strulmaja

Äldre 11 Jan 11:11

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

hedmanpazio skrev 2011-01-11 09:19:03 följande:

ah.. fattade inte att det var de du mena :) (kanske jag som har svårt att läsa av folk :P)

Visst är det underbart när personer man träffar ett par ggr kan avgöra ens förmåga till att känna empati och förstå andra behov. F-n efter 5 utredningstillfällen med en patient jag har är jag fortfarande inte helt säker på om det handlar om svårigheter att 'läsa av männskor' som en avsaknad av förmågan, eller helt enkelt en personlighetsproblematik som gör att personen stör sig så mycket på männskor och inte kan kontrollera sina känslor att det 'ser ut som' att personen inte kan läsa av männskor.
Men självskattningsformulär visar ju sanningar så :)

Vad var det för patientgrupp på verksamheten?

På tal om självskattningsformulär. Går de inte att manipulera? Eller, hur vet man att så som patienten fyller i verkligen är fallet? Patienten fyller ju i hur hon/han upplever sig själv, utifrån sig själv, men om personen är väldigt störd/sjuk, hur kan man då lita på att han/hon vet hur det är? Blev svårt att förklara men hoppas du förstår.

strulmaja

Äldre 11 Jan 11:13

#1185

Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-11 09:26:19 följande:

Jag behöver hjälp för min alkoholkonsumtion och jag tänker be om det.

MEN! Först måste jag ta mig igenom denna vecka och göra det jag ska. Snälla hjälp mig med pepp... Hjälp mig tänka positivt och hjälp mig komma på positiva andra tankar under denna tid, så att jag inte helt konsumeras av ångest och tvivel...

Jag är inge vidare på att peppa men vi är ju tack och lov fler här som kanske kan hjälpa dig. Tala bara om hur så lovar jag försöka!

${#emotions_dlg.flower}$

strulmaja

Äldre 11 Jan 11:52

#1188

Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-11 11:46:54 följande:

Det känns redan bättre.

strulmaja

Äldre 11 Jan 13:07

#1191

hedmanpazio skrev 2011-01-11 11:31:49 följande:

Självskattningsformulär är ett av de instrument i utredningssyfte som fått mest kritik, främst på grund av sin tillförlitlighet, det man i forskningen kallar för reliabilitet eftersom man, som du skriver, kan 'skönmåla' eller fejka sina svar att bli sämre än de är.

Tanken är dock att man skall använda självskattning som ett UNDERLAG för bedömningssamtalet ev. som en semistrukturerad intervju, men för många blir siffran man får fram allt för ofta en 'sanning' som beskriver ens mående. Det är ju lite skrattretande att tro att 21 symtomskattningar som ex BAI (Becks Anxiety Index) kan stå för om en person har ångest eller ej. Men det beror ju på hur man ställer sig till psykisk ohälsa. Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)

Tack för svaret! Men jag förstod inte det sista där....
" Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)"

Upplevelsen av vad?

Om jag utgår från mig själv, så självklart är jag ute efter att uppfylla en diagnos (om det finns en diagnos att uppfylla vill säga) men det är ju för att jag ska kunna bli hjälpt, få behandling etc och inget annat. Jag svarar därför så sanningsenligt jag bara kan och sanningen har egentligen aldrig varit ett problem för mig. Det som är ett problem för mig med dessa formulär är hur frågorna är formulerade samt svarsalternativen....

Te.x så var en fråga igår: Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på högvarv? Svaren jag kunde välja bland var: Aldrig, Sällan, Ibland, Ofta eller Mycket ofta. Det lämnar liksom ingen plats för övrigt, blir väldigt smalt och stelt och jag har jättesvårt för att bara nöja mig med det utan vill gärna förklara vidare eller får frågan ställd på "mitt" sätt så att jag kan svarar därefter. Te.x så känner jag det inte som om jag går på högvarv eller som om jag har en inre motor. Däremot känner jag det som om jag jobbar mot klockan jämt och ständigt, alltid på språng, har inte tid med något men vill hinna med allt och detta förklarade jag för psykiatern som sa att ja, det är ju i stort sätt samma sak men en annan beskrivning. Jaha? Men om jag hade valt svarsalternativ Aldrig där då? Fast jag egentligen upplever det där "hålligånget". Förstår du?

strulmaja

Äldre 11 Jan 14:29

#1194

hedmanpazio skrev 2011-01-11 14:21:28 följande:

Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv. Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)

Ja det var det jag blev lite osäker på, om det var ironi eller hur du menade

Hinner inte skriva mer men tack för svaret!

strulmaja

Äldre 11 Jan 16:55

#1196

hedmanpazio skrev 2011-01-11 14:21:28 följande:

Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv. Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)

En sak som jag blir nyfiken på när jag läser detta är varför man inte använder sig av någon slags scanning/röntgen av hjärnan vid misstänkt ADHD istället för alla dessa tester. Då vet man ju garanterat vad det är/vad "felet" sitter. För hur pålitliga är egentligen dessa formulär och dator-tester? Jag menar, kan man verkligen vara HELT 100% säker på att det är ADHD genom dessa tester och inte "bara" personlighetsproblematik?

strulmaja

Äldre 11 Jan 17:43

#1198

Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-11 17:15:40 följande:

Undrar samma sak... Min högsta önskan är en rejäl hjärnröntgen.

Hade valt det framför 100 miljoner.

Förmodligen en kostnadsfråga som allt annat

strulmaja

Äldre 11 Jan 22:07

#1226

Blackbird skrev 2011-01-11 22:02:40 följande:

Mmm, men min mamma har en tendens att tro att hon måste försköna, om du förstår vad jag menar. Jag vet inte vilka jag skulle kunna använda mig av i sådant fall. Är äldst i syskonskaran också. Sedan så ville jag inte dra in familjen i detta då de inte skulle må bra och förstora saker och ting. I en eventuell utredning vill jag att hemförhållanden ska vara som de är.

Men jag får väl tänka riktigt hårt och försöka minnas så mycket jag kan. Jag har vissa minnen från när jag var 6 år, för då började jag första klass. Men tiden innan dess är mer som fragment...

Vad för frågor ställer de angående barndomen?

Jag fick en bunt på nästan 200 frågor som mina föräldrar ska fylla i. Pappa är bara att glömma eftersom han inte var närvarande. Mamma misstänker jag lider själv av någon slags uppmärksamhetsstörning och jag kan slå vad en miljon att hon ALDRIG skulle palla att sitta ner och svara på allt det där. Så what to do?

strulmaja

Äldre 11 Jan 22:17

#1227

Blackbird skrev 2011-01-11 22:02:40 följande:

Vad för frågor ställer de angående barndomen?

Eftersom jag sitter med formuläret framför mig kan jag berätta.
Frågorna gäller alltså barn 5-15 års ålder och är indelade under mindre kapitel.
Te.x Grovmotorik - är klumpig och osmidig i sina rörelser? och där ska föräldern kryssa antingen Stämmer inte, Stämmer ibland eller Stämmer bra.
Sen är det Finmotorik, ett annat "kapitel" handlar om impulsivitet, ytterligare ett om hur barnet uppfattar tid, förmågan att minnas, förmågan att lösa problem etc.

strulmaja

Äldre 11 Jan 23:52

#1244

Blackbird skrev 2011-01-11 23:05:57 följande:

En undran, har ni det också som så att när ni är i ett samtal med någon och den andre pratar, att ni liksom oavsiktligt börjar tänka på annat lite då och då? Att ni liksom inte orkar lyssna tillräckligt länge? Sen händer det mig ofta att jag bara för det avbryter folk mitt i deras meningar bara för att jag plötsligt fått en tanke. Ibland har tanken koppling till det de säger och ibland är det något annat som bara poppat upp i mina tankar.

Och SÄRSKILT på föreläsningar orkar jag knappt lyssna på vad läraren säger, om det inte är så att jag måste anteckna. Om anteckningar inte behövs, då orkar jag faktiskt inte lyssna. Det gör att jag ofta måste bolla med mina kurskamrater för att ta reda på om jag missat något. Men av någon outgrundlig anledning klarar jag mig ändå och får många gånger väldigt höga betyg

Om det inte är något intressant slår jag dövörat till direkt. Te.x när min sambo pratar om sitt jobb, när någon pratar eller diskuterar om någon världsnyhet som för mig är helt ointressant osv.
En gång för ett par år sedan var jag på en fest där den enda jag kände var tjejpolaren jag kom dit med. Dom andra, 2-3 tjejer och en kille diskuterade om något som jag nu glömt och jag höll på att avlida av tristess. När jag väl fått polaren att inse hur tråkiga dom var och vi var på väg därifrån sa hon irriterat: Du kan väl åtminstone LÅTSAS som om du är intresserad!
Jag hade ingen aning om hur tydligt det syntes på mig att jag var ointresserad, jag hade suckat högt flera ggr, vridit och vänt på mig och tjatat på polaren om att vi skulle gå.

I mellanstadiet var högläsning ur någon random bok av läraren bland det tråkigaste jag visste. Även där minns jag hur jag höll på att avlida av tristess. Det var ju aldrig högläsning ur någon rolig och intressant bok heller utan alltid sånna där tråkiga och svårförstådda böcker som jag inte förstod ett dyft av. Då vandrande tankarna iväg vill jag lova. Och för att "stå ut" kladdade och ritade jag, ibland blev jag tvungen att gå ut och gå en sväng i korridoren. Ibland satt jag av tiden på toan.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL