Står era barn i bostadskö?

Jo, jag håller med. Men just den erfarenheten att flytta är ju svår att få på annat sätt. Att flytta till en annan tunnelbanestation är på intet sätt samma sak då man utan problem kan leva samma liv som man gjort förut just pga tunnelbanan...
Detta är f.ö en diskussion som jag och min sambo har rätt ofta. Han är född och uppvuxen i Sthlm och jag har bott på 9 olika orter i mitt liv. Han ser inte alls nyttan av att flytta on man alltid trivts, men så har han ju också alltid beställt samma pizza i hela sitt liv för "den är ju god". Pfftt, vanemänniskor allktså. Men nu är jag visst lite OT.

Varför då?

Låter ju inte bra, ska nog ta och ringa skb jag med och höra mig för.

Nej tyvärr=(. men det är ju ett sorts sparande ändå. Får dom ingen lya så kan domju välja att ta ut pengarna och göra annat för.

Haha, ja han låter verkligen som en vanemänniska där med pizzan
Jag ser väl inte heller syftet med att flytta om man trivs.
Vill man inte flytta så kan man ju lika gärna bo kvar även om det kanske vore nyttigt för vissa att röra på sig och se något annat

Vittra
Vad skulle vara märkligt med att folk lyckas få bostad här ändå?
Jag lyckades också få bostad här, först andrahandsboende och sen en bostadrätt tack vare mina föräldrar.
Men eftersom jag har bott här i 8 år och nu går i skola med en massa folk i 20 års åldern så kan jag berätta för dig att verkligheten är den att det är SKITsvårt att få ett förstahandskontrakt här för unga, eller en bostad över huvud taget.
Många av dom i min klass är runt 22-23 år och bor fortfarande hemma och kommer göra några år till.
Många hyr rum i villor eller lägenheter eller är inneboende hos andra.
Studentbostäder är även det långa köer till.
Detta är då också inbodda sthlmare vi talar om inte bara folk som flyttat utifrån hit.
Hur man kan bo i sthlm och inte sätta sina barn i bostadskö om det nu inte är så att man har en massa pengar är för mig en gåta?

För att jag tror att det är nyttigt.

Jo det tror jag med, men jag tror inte att det är en nödvändighet, speciellt inte om man trivs i staden där man bor.
Risken är ju rätt stor också att barnen inte kommer tillbaka till sin hemstad igen sen när dom väl flyttat.

Ser det inte som någon större risk? Eller vad det negativa skulle vara med det, menar jag.

Nu bor ju inte jag i Sthlm och har aldrig gjort, och hoppas väl iofs att mina barn kommer flytta till trevligare städer än så Men ja det kanske känns viktigare att ställa i kö om man faktiskt bor där själv, men vi som bor i Norrland och trivs i Norrland har ju knappast en tanke att köa för bostad i storstäderna för att någon eventuellt kommer flytta dit någon gång under sitt liv. Det känns liksom aningens långsökt. Här är det Umeå (eller Sundsvall) som gäller om man ska studera. Typ. I princip alla jag känner från min uppväxtort som börjat plugga har hamnat i Umeå. Själv pluggade jag i Linköping. Kanonbra universitetsstad. Och det finns lägenheter Ska man se till bästa universitet så är det väl dock Lund som gäller? Jag vill ju givetvis att mina barn ska läsa på den skola som ger bäst förutsättningar...