BF maj 2011

OJ OJ OJ!!! Här händer det ju massor! Grattis grattis grattis till alla nyfödda bebisar!

Känner igen mig i det ni andra säger om att man börjar känna sig som en gnällspik. Tycker också att det börjar bli riktigt jobbigt att vara hemma och vänta med min lilla 23-månaders. Hon vill ju leka och ha kul, men lekplatsen 100 meter bort känns så långt borta just nu... 

Hade kanonvärden på allt hos min BM idag. Bebis ligger fixerad för första gången! Hon sa att det var en liten med humör. Hjärtljuden låg på 140-180 ungefär när hon precis hade känt igenom magen ordentligt. Det var så skönt att få veta det för den har varit så lugn i magen de senaste dagarna. Har nästan varit orolig över att någonting skulle vara fel...

I morgon är det en vecka sedan mitt BF datum... Har bara lite molvärk och inte mycket mer. Någon sammandragning just nu, men vääääldigt oregelbundet. Ber till gud att det äntligen kan köra igång i natt. Mamma har varit här i snart en vecka som "stand by" (så att vår son kan lämnas hemma) och pappa kommer i kväll. Nu känns det som att alla bara går och väntar och det gör ju inte det hela enklare och mindre långdraget. Missförstå mig rätt, för det är superlyxigt att ha mamsen här när maken jobbar långa dagar, men det känns som att väntan blivit ändå mer intensiv på något sätt... Suck. Med förra sonen gick jag över nästan sex dagar och skulle det varit samma denna gång skulle jag fött idag. Men icke!

ingra
ja det är jobbigt med så stor mage och när man har 3 små barn att ta hand om också, och nu är det ju ingen fara om bebis kommer,  vill inte ha en stor bebis att föda, hoppas bebis är liten som mina andra varit.
jag får väl hålla igång här och håller tummarna för att bebis kommer snart.

Börjar sitta här o tänka på, vad gör man om man är hemma-fru på heltid? Shit... finns det verkligen saker att fördriva dagarna med?? Jag har varit hemma sen den 15 april och börjar bli jäkla less alltså. Från att vara van att jobba heltid med långa dagar och full fart. Nu känns det kanske extra segt, för man vill inte direkt ge sig ut på världens utflykt när man redan är på +dagar... 

Stackars mannen får stå ut med en grinig sambo när han kommer hem från jobbet. Denna graviditet som varit så enkel enda fram till för cirka 2 veckor sedan. Nu tar det emot ordentligt! Alla säger, "vila, ta det lugnt" "passa på nu innan den lille kommer att vila, för sen blir det ingen vila" bla bla bla... åh, vad gnällig jag är nu..

Riktigt mycket från slemproppen idag också... nå? inte dags att få lite värkar snart eller ska det behöva ta x-antal dagar till??? 

I måndags natt/morgon 03:00 fick jag värkar som var både regelbundna och oregelbundna (fr 3-4 min upp till 5-7 min och tillbaka) fram till klockan 07:00 på morgonen den 9e maj blev det alltmer tätare och vattnet gick klockan 08:00 på morgonen (ringde förlossningen kl 7:50 - då värkarna var både regelbundna och oregelbundna, de tyckte jag skulle stanna hemma ett tag till - duscha - bada tills vattnet gått) men så ringde jag dem igen efter att ha lagt på luren och ja... det kändes som att jag ville bara gå på toaletten hela tiden och det var jobbigt att hålla i sig. Åkte ilfart in till förlossningen klockan 8.40 och (skrev på förlossningsbrevet att jag inte ville ha EDA - men ändrade mig när jag var där på plats) och koncentrerade mig hela tiden.

Pratade inte så mycket med barnmorskorna bara för att jag hade regelbundna värkar. Dom kollade och vart chockade till och med jag (för att vara förstföderska) (!), redan öppen 7 cm vid 8:50 och som vanligt ville jag bara gå på toaletten (göra nummer 2, alltså), klockan 8:15 kom EDA läkaren. Gissa om att jag blev överlycklig då - jag blev alltmer irriterad när dom gjorde sina pliktiga frågor till mig (om allergi och allt annat) (ville ju ha EDA på en gång, he he) och koncentrerade mig genom värkarna. Sade ifrån, ville göra nummer 2 igen - säkert har jag sagt det många gånger sedan jag kom in. Dom tipsade lustgasen, ville ej ha eftersom jag fick ju regelbundna värkar - så kunde jag självklart inte tänka på lustgasen. Läkaren höll i sprutan och väntade... men då sa jag helt plötsligt, måste krysta måste krysta..ville bara liksom "bajsa!", ha ha...

Barnmorskorna kollade och sa det är bara att krysta! Jag blev överlycklig och klockan var 8:25 då kunde jag krysta 7 gånger och det hela tog 9 minuter och vår älskade Leon kom till världen kl 8:34! Snabb förlossning anade vi aldrig, att vi skulle uppleva en sådan... och att lillkillen hade så bråttom! BM var chockade och pratade hela tiden om det efteråt, ha ha...  Äntligen är allt över och vi är så lyckliga! Bild kommer senare när jag fört över alla bilder till datorn...

Han kom ut 40+3... 3275 g och 50 cm... Glömde tillägga det, he he...