Möhippa
Tänk dig följande: Du ska gå på en möhippa, ni har planerat och lagt ner pengar. När ni kommer och ska kidnappa bruden så säger hon tack, men nej tack och följer helt enkelt inte med. Hur reagerar du?
Tänk dig följande: Du ska gå på en möhippa, ni har planerat och lagt ner pengar. När ni kommer och ska kidnappa bruden så säger hon tack, men nej tack och följer helt enkelt inte med. Hur reagerar du?
Ja alla kretsar är olika
Bland våra vänner och vår familj är svensexa/möhippa ne given del av bröllopet och något man absolut förväntar sig. I er kanske den inte är det?
Sen tycker jag det känns lite "sniket" att fråga om bruden vill ha möhippa. Jag skulle känna det som att jag som brud blir till besvär, att vännerna känner sig tvugna att ordna en möhippa om de ställer en sådan fråga...


Det här är ju en rätt knepig fråga eftersom en möhippa oftast är något som ska komma som en överraskning. Men jag känner det lite som många andra skriver, en möhippa är en "risk" som kommer i och med att man bjuder till bröllop. Och den är ju inte av ondo, det är ju oftast brudens kompisar som vill fira den blivande bruden lite extra. Dessa pinsamma möhippor som går ut på att den blivande bruden ska göra bort sig på stan,utsättas för jobbiga saker,är ju tackoch lov på väg bort. Så om man inte vill ha en möhippa då tycker jag att bruden bör berätta det för de närmaste kompisarna - och att vännerna ska respektera det.
Om den blivande bruden inte sagt något, då kommer åtminstone jag att ta för givet att hon förväntar sig att vi hittar på något. Men som nu när vi ordnade en hippa åt min vän för några veckor sen, så kan man ju vara åtminstone lite taktiskt och försöka kolla läget. Dels så pratadevi ihop oss om hur våran vän är och vad hon skulle kunna tänkas tycka är roligt. Sen finns det ett väldigt enkelt sätt att dubbelchecka - man frågar karln hennes. Nu hade jag den turen att jag var över en kväll hos paret som skulle gifta sig och att killen själv tog upp sin vånda över en eventuell svensexa, vi gled alltså automatiskt in på ämnet. Det är tur att jag är bra på att hålla god min, haha, men jag fick ju ganska svart på vitt vad båda tycker om möhippor/svensexor.
Killens svensexa blev precis vad han fasat för, han utsattes för temat "fyra fobier". Haha, stackarn. Men i slutändan verkade han väldigt nöjd och glad och under bröllopsmiddagen då svensexan redovisades fick vi oss alla ett gott skratt och brudgummen verkade rätt stolt över att ha klarat "mandomsprovet".
Men om jag nu gjort det jag kunnat för att kolla av om den blivande bruden vill ha en hippa men inte fått höra något som tyder på att hon motsätter sig en, ja, då hade jag faktiskt blivit väldigt ledsen om hon vände oss ryggen när det var dags. Däremot har jag inga nära väninnor som jag skulle känna så dåligt att jag misstolkar henne så. Så mitt svar är väl egentligen, hade det varit en av mina nära vänner, ja då hade jag faktiskt blivit väldigt ledsen och besviken.
Jag är van vid att man stämmer av med brudgummen om vilka som ska tillfrågas och vilken dag som är lämplig, så jag skulle nog bli irriterad om man fått en lista över lämpliga personer och en lämplig dag, utan ett ljud om att bruden inte ville bli hippad..