Vi över 30 som längtar efter första barnet

Minnie69 - här har vi grafen! http://www.fertilityfriend.com/home/325b6b

Ceke - urk, håller tummarna för att du inte också blir sjuk!
Ernlia - jag är inte avundsjuk, krya på dig!!
Irmelie - skönt att veta att det är på gång nu i alla fall!
Jojjo - tillhör också skaran som har svårt att hålla god min och bli genuint glad de första sekunderna...
En av mina äldsta vänner fick barn i augusti och när hon var gravid kläckte hon "det är ju inte utan att jag och min sambo är glada och stolta över att vi lyckades på första försöket, perfect match liksom". Detta var som tur var innan vi hade börjat försöka, men fy f-n vad det inte känns kul att tänka på nu - så vi skulle egentligen inte passa ihop då, eftersom det inte tagit sig på första försöket för oss?! Hon vet att vi försöker och sa när vi sågs sist "men passa på att göra meningslösa saker nu, som att gå på bio, konsert och att äta ute, det kommer ni inte att ha tid till sen. Inte för att det betyder något, men man kan ju fylla tiden med tomma saker så länge".
Mental note to self - jag ska aldrig prata om barn och barnatillverkande med folk som inte har barn själva OM de inte tar upp saken först. Jag ska inte heller säga ett jä-la ord om hur "tomt och meningslöst livet var innan barn" även om jag eventuellt skulle känna så...
Essa - här är det jag som är hoppfull, maken är helt av andra sorten (vilket nog är tur för min mentala hälsa) - han säger att det kommer när det kommer och att snittet är sju månader, eftersom vi inte ens har nåt dit är det ju hur lugnt som helst. Han tycker inte att vi behöver testa förrän efter BIM - det blir ju bara besvikelse om det inte är något.

Har plussat idag!!! Kunde inte tro mina ögon i morse. Känns helt overkligt. Ska testa imorgon bitti också.  

Var ganska säker på att mensen var på väg för jag har inte känt några direkta symptom och i morse när jag vaknade hade jag värk i tjejmagen precis som när mensen är på väg så jag sade till min sambo att tant röd nog är på väg tyvärr. Dock hade det inte kommit någon mens  när jag gick på toa så jag testade mig för säkerhets skull och där kom plusset på en gång. Behövde inte vänta ens en minut. 

Har inte haft några direkta symptom. Om jag tänker tillbaka så hade jag lite ont ena äggstocken några dagar efter ÄL och så har jag haft lite mer rikliga flytningar (iite mer vitaktiga än vanligt). Lite ont i brösten (typ i bröst-körtlarna och lite i vårtorna nu det sista), men inte mer än vanligt inför mens, så jag trodde inte det skulle blir något plus denna månaden heller. 

Det var denna månaden som vi gjorde våran utredning och spolningen av äggledarna drygt ett vecka innan ÄL. Vet inte om spolningen kan ha spolat bort något hinder eller om det bara var vår månad denna månaden helt enkelt. Då vi höll på med utredningen så blev det kanske inte lika uppstressat runt ÄL heller,  då vi väntade på besked om allt var ok eller om det var något fel på oss. Kändes som om det kommer nog inte bli något ändå, så då kanske det hela blev mer avslappnat och kanske därför vi lyckades. Åt inga andra piller denna månaden, som rosenrot och Glandin och Apiforce som jag testat tidigare, just för att jag inte ville att de skulle påverka testen i utredningen på något sätt. Man kan ju inte veta vad det var som gjorde att vi lyckades denna månaden, bara underbart att det fungerade till slut.

Helt fantastiskt! Det tog drygt ett års försök. Hoppas det stannar där nu också och att allt är ok. 

Håller tummarna att det bli er andras tur snart också!  Kramar!! 

Åh, vad glad jag blir för er skull Astrogirl (och ja, med tanke på tidigare kommentarer i tråden så MENAR jag det verkligen!! )
Stort grattis!!

Astrogirl! Åhh va underbart! Sitter här och ryser och myser och blir tårögd av att läsa ditt inlägg!!! Det är ju helt fantastiskt! GRATTIS!!

Tack Maria! Jag tror dig. 

Jag vet hur det känns att alltid höra att folk runt omkring en blir gravida på en gång. Believe me I know, efter ett år med 3 kollegor och 3 nära vänner som blivit gravida och fått barn samt alla som blivit gravida i alla BIM-trådar (minst en varje månad) jag varit med i här på FL under detta året. Det kändes som man nästan var sist i världen ett tag, men man hoppades varje månad att denna gången skulle det minsann bli vår månad men nej, inte förrän nu efter drygt ett års kämpande så fick vi vårt efterlängtade plus.

Vår läkare som gjorde utredningen sade att ett år inte är lång tid när man försöker skaffa barn. Han rådde oss att återkomma till honom om vi inte lyckats innan nästa jul, alltså efter ca 2 års försök, och att vi då skulle påbörja IVF (provrörsbefruktning).

Så kämpa på, någon gång blir det er tur också. Kram!

Tack ceke, nästa gång är det kanske din tur, vem vet. 

Det var någon tidigare som nämnde att de enda man känner genuin glädje för i samma sekund som man läser, är er här, och så känner jag också - vi har ju följts åt under ett tag nu och - efter ett helt års försök - det är fantastiskt roligt Astrogirl! Satt och flinade så fort jag läst första meningen!

Jaa, som vi hoppas Jag hoppas på ett bra år 2011 helt enkelt! Och tja... om inte annat så vet jag ju att utredningen drar igång i sommar om inget hänt. Eller så får vi se vad som händer ifall proveran inte tar bort spottingsarna... Usch hemska tanke.. Men jag vet i a f att vi får hjälp och att jag har en läkare med mig på resan..

Så det känns positivt i a f

Tack än en gång Maria.

Håller tummarna för dig också och alla andra här inne! Det är värt mödan att kämpa när man till slut får ett plus.

Låter toppen ceke!