ADD symptom hos vuxna

I agree.

Här glöms också filmer bort. Jag får alltid fråga sambon om jag har sett en viss film, han har stenkoll på det där och minns även vad filmerna handlar om. Sådant har jag typ redan glömt när eftertexterna börjar rulla hahaha. Samma sak med böcker.

Promenad är det samma för mig. Att bara promenera "för skojs skull" utan mål har jag svårt för. Mp3spelare eller kamera kan dock råda bot på den tristessen.

Hund har jag ingen och drar mig för att skaffa en av just den anledningen, då har man inget val, man måste ut. Kunde inte låta bli att skratta åt det du skrev om att hunden flyger som en vante efter. Hahahaha! Jag har gått ut med massor av hundar och hanhundar är ju läskigt dryga som ska stanna vid varje stolpe och lyfta benet. Shit vad boring!

Tyckte även det här med att du springer och åker på strumporna sista biten var roligt (ja, jag ser ju det hela väldigt klart i mitt huvud)  Men det är inget jag känner igen mig i. Åtminstone inget jag är medveten om. Jag är nog mer den långsamma, sävliga typen där.

Jag älskar att shoppa! Men det ska vara på mina villkor. Att gå med någon som är som din mamma, som prompt måste in i varenda butik och lyfta på varenda pryl orkar jag inte med. Däremot, om det är en butik med sådant som hör till mina intressen, kameror te.x, då kan jag stanna och t.o.m fastna ett bra tag och stå och drömma vid någon monter.

Förra året åkte det lilla julpyntet jag hade uppe ner direkt efter nyår. Nu får det vara kvar en vecka till men bara för att vi får besök. Jag tröttnar också fort. Lika otålig som jag var med att få upp det innan jul är jag med att få ner det efter. 

CHECK!

Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?

Ja tänk att jag misstänkte det

Nu tog jag städning som exempel men jag är sån med allt. Vid jul skulle vi också få gäster.
Och oj vad jag planerade stort innan. Jag skulle göra sååå mycket mat och godis, pynta sååå fint osv. Jag hade t.o.m inhandlat massa till detta. När det sedan började lida mot julafton plockade jag bort mina måsten ett efter ett. Det slutade med att jag gjorde EN sorts godis.

Samma här. Fast jag nätshoppar ju helst. Men det börjar med att jag klickar ner hur mycket som helst i kundkorgen. Alla grejer är förstås sådant jag MÅSTE ha och inte kan leva utan. Men vid kassan där man ser summan får jag lite ångest och plockar bort det mesta. Då helt plötsligt är inte den "kan-inte-leva-utan-tröjan" ens särskilt fin. Många gånger klickar jag ner hela sidan och skiter i det.... som om själva shoppingen (att lägga i kundkorgen) och planerandet var det roliga men när jag känner mig färdig (stimulerad nog?) känner jag inte ens något för allt det där jag klickat ner i kundkorgen och skiter i det. Nästa dag kan jag göra samma sak igen. Ibland gör jag samma sak flera ggr/dag fast i olika nätbutiker. Snacka om mupp.  

Jaha check på det också.

En sån sambo skulle jag också behöva! Men om det är någon som har tendenser till mani i det här hushållet så är det jag.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta upp en lapp på garderoben i hallen där det står: Varning för ras, öppna ej! eller liknande eller om jag helt enkelt bara ska låsa dörrfan.
Det trista med att hetsstäda, mata ner allt i påsar och trycka in i gardrober och ner i lådor är ju att en dag måste man ta hand om all den skit man tryckt in. Det är vid sånna tillfällen jag slänger mycket för att jag helt enkelt inte orka ställa iordning allt.

Shit vad sjukt att du skriver detta just nu. Har nyss samtalat om detta med min mor som är mycket skeptisk till det hela och menar att det finns naturliga förklaringar till allt det jobbiga som jag upplever. "Alla är ju sådär ibland". Ja IBLAND ja. 
Och varför, VARFÖR måste jag försöka övertyga henne om annat? Jag blir ju så trött av det. Och jag BEHÖVER ju inte göra det. Ändå gör jag det.