Möhippa

För av någon anledning blev sååå komplicerat av att jag inte ville ha en möhippa, undrar vad de hade planerat egentligen. 
För som i exemplerna ovan trodde de inte på mig in i det längsta. så de hade planerat båda delarna innan jag tror det var svärmor som övertygade dom till slut att jag inte ville.

Men varför ska bruden, som är i centrum, jaka med om hon inte vill.

Jag har svårt att förstå hur något som är menat att sätta bruden och hennes vilja och välmående i centrum i slutändan ska handla om brudens vänners ansträngningar och vilja.

Visst, vännerna har säkert lagt ner både tid, pengar och engagemang i saken, men har de inte kollat upp saken mer så får de ju vara beredda på att bruden helt enkelt säger att hon inte vill.

Det är därför det är så viktigt att säga till tycker jag. Det är tämligen vanligt med att anordna möhippor idag, många vänner tror dessutom att de måste planera en sådan. Det vanliga förfarandet med hippor är ju just att de planeras i hemlighet så det är lite av ett moment 22 för vännerna att veta om de ska eller inte ska anordna nåt för fråga är svårt, det går ju emot hela grejen. (även om jag tycker att man ska göra undantag från det om det krävs) 

De gör de (förhoppningsvis) för att de vill glädja sin vän och fira den dagen som kommer. De kan ha rest långt, tagit semester för att kunna resa, tagit tid från saker de borde ha gjort hemma eller i sina fritidsintressen av välvilja och en önskan att glädja bruden. Man har ofta in i det längsta försökt få aktiviteter att gå i hop så att de ska stämma väl i tid och i brudens smak. Om man då känner otroligt starkt mot att ha en möhippa men inte säger något till sina vänner så tycker jag att det är respektlöst mot dem att först vid kidnappningen säga nej tack jag vill inte följa med. 

Har man däremot redan innan klartgjort att man inte vill vara med så är situationen en annan. Då är det istället vännerna som varit respektlösa.

Givetvis. Men man måste någonstans vara beredd på ett nej och sen inte sura över det.

De som planerat och bokat upp sig för möhippan kan ju fortfarande sticka iväg och ha skoj om de vill det.
Jag skulle iaf inte ta illa upp av att de stack iväg utan mig om det varit jag som varit bruden som tackat nej till möhippan.

Jag kan tänka mig massor av scenarior som skulle kunna sätta köppar för hjulen. Magsjuka, migrän eller annan sjukdom, barnen eller någon annan närstående har plötligt råka illa ut, man kanske är mitt uppe i mycket annat som kräver energi (flytt och renoveringar t.ex.)...eller om man faktiskt plötsligt har gjort egna planer som man ser fram emot. Man har äntligen fått en ledig kväll och ser fram emot att få ta ett långt bad i lugn och ro, eller möjlighet att ta tag i det där som liksom aldrig blivit gjort p.g.a. brist på möjligheter. Man kanske kar spontanplanerat in en romantisk kväll med sambon (som denne då alltså inte känner till)  för att man har ägglossning och försöker bli gravid o.s.v.

Ja, brudens vänner har säkerligen lagt ner mycket tid och energi på att fixa en bra kväll, men brudens egna planer och vilja är väl ändå viktigare att ta hänsyn till.

Visst, är man så starkt emot möhippor är det smartast att säga det i förväg. Men de som anordnat den har ingen rätt att sura om de skulle råka få ett nej för det finns viktigare saker än möhippor...

Självklart kan saker komma emellan, senaste hippan jag planerade flyttades pga vulkanaska. Som tur var kunde allt modifieras och flyttas och de vi bokat med förstod omständigheterna och gick med på att ändra datum och inget blev dyrare.

Självklart får man också som blivande brud säga till gästen som bokat hotell, rest 40 mil och tagit semester att för att kunna komma, planerat i månader och lagt ut pengar på aktiviteter att , du, jag vill helle ta ett bad ikväll.

Man har rätt att planera sitt bröllop och allt som ligger runt det precis som man vill. Men i grund och botten så är de relationer man har ofta värda att vårda. De vänner som planerar ens hippa är ofta de närmaste. När de verkligen ansträngt sig så tycker jag att det minsta man kan göra är att säga till i förväg att man inte vill ha en hippa. Konceptet möhippa är ju inte okänt, de flesta som gifter sig känner nog till eller har hört talas om att sådana kan ordnas. Att de brukar planeras i hemlighet och att de inträffar någongång innan bröllopet.

Man kan självklart också säga att andra inte har rätt att sura men jag hade blivit grymt besviken i det läget. En möhippa gör man ju sällan för sin egen skull även om man planerar för att alla ska kunna ha roligt. Man gör det för att fira någon otroligt stort som händer för en kär vän, om denne då kallt tyckt att en hemmakväll är viktigare än de anstängningar vännerna gjort, ja det hade tagit ganska ont.

Men om man inte gör den för sin egen skull (utan för brudens skull). Varför är det viktigare att bruden gör alla andra till lags och går på möhippan trots att hon inte vill (om det nu skulle vara så) än vad det är för möhippearrangörerna att acceptera brudens vilja (om hon inte ville)?

En hemmakväll är sällan något man planerar långt i förväg, utan något sånt kan jag komma på tidigare samma dag.
Om jag nu skulle vara på G och gifta mig och hade planerat för en osocial helkvälll bara för mig själv vilket hade varit mitt sätt att fira det på (hemmakväll = hemmagjorda inpackningar, kanske rent av en välbehövd hårfärgning, noppning/vaxning/rakning/epilering, peeling, eteriska oljor, långt hett bad, pepparkaksdeg, flera liter mjölk och korsord framför en riktigt blodig skräckis), då skulle jag verkligen inte vara rolig att ha med på en möhippa...Jag hade suttit och varit tyst och troligtvis sett ut som om jag bara ville därifrån hela kvällen. Sen hade jag låst in mig på väldigt lång tid och blivit ännu mer osocial än vad jag varit från början. Hade det verkligen varit ett bättre alternativ än att bli lite besviken över att jag sagt nej och lämnat er lite besvikna istället?

Jag kan förstå att man, som arrangör, skulle känna sig lite åtsidosatt och besviken om vännen i fråga inte ville med när man ändå planerat och fixat. Så skulle jag också känna det. Men jag förstår inte hur man kan tycka att arrangörens engagemang är viktigare än huvudpersonens vilja och känslor...

Säger bruden nej så är det väl bara att acceptera det. De som åkt dit för att gå på möhippa kan ju fortfarande göra det och ha en trevlig kväll.

Som sagt, klart man får. Men jag skulle tycka att det var otroligt respektlöst. Hur lite värderar man då sina vänners tid, de pengar engagemang och känslor som de lagt in i att ordna en kväll för en vän. Hur svårt kan det då vara att först säga till att man inte önskar en möhippa. Respekt och omtanke bör gå åt två håll.

Jag har varit med om en liknande grej, fast det var en jämn födelsedag. Mitt ex föräldrar fyllde år och barnen hade ordnat en avlösare som skulle jobba istället för dem, en raggarbil och en kväll med ett gammalt band som de varit på som unga. Mamman gick i taket och ville verkligen, verkligen inte åka. Det slutade med att vi fick åka istället.

Men på de möhippor jag varit så har bruden anat vad som komma skulle och traskat med. Ingen av dem har blivit särskilt förvånad, så de har ju vetat om länge att det skulle bli en möhippa och kunnat avstyra det om de verkligen inte ville.

Annars får man väl gilla läget, man kan ju inte tvinga någon. Hade nog blivit mer sur på den ansvariga för att hon inte hade bättre koll än så på sin kompis!

Precis, respekten ska gå åt båda hållen!
Därmed så får man acceoptera det om bruden säger nej (även om det sker efter att allt redan är planerat och klart).
Man ska inte ta det så personligt.

Den som ska gifta sig ska ju inte behöva ställa in hela sitt liv och sluta planera sin egen tid för att någon kanske kommer att planera en möhippa. Världen slutar inte snurra bara för att man ska gifta sig och det kan mycket väl hända saker när det börjar närma sig bröllopet att man helt enkelt känner att det inte finns tid till att bara slappa och dricka goda drinkar med klompisarna.

Om man som brud verkligen inte vill ha en möhippa så tycker jag att man upplyser sina vänner om det. Försöker de ändå kidnappa en så är det helt ok att säga nej tack.