Möhippa

Svår fråga. Jag ville verkligen inte ha nån möhippa och trodde heller inte att nån skulle fixa en. Har tjejkompisar men inga jättenära vänner och ingen bästis. Ville inte att nån skulle ordna en för att de tyckte synd om mig.

Kan inte riktigt förklara varför jag verkligen inte ville ha nån men hela bröllopsgrejen var nåt jag var ganska obekväm med och jag gifte mig enbart pga de juridiska aspekterna. Helst ville jag göra det hemligt men min man ville ha ett stort bröllop så vi kompromissade ihop en lösning vi båda var nöjda med.

Jag funderade mycket på att prata med de jag misstänkte skulle kunna tänka sig att ordna nåt och be dem avstå men vågade inte, tänk om de inte funderade på det, hur skulle det låta då.

Lösningen blev att jag bad min man säga till mig om nån hörde av sig till honom, jag bad även honom säga till att jag inte ville ha nån möhippa om nån ringde. Han sa aldrig nåt så jag trodde jag var "säker" men så en dag kom det ett gäng och jag kände mig både chockad, sviken och bortgjord. Har än idag (det är fyra år sen) inte riktigt förlåtit min man, de hade pratat med honom och han sa aldrig nåt till mig. Jag har nog aldrig känt mig så sviken av honom vare sig tidigare eller senare.

Dock följde jag med, att säga nej tack kändes konstigt när de väl stod där.

Vi hade en jättetrevlig dag och kväll helt anpassad till mig, det är jag def tacksam för men jag hade mycket hellre sett att de hade kontaktat mig och sagt nåt. Sagt att vi tar en dag och umgås bara vi tjejer. Vi planerar och du hänger på. Då hade jag känt mig betydligt mer avslappnad och bekväm.

Det kanske låter otacksamt men det är sån jag är. Jag vill ha kontroll, jag vill inte bli överraskad. Om de hade varit närmare kompisar hade de vetat det och antagligen gjort annorlunda.

Jag kan tycka både ock. Det är vanligt att någon som gifter sig också får en möhippa. Det känner många till och det är rimligt att tro att man kan få en sådan om man gifter sig själv. Om inga signaler kommer om att denna person inte önskar en möhippa så står vännerna i en sits då de antligen kan göra bruden ledsen över att "ingen kom i håg mig, ingen orkade ens ordna en hippa, eller ingen bryr sig"  å andra sidan kan man ju uppenbarligen råka hippa någon som inte vill.

Därför bör man som vän fundera på omständigheterna,är det ett klassiskt bröllop eller ett litet hemligt. Det ger ju vissa hintar. Pratar bruden om hippan eller inte osv.

Bruden bör ju också rimligtvis ge hintar eller rakt ut berätta vad hon vill. Eftersom en möhippa inte är något man kan lägga in en besällning om så är det förstås lite svårt att knata till kompisarna och deklarera vad man vill men känner man starkt för något är det bättre att förmedla sig på ett eller annat vis.

Har man inte sagt något om att man inte önskar en hippa och ens vänner sedan lagt ut både tid och pengar på en sådan så tycker jag nog att man snällt följer med. Allt annat är repektlöst mot kompisarnas goda vilja, plånböcker och tid. Har man dock nämnt att man inte vill hippas, ja då är det ju vännerna som struntat i brudens vilja och agerat respektlöst och då får de ju snällt acceptera att bruden kan stanna hemma under den planerade dagen.

Jag skulle ha tackat och sedan sagt nej tack.
Jag tycker inte om att fira min egen födelsedag, tycker det är obehagligt att stå i centrum.
När jag gifte mig förra gången så gjorde jag klart för alla att jag följer inte med på någonting men tyvär fick det påföljden att mitt ex inte fick någon svensexa heller.

Och nu när min sambo och jag pratar att gifta oss har jag redan nu sagt till om att jag inte vill ha någon möhippa.

Jag tycker nog att som kompisar har man väl något hum om hur ens vänner tänker och känner så ordnar man en möhippa och bruden tackar nej har man som vänner inte varit tillräckligt lyhörda tycker jag