ADD symptom hos vuxna

Det du säger låter fullt logiskt. (Vad jag beskriver är dock inte barn som fått medicinering. ) Men jag är tyvärr inte så säker på att man alltid väger in omgivningen när man tittar på barnets beteende, inte ens psykologer. Eller särskilt inte psykologer kanske, jag uppfattar deras utbildning som väldigt individcentrerad, i andra polen mot ex socionomers eller sociologers utpräglat sammanhangscentrerade. 

Konkret exempel. Har en liten sjuårig grannpojke där mamman de senaste åren drabbats av utmattningsdepression (är vad hon sagt iaf). Är hemma sedan länge och orkar tydligen inte mycket och den ork som finns fokuseras på det praktiska, på TV-tittande och på småsyskonet. Hennes man, styvpappa till pojken sedan flera år, har nu gett sig av och har småsyskonet varannan vecka, inte den större pojken, fast han har glädjestrålande talat om att han skulle med dem någon helg. 
Så länge det inte är tio minusgrader är pojken ute från det han hämtats på skolan till det är mörkt (åtminstone niotiden på kvällen i somras). Mamma orkar inte ha honom inne. Han går runt och leker själv och letar efter barn han kan leka med eller följa med hem. Tyvärr är det ju inte så vanligt idag att barnen är ute så mycket så han är ofta ensam. Som utomstående kan man kanske tycka att det vore bättre om han fick stanna kvar på fritidsverksamheten i skolan med kamrater och leka men tydligen har man sagt att eftersom mamma är hemma får hon hämta utifrån det mindre barnets korta dagistider vilket hon gör.
Jag har aldrig upplevt pojken som onormalt aktiv under dagisåren (vilket däremot mamman gjort), inte heller hört något sådant från någon annan i omgivningen, men på senare tid (tidssamband med att styvpappa försvann) har han blivit mycket mer rebellisk och utagerande i skolan och enligt vad mamman säger hemma också. Hon "orkar inte med honom".  Skolpersonal har mer eller mindre satt egen amatördiagnos på honom och pratat om ADHD-utredning på BUP, och efter inledande psykologkontakt som kommit fram till det ska nu så ske. Mamman å sin sida tycker å ena sidan att sonen är "jobbig" å andra att det klagas orättvist och att då får han väl byta skola om det inte fungerar där.
 
Spontana tankar?

Ok varning men nu fick jag en sån där "urge to tell".
Jag har tänkt på det ett par ggr men glömt men NU kom jag på vad det var igen.
Vill så gärna dela med er.

Jo, när jag var hos läkaren i måndags så frågade han om jag behövde mer medicin (jag knaprar ju sertralin). Han sa något i stil med: Hur ser det ut med medicinen? Behöver du förnyat recept? och jag hör mig själv svara: Jag tror det är lugnt faktiskt (fast sanningen var att jag inte hade NÅGON som helst koll på hur många piller jag hade kvar)
Sekunden senare tänkte jag: Men hallå eller?! Här sitter jag hos en psykiater, har precis pratat om och berättat för honom om mina ADHD-symtom, everything is already out there, så varför låtsas något annat?

Så jag säger: Nä, vet du vad, sanningen är den att jag inte har någon som helst koll på hur många piller jag har kvar. Jag minns inte ens när jag hämtade ut sist.
När jag hörde mig säga det så skämdes jag. För jag har aldrig vågat vara så ärlig och visat mitt "rätta jag" utan maskerat mina brister och svagheter. Jag förberedde mig på höjda ögonbryn, stora ögon och ett "Men lilla gumman då, sådär strulig kan man ju inte vara" men han sa:
Ok, jag kan kolla på datorn när du hämtade ut senast. Punkt.
Vet ni hur j-a skönt det kändes? Vilken otrolig lättnad att kunna berätta en sådan sak, vara precis sådär strulig som jag är och vara ärlig med det utan att bli ifrågasatt eller kritiserad!

Hej,

Helt ny här inne.

Jag har alltid trott jag har adhd eller liknande.

Mitt liv påverkas många gånger av min rastlöshet, svängande humör och bristande tålamod (för att fatta mig kort)

Kan man medicinera mot detta?

Dvs, är det ngn ide att söka läkare?

Det enda läkaren sa till mig var att i alla fall behövs inte en utredning. Enligt honom kunde man få hjälp ändå. Han sa också att man bör ha i åtanke att man blir stämplad på så sätt att när man te.x ska ta körkort så måste man ha tillstånd (om man har diagnos ADHD). Nu har jag redan körkort men just den grejen hade inte bekommit mig ändå. Men för andra kanske det är känsligt och något man bör vara medveten om. Däremot frågade han aldrig rakt ut varför jag ville göra en utredning. Han hann kanske inte för jag berättade rätt fort att det vore trevligt att kunna behålla ett jobb, orka med studier och klara av vardagen och familjelivet.

På tal om körkort. Min sambo fick hem sina körkortspapper, och där stod det om npf. Jag ska skriva av och skicka i morgon, det lät rätt roligt. Men det verkar iallafall inte vara några större problem att få ändå. Läkarintyg bara, typ.

Det där med utredning tror jag handlar om att dom först och främst vill att personer som är i behov av hjälp ska få diagnos. Det där vi pratade om förut, att man behöver en "anledning" och inte bara av nyfikenhet. Det är väl det dom vill kolla, om behovet finns för en utredning.

Och strulis, det där med recept, jag har ALDRIG koll.
"Medicin då, har du några kvar eller behöver du ett nytt recept?"
"Eh... jag har ingen aning faktiskt. Hur många skrev du ut sist? Kan du se hur många jag hämtat ut?"
"Eh... nä jag skickar en nytt recept på fyra förpackningar för säkerhetsskull istället.".

Jag tror jag har typ åtta förpackningar av alla mediciner jag någonsin ätit på apoteket. Jag skulle kunna öppna eget.

Hej!

Ang medicinering. Om jag förstått det rätt är läkarna väldigt restriktiva med det, det inget som skrivs ut lättvindligt, som te.x antidepp. Men att söka hjälp hos läkaren tycker jag absolut du ska. Det är alltid idé!

Är rädd för att få en stämpel på mig. Får man det?

Får man köra bil på ex concerta eller ritalin?

Om jag berättar om mina humprsväningar. Kommer de tro att vi har en dålig hemsituation? 

Men alltså... vem tusan VILL gå igenom en sån där utredning av ren nyfikenhet? Jag menar.. det är ju inte roligt och man vinner inget på det så jag förstår inte hur eller varför, om man inte har några problem alltså.

Ja, det är skrämmande hur dålig koll man har på det där. Läkaren sa åt mig att skaffa en sån där dosett. Har redan, sa jag. Ja, men dom är väl bra? sa han. Jo, om jag bara kom ihåg att ta den sabla medicinen också, då är dom ju super.

Är rädd för att få en stämpel på mig. Får man det?

Får man köra bil på ex concerta eller ritalin?

Om jag berättar om mina humprsväningar. Kommer de tro att vi har en dålig hemsituation?