.m. tyvärr i mina tonår varit med på (i frikyrkliga sammanhang, man måste ju göra det extra spexigt när det inte kan va sprit med i bilden) förstår jag om man vill avstå. Jag har exempel som; kille blev bakbunden och placerad på flotte som sedan började sjunka, kille som blev fastbunden vid ett träd och lämnad och inte kunde ta sig loss, tjej som fick ögonbindel och blev avklädd kläder och påklädd sopsäck samt utplacerad på stan bara för att inse att det var en genomskinlig sopsäck kantad med kondomer hon hade på sig och inte så mycket mer, brudpar där möhippa och svensexa förenades framåt kvällen som blev utkörda ett par tre mil in i skogen och fick ägg och mjöl kastat på sig och sen blev lämnade (jag då 16 och min syster åkte direkt hem och berättade för vår mamma som åkte och hämtade upp dem). Brudgummen skulle jobba dagen efter, men det frikyrkliga svensexegänget tyckte att chefen antagligen skulle ha överseende med att han kanske inte dök upp på jobbet "FÖR HAN SKULLE JU GIFTA SIG!!!".

Förövrigt låste min mamma in sig på toan och vägrade komma ut när hennes vänner kom för att hämta henne för möhippan och jag har aldrig tyckt att det var själviskt eller elakt av henne. Vill man inte så vill man inte. Har man knäppa vänner vet man ju aldrig vad de kan hitta på.

Jag hade bannat mig själv för att jag i planeringen av möhippan utgick ifrån mig själv och inte bruden ifråga.

Själv ville jag inte ha någon möhippa, av alla möjliga skäl. Jag anser det vara en förlegad tradition som jag inte står för och som jag tycker är ytterligt pinsam. Det blev ett rejält oväsen på grund av detta och det resulterade i att bekanta till mig ändå ordnade en sorts "möhippa light" med ett bokat bord för trettio personer på en väns restaurang. Dit jag sedan fick ringa och avboka, vilket var väldigt jobbigt och sedan fick jag skicka ut ett massmail till alla där jag (för hundrade gången) förklarade att jag inte ville ha någon möhippa, att jag var uppriktig i denna önskan och att jag alltså inte gick runt och innerst inne önskade mig en sådan.

Summan av det hela var att mina vänners ovilja att se till mina behov och önskningar (den människa de paradoxalt nog planerade att hylla) ställde till det med en jävla massa bekymmer för både mig och dem, ungefär tre veckor innan mitt giftermål. Jag hade lite annat att göra just då kan man säga, men fick ägna stor tid åt att lägga ner den möhippa jag högt och tydligt redan från början sagt att jag inte ville ha.

Endast på grund av människors ointresse att sätta sig in i andra människor och att inte utgå från sig själva och vad de tycker är livsviktigt och inte.