• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Kravmärkt

    Så skönt att allt gått bra! Har du några dagar ledigt nu eller hur ska du göra?

    Jag var också rädd för att felet skulle visa sig vara genetiskt, tänk om risken fanns att samma sak skulle hända igen. Visst finns det alltid risker men att ha dem hängandes över sig är inget jag önskar någon. Vi blev kallade till fosterdiagnostiken ca 2 månader efter avbrytandet där vi fick det bekräftat att det var Turners och att det inte var genetiskt, kom ihåg att det var en stor lättnad. Läkaren vi talade med var samma som gjorde ul och moderkaksprov så han kändes insatt och var väldigt tydlig vilket var bra. Även fast jag inte är haj på genetik och arvsmassa så var det viktigt för mig att få veta hur det troligen gått till och vad som i många fall ligger bakom dessa avvikelser.

    Jag hoppas du återhämtar dig fort och att du har hoppet om att ni kan få ett friskt barn så småningom. Kram

  • Sinni

    Fenna: Skönt att höra att det gått bra. Trots tråkiga omständigheter! Ta hand om dig och din familj! Hoppas ni inte behöver vänta för länge på provsvar och att svaren visar att det inte är ärftligt!

  • Sinni

    Jag har fått mitt besked idag på provet. De kan inte hitta några fel =). Det ser bra ut! Inget kromosomfel denna gången, utan en frisk liten pojke.

    När jag såg att det låg ett kuvert på hallgolvet så grät jag bara. Kunde inte ens öppna det. Jag visste ju att eftersom det kom ett brev så var det ett positivt svar. All sorg, oro, jobbiga tankar, spänningar inför om telefonen skulle ringa med dåliga besked - det bokstavligen välte in. Jag grät över pojken som inte finns mera och för att jag var glad över att barnet jag väntar nu är friskt. Jösses, den där sorgen - den bara kastar sig över en helt plötsligen.

    Sen fick vi veta att det är en pojke. Min man ringde och fick besked. Underbart!

    Nu tänker jag vara gravid och glad. Inte fler nojjor nu, inte fler orosmoln. Jag vill bara vara gravid och njuta av tanken av att jag ska få barn. För nu tror jag att jag så smått vågar ta in den tanken "att jag ska få barn". Jag ska i allafall göra mitt bästa =)

    Idag är en bra dag =). Jag ska fira med min man ikväll! 

  • Kravmärkt
    Sinni skrev 2013-07-22 17:25:24 följande:
    Jag har fått mitt besked idag på provet. De kan inte hitta några fel =). Det ser bra ut! Inget kromosomfel denna gången, utan en frisk liten pojke.

    När jag såg att det låg ett kuvert på hallgolvet så grät jag bara. Kunde inte ens öppna det. Jag visste ju att eftersom det kom ett brev så var det ett positivt svar. All sorg, oro, jobbiga tankar, spänningar inför om telefonen skulle ringa med dåliga besked - det bokstavligen välte in. Jag grät över pojken som inte finns mera och för att jag var glad över att barnet jag väntar nu är friskt. Jösses, den där sorgen - den bara kastar sig över en helt plötsligen.

    Sen fick vi veta att det är en pojke. Min man ringde och fick besked. Underbart!

    Nu tänker jag vara gravid och glad. Inte fler nojjor nu, inte fler orosmoln. Jag vill bara vara gravid och njuta av tanken av att jag ska få barn. För nu tror jag att jag så smått vågar ta in den tanken "att jag ska få barn". Jag ska i allafall göra mitt bästa =)

    Idag är en bra dag =). Jag ska fira med min man ikväll! 

    Vilket underbart besked, grattis till en frisk liten pojke som ligger i magen och växer sig stor och stark Hoppas känslan håller i sig så du kan glädjas graviditeten ut!
  • Fenna
    Sinni skrev 2013-07-22 17:17:55 följande:
    Fenna: Skönt att höra att det gått bra. Trots tråkiga omständigheter! Ta hand om dig och din familj! Hoppas ni inte behöver vänta för länge på provsvar och att svaren visar att det inte är ärftligt!
    Tack, det hoppas vi med. Vi är inställda pa att försöka igen da vi gärna skulle vilja ha ett barn till. 
  • Fenna
    Sinni skrev 2013-07-22 17:25:24 följande:
    Jag har fått mitt besked idag på provet. De kan inte hitta några fel =). Det ser bra ut! Inget kromosomfel denna gången, utan en frisk liten pojke.

    När jag såg att det låg ett kuvert på hallgolvet så grät jag bara. Kunde inte ens öppna det. Jag visste ju att eftersom det kom ett brev så var det ett positivt svar. All sorg, oro, jobbiga tankar, spänningar inför om telefonen skulle ringa med dåliga besked - det bokstavligen välte in. Jag grät över pojken som inte finns mera och för att jag var glad över att barnet jag väntar nu är friskt. Jösses, den där sorgen - den bara kastar sig över en helt plötsligen.

    Sen fick vi veta att det är en pojke. Min man ringde och fick besked. Underbart!

    Nu tänker jag vara gravid och glad. Inte fler nojjor nu, inte fler orosmoln. Jag vill bara vara gravid och njuta av tanken av att jag ska få barn. För nu tror jag att jag så smått vågar ta in den tanken "att jag ska få barn". Jag ska i allafall göra mitt bästa =)

    Idag är en bra dag =). Jag ska fira med min man ikväll! 
    Grattis! Det maste vara jätteskönt. Jag har förstatt att manga upplever en ny graviditet som jobbig pga av oron, som man väl slar bort om det det aldrig har hänt en själv. Jag är glad att att det gick bra den här gangen.
  • Fenna
    Kravmärkt skrev 2013-07-22 13:14:07 följande:
    Så skönt att allt gått bra! Har du några dagar ledigt nu eller hur ska du göra?

    Jag var också rädd för att felet skulle visa sig vara genetiskt, tänk om risken fanns att samma sak skulle hända igen. Visst finns det alltid risker men att ha dem hängandes över sig är inget jag önskar någon. Vi blev kallade till fosterdiagnostiken ca 2 månader efter avbrytandet där vi fick det bekräftat att det var Turners och att det inte var genetiskt, kom ihåg att det var en stor lättnad. Läkaren vi talade med var samma som gjorde ul och moderkaksprov så han kändes insatt och var väldigt tydlig vilket var bra. Även fast jag inte är haj på genetik och arvsmassa så var det viktigt för mig att få veta hur det troligen gått till och vad som i många fall ligger bakom dessa avvikelser.

    Jag hoppas du återhämtar dig fort och att du har hoppet om att ni kan få ett friskt barn så småningom. Kram
    Jag är sjukskriven tva veckor och min sambo har semester. Egentligen skulle vi bada ha semester och aka till Sverige, men jag ville stanna här atminstone en vecka utifall det blir komplikationer sa att jag kan träffa "min" läkare. Sen hade det blivit väldigt dyrt att boka om och aka senare sa det far bli Sverige till hösten istället. Egentligen hade jag nog inte behövt sa lang sjukskrivning (bad bara om nagra dagar), men nu när jag erbjöds det känns det rätt skönt.   

    Jag arbetar inom genetik, sa jag förstod väldigt fort hur allvarligt det var och det hjälpte absolut i diskussion med läkaren angaende att skynda pa aborten. Sen när det gäller det psykiska är man ända bara människa.  
    Det ska bli skönt att fa utrett vad det var, tre veckor skulle det ta enligt läkaren sa da är det ända relativt snabbt.

    Förhoppningsvis blir det ett barn till, just nu är jag glad för det jag redan har.
     
     
  • Sinni

    Tack alla =). Ja det känns väldigt bra! Jag hoppas också att den känslan håller i sig hela vägen =). Ha en skön sommar alla. 

  • jumos

    Har mer eller mindre streckläst tråden efter att ha snubblat på den av misstag igår. Trots att jag inte varit i närheten av er situation eller önskar mig några barn blir jag otroligt berörd av era sorgliga öden. Jag hoppas verkligen att ni alla får det ni önskar er utan mer problem eller komplikationer, tänk om livet vore rättvist... En stor kram till er, och lycka till framöver!

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort