Vi över 30 som längtar efter första barnet

Skönt att höra att fler tänker som en själv, tänk att vi alla har så liknande funderingar och skönt att kunna diskutera här! Det är ju lite lustigt att när man väl tar upp en tanke med sin kära så visar det sig att han också har tänkt samma saker! Så det bästa man kan gör är nog att prata om det hemma...för lätt är det ju inte när det låter vänta på sig att bli bäbis!

Och nix, har INTE testat ännu...hummelihum...vi får se...inga tecken på något alls här än så länge...får se hur länge jag orkar vänta ;)

Tillbaks i tråden efter julledigt
Hoppas alla har haft det bra. Det har varit snöigt och lugnt här. Mysigt!!

Har läst ikapp, mkt spännande på gång ju, polarlantis....berätta hur det går!
Essalady och jojjo, det är samma tankar här. Usch vad det är svårt, om man nu inte kan tänka positivt, så kunde man väl iallafall sluta tänka negativa tankar! Det känns ju som inte funkar med vår barnverkstad, och att alla andra blir med barn. Jag skulle hellre inte tänka på det alls. Men det är ju så bra att läsa era och alla andras funderingar här på FL. Då känner man sig genast inte så ensam längre. Det är så sjukt att man inte kan dela det här med sina närmsta vänner...eller, det är klart man kan, men det känns som om det skulle bli svårt. Dom skulle fråga hur det går, hur det känns. Det lättare att dela tankar här.

Nåja. Snart är det 2011. Det måste bli vårt stora plus-år här i tråden!

På tal om att dela tankar så gjorde jag nåt riktigt otippat igår.. Min chef frågade hur det är med min vän som förlorade sitt barn (vi jobbar inom samma förvaltning) och jag berättade lite om det (då det är ok för min vän).. Då kom vi in och pratade lite om barn, att det är en gåva man får och inte nåt man skaffar etc. Han har ett biologiskt barn och ett adopterat, så han är väldigt bekant med tankar kring att det inte funkar att få ett till. Han berättade om att de hade fått flera utomkveds och att nr 2 inte gick att få biologisk väg, så det blev adoption. Så han berättade att han och hans fru varit så frustrerade när andra i deras närhet blivit gravida och fick barn, alternativt pratade om att det bara va att skaffa etc... Någon stans i detta så slapp det ur mig att vi försöker och så gjort ett tag.... kanske inget man vanligtvis berättar för en chef.. Men han va väldigt förstående och önskade oss lycka till.. och att han är bekant med tankar om att det verkar svårt och att det tar mycket kraft och energi och tankar.. Så Tja.. det kändes faktiskt skönt att berätta det!

Jag har i stort börjat bli rätt öppen med det om folk frågar.. Känns lättare så, för har märkt att det innebär att jag sen slipper kommentarer och frågor!

Polar- tror hoppet ligger mer till dig just nu. Här har bruna flytningar kommit igång nu på morgonen, nu senast med en touch av mörk rött i men mest brunt. Ingen nämnvärd mensvärk

Sorry för deppinlägget senast. Tänker som tur är inte så jämt men ibland sjunker man in i såna tankar. Och jag längtar till den dag jag får berätta för honom att jag blivit gravid, han skulle bli så glad. Men det är som din chef säger Ceke, ett barn är en gåva, inget man skaffar. Så det är bara att vänta och hoppas.

Idag när jag vaknade hade mina menskänningar helt försvunnit. Konstigt. Men de kommer nog tillbaka under dagen. Tog med en tampong för säkerhets skull.

Hur går det för er som är gravida förresten? Länge sen vi fick en rapport känns det som! :)