ADD symptom hos vuxna

Ibland undrar jag varför jag ens anstränger mig. Som nu.

Jag lägger ner.

Jättebra exempel med depressionen Strulmaja!

Fan, skrev ett jättebra inlägg och tryckte på fel knapp, skiit också
Ska skriva om det sen dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jo det jag skrev var att denna diskusion som är härinne nu tycker jag blir lite fel.

Alla har sina egna erfarenheter och jag tycker att det blir fel att man ska prata om sin barndom bara för att försöka övertyga någon annan. (även jag skrev) Vi vet ju bäst om oss själva och samtidigt är denna tråd kanon just för att man ska kunna jämföra symtom, vad som är vanligt vid ADD/ADHD och vad man undrar över. Naturligtvis kan ju inte någon annan veta vad/hur man känner, hur allvarligt det påverkar ens livssituation.
Vi kan ventilera små egenskaper som andra kanske känner igen, BEHÖVER ju inte bero på diagnos, men man kan ju ändå jämföra för att försöka bena ut vad som är vad eller?

Tycker att du strulmaja hade en poäng med det du skrev

Vi kan ju inte sätta diagnos på oss själva eller på någon annan, alla har sina problem mer eller mindre, men känner man att nått inte står helt rätt till så naturligvis försöker man kolla runt lite för att kunna få nån egen uppfattning av sig själv innan man kanske söker hjälp.

Jag vet ju själv inte om jag har ADD, men jag söker och söker för att få en förståelse för mig själv, läser runt överallt om fakta, symtom kriterier osv och känner igen mig i nästan allt som skrivs.
Men många diagnoser är ganska närbesläktade så Jag kan ju inte själv ställa min diagnos. Men jag ska be terapeuten om det så vi i allafall kan utesluta det om det nu INTE är ADD. Men jag kommer ju fortsätta söka efter vad problemet är, för problem ÄR det.

Ännu ett kanske virrigt inlägg bla bla bla
Tycker att vi ska fortsätta bena ut, kolla med andra här hur det kan se ut, få tips och råd från er som Har fått diagnos, ska påbörja diagnos eller bara har tankar och funderingar om detta.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-13 21:59:41 följande:div>Alltså, förlåt, men jag kan inte låta bli att tro att den frustration du känner också bl.a är riktad mot någon speciell här i tråden. Att någon eller något inlägg i den här tråden triggade igång den här diskussionen överhuvudtaget är uppenbart. 

Men varför? 
Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att man i vuxen ålder, när man sitter där med villa, man och barn "kommer på" att det kanske är ADHD man har trots en "normal" bakgrund. Enligt den litteratur jag tagit del av är det i alla fall högst vanligt att det är först då många börja tänka och fundera och det är också många ggr så att det är först då dom har vardagsproblemen som vi tagit upp visar sig riktigt tydligt.

Men du menar att man med stor sannolikhet INTE har ADHD om man lyckats ta sig igenom skolan, skaffat barn och hus? Så tolkar jag det du skriver. Och DET om något tycker jag är ett märkligt sett att tänka på. Det är ungefär som att säga att alla som har ADHD är likadana. Det är dom/vi ju inte. Precis som vemsomhelst växer vi också upp med olika förutsättningar och en del av oss klarar oss igenom livet ganska bra men vad är det som säger att vi som lyckats ta oss hit inte också lidit och haft det jävligt tufft emellanåt? Eller måste man ha en totalkraschad skolgång bakom sig, ha varit sprutnarkoman och blivit diagnosticerad med 34 olika andra diagnoser för att ha mer rätt till en ADHD diagnos än någon som inte delar just de erfarenheterna? Har de som lyckats skaffa sig barn, ett välbetalt jobb och ett stort hus mindre rätt än andra till att känna, undra, fundera, tänka och söka svar och begära utredning? 

Jag tolkar det du skriver som att det är så du ser på det och jag tycker du har fel.  div>NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!!!

Nu måste jag VERKLIGEN klargöra en sak:

Visst var det en urladdning från min sida, men INTE mot någon i tråden, ALLA i den här tråden skriver som att de var JAG SJÄLV som skrev!!! Min bitterhet riktade sig främst mot vissa personer jag sett stå i "rampljuset" på senaste tiden, som skrivit böcker och haft föreläsningar om "hur det är att ha ADHD/Aspergers" och när man läser så visar det sig att de i princip upptäckt det när de (hon, jag irriterar mig i nuläget just på henne och kommer inte på konkreta exempel på vilka mer det är som irriterat mig över tid) vid närmare 40 års ålder kom på att det "kanske är något som är lite fel om man alltid äter samma mat och tycker det kan vara förvirrande att organisera sig om man ska planera en busstur in till staden", i princip.

Det som skrivits här i denna tråd ser jag ALLT som VERKLIGA tecken på ADHD!!! Ni känns som mina systrar, eller själsfränder, på något sätt, jag har suttit och GAPAT av hur häpnadsväckande klockrena beskrivningar som hamnat på pränt här bland er! SNÄLLA förstå mig rätt nu!

Urladdningen från min sida handlade även om en ENORM bitterhet mot vården och mina föräldrar när det gäller hur jag behandlats under alla dessa år, i synnerhet eftersom jag varit som jag varit, utsatt mig för det jag utsatt mig för och mår som jag mår. JAG BORDE HA VARIT INLÅST!!! Jag kan då INTE SLÄPPA att människor med "lite småproblem" (återigen INTE någon i denna tråd!!!) får så pass mycket mer massiva resurser skickade sin väg, med utredningar och mediciner och uppföljningar och ekonomiska stödinsatser och vad det nu än må vara, när JAG som har så fruktansvärda problem och en självkänsla som ligger på minus INTE KAN TA FÖR MIG och TRO PÅ eller KRÄVA min RÄTT till de vårdinsatser jag skulle behöva! Jag är AVUNDSJUK! Att INGEN hjälpt mig eller hjälper mig på det sätt jag så desperat behöver gör ju att jag virrar in mig i ÄNNU större handlingsförlamning! TACK VARE ER här har jag på ett annat sätt kunnat dokumentera mina egna problem, kunnat sålla vad som är verkliga problem eller inte för MIG och jag är så OERHÖRT TACKSAM över er i denna tråden! Så nu när jag idag äntligen ska på läkarbesök har jag en MYCKET mer nyanserad dokumentation på papper, för tidigare har jag ALDRIG kunnat förmedla mig muntligt de FÅ gånger jag till slut faktiskt HAR fått träffa någon inom vården! Jag har INTE fått rätt insatser, jag DÖR om jag inte får dem snart! Jag håller ju aktivt/passivt på att ta livet av mig!

SNÄLLA FÖRSTÅ MIG RÄTT ISTÄLLET?

Helt ärligt så är jag inte säker på vad du menar, och jag vågar inte svara på ditt inlägg ändå för jag vill inte ha fler missförstånd. Läste ditt inlägg från mobilen igår i sängen och låg och funderade tills jag somnade. Jag vet inte om jag är dum eller vad det handlar om, men jag förstår helt enkelt inte för tillfället. Det vore tråkigt om du lämnar tråden för någonting jag är säker på att vi kan lösa om du förklarar en gång till. Jag vill inte minimalisera någons problem, jag är kanske lite för logisk och lite för onyansierad, och har svårt att linda in det jag skriver som jag förstått att man ska göra. Jag känner mig jättedum nu, inte bara för att jag inte förstår, men också för att det verkar som om jag sårat dig utan att själv förstå det. Så snälla, ha lite tålamod med mig, förklara en gång till och stanna i tråden.

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-12-14 10:02:12 följande:div>NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!!!

Nu måste jag VERKLIGEN klargöra en sak:

Visst var det en urladdning från min sida, men INTE mot någon i tråden, ALLA i den här tråden skriver som att de var JAG SJÄLV som skrev!!! Min bitterhet riktade sig främst mot vissa personer jag sett stå i "rampljuset" på senaste tiden, som skrivit böcker och haft föreläsningar om "hur det är att ha ADHD/Aspergers" och när man läser så visar det sig att de i princip upptäckt det när de (hon, jag irriterar mig i nuläget just på henne och kommer inte på konkreta exempel på vilka mer det är som irriterat mig över tid) vid närmare 40 års ålder kom på att det "kanske är något som är lite fel om man alltid äter samma mat och tycker det kan vara förvirrande att organisera sig om man ska planera en busstur in till staden", i princip.

Det som skrivits här i denna tråd ser jag ALLT som VERKLIGA tecken på ADHD!!! Ni känns som mina systrar, eller själsfränder, på något sätt, jag har suttit och GAPAT av hur häpnadsväckande klockrena beskrivningar som hamnat på pränt här bland er! SNÄLLA förstå mig rätt nu!

Urladdningen från min sida handlade även om en ENORM bitterhet mot vården och mina föräldrar när det gäller hur jag behandlats under alla dessa år, i synnerhet eftersom jag varit som jag varit, utsatt mig för det jag utsatt mig för och mår som jag mår. JAG BORDE HA VARIT INLÅST!!! Jag kan då INTE SLÄPPA att människor med "lite småproblem" (återigen INTE någon i denna tråd!!!) får så pass mycket mer massiva resurser skickade sin väg, med utredningar och mediciner och uppföljningar och ekonomiska stödinsatser och vad det nu än må vara, när JAG som har så fruktansvärda problem och en självkänsla som ligger på minus INTE KAN TA FÖR MIG och TRO PÅ eller KRÄVA min RÄTT till de vårdinsatser jag skulle behöva! Jag är AVUNDSJUK! Att INGEN hjälpt mig eller hjälper mig på det sätt jag så desperat behöver gör ju att jag virrar in mig i ÄNNU större handlingsförlamning! TACK VARE ER här har jag på ett annat sätt kunnat dokumentera mina egna problem, kunnat sålla vad som är verkliga problem eller inte för MIG och jag är så OERHÖRT TACKSAM över er i denna tråden! Så nu när jag idag äntligen ska på läkarbesök har jag en MYCKET mer nyanserad dokumentation på papper, för tidigare har jag ALDRIG kunnat förmedla mig muntligt de FÅ gånger jag till slut faktiskt HAR fått träffa någon inom vården! Jag har INTE fått rätt insatser, jag DÖR om jag inte får dem snart! Jag håller ju aktivt/passivt på att ta livet av mig!

SNÄLLA FÖRSTÅ MIG RÄTT ISTÄLLET?div>Får jag fråga vem det handlar om? Skicka pm om du inte vill hänga ut någon, jag blev nyfiken.

Det där med vården är ett problem, för att kunna vara sjuk måste man vara frisk. Man måste vara så pass bra att man kan skrika sig blå för att någonting ska hända. Det är riktigt stört. Jag hoppas att du och alla andra kan få den hjälp dom behöver, ingen ska behöva må sådär dåligt om det finns hjälp att få!

Jag minns saker från min egen tonårstid när du skriver sådär. Människor som visserligen behövde hjälp just då, men inte de stora resurser dom faktiskt fick. Och människor i väldigt stort behov som inte fick den minsta hjälp, varken från skolan, föräldrar eller vården.  Det gäller verkligen att skrika högst och göra mest väsen av sig, och det är det ingen sjuk människa som orkar. Har man då ingen som kan föra det livet åt en så är man körd, då erbjuds det ingenting.

Jag upplever också den här tråden som en aha-grej. Jag fick inte ens någon vidare förklaring till vad min diagnos innebar, och i det läget jag var i då så orkade jag inte bedriva egen forskning. Det är först nyligen jag faktiskt satt mig in i vad det innebär, och fått upp mitt självförtroende då jag insett att allt det jag sett som dåligt med mig, en del av det har faktiskt, inte en orsak så iallafall en förklaring. Jag är väldigt glad för den här tråden på det sättet. Jag förstår mig själv och mina svårigheter nu på ett helt annat sätt än tidigare, och jag är väldigt arg på mannen som utredde mig och personalen på bup som aldrig förklarade någonting för mig. Jag är ännu argare på mannen i fråga om han nu även missat huvudproblematiken och skrivit in en massa smådiagnoser som i sig är allvarliga och kräver hjälp vilket jag aldrig blivit erbjuden förutom medicinering. Om de diagnoserna nu dessutom kan tas bort och ersättas med en annan så är jag ännu argare då jag missat så mycket i mitt liv eftersom jag aldrig fått rätt stöd.

Ta hand om dig!<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div>Hej!
Jag snubblade över denna tråden igår, och jag tackar Gud för det! Alla lösa trådar i mitt liv börjar få ett sammanhang, jag tror jag kan ha ADD.

Jag har börjat må dåligt igen, känner igen tecknen från hur det har varit innan, med ångest, överdriven oro om att det skall hända något hos mina närstående, deppighet, väldigt svårt att somna, då de negativa tankarna tar upp hela min tillvaro som det är just nu. div><div>Jag gjorde ett test på internet (jag vet att de inte är särskilt tillförlitliga men kan vara en fingervisning) som menade att jag antagligen hade ADD. Jag känner igen mig i alla de kriterier som finns då;div><div>  jag alltid har haft svårt att slutföra projekt såsom läxor, hemtentor, jobb osv. Vilket har försvårat mycket i min skolgång, jag har hoppat av flera gånger och försöker hela tiden gå min egen väg trots att studiegången för min utbildning är given, då jag har väldigt svårt för instruktioner, försöker hela tiden hitta egna lösningar och inte gå efter ordningen A,B,C,D utan snarare D,A,C,B.  jag har enormt svårt att komma igång med saker och när jag väl kommer igång, så har jag 5-8 projekt igång samtidigt, vilket gör att inget av det blir slutfört,  jag har alltid varit lättdistraherad och svårt att hålla fokus samt att jag ofta tappar bort viktiga papper och räkningar som gör att både skolgång och privatliv blivit kraftigt påverkat såsom betalningsanmärkningar, endast pga att jag inte kunnat fokusera tillräckligt för att sätta mig ner vid datorn och lägga in räkningen, utan det kommer alltid saker i vägen. Allt hänger på dagsformen, ibland klarar jag inte ens av enklaste sak som att ta en dusch eller göra mat, för orken finns helt enkelt inte där.    Jag har alltid känt mig annorlunda, men har inte kunnat sätta fingret på vad, jag trodde det berodde på att jag var flata, fast den här känslan av att vara "udda" har jag inte lyckats skaka av mig trots jag kommit ut och allt är frid och fröjd med det.  Såfort jag ska göra något viktigt som gå på arbetsintervju, styrelsemöte, skolan osv. så gruvar jag mig enormt mycket, har ångest flera dagar i förväg, och försöker hitta någon utväg till att slippa, för jag är så trött och har så låg självkänsla. Jag skall börja ett nytt jobb nästa vecka, och har inga "säkra utgångar" längre, då jag tackat ja till schemat, men jag vet inte om jag orkar. Allt är stora projekt för mig. FÖR stort.  Jag har en förmåga att avbryta i samtal och börja prata om något helt annat, inte alltid det finns en röd tråd i det jag säger.  div><div>Det känns som om jag decoration: underline;">äntligen funnit det som jag hela mitt liv funderat över, jag har hela tiden trott att jag bara varit lat och bekväm, för jag kan inet på något sätt komma igång på dagen, hur jag än försöker. Detta har ju gjort att jag fått dålig självkänsla och trott att "bara jag tar tag i mig själv så går det", när jag väl gör det så blir det som sagt, många bollar i luften på en och samma gång som gör att inget blir klart, utan bara halvfärdigt. 

Det som skrämmer mig nu är insikten om att det faktiskt kan vara ADD, samtidigt som jag är rädd för att det kanske inte alls är det, men vad är det då? Jag har skrivit ett brev och skall posta det till min läkare där jag förklarat läget osv. När nu det blir postat.. är SÄMST på att posta grejer i tid, anställningsavtalet som jag skrev under 1 december har jag fortfarande inte lagt på lådan..

 div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">DunklaRum skrev 2010-12-14 14:33:37 följande:div><div>Hej!
Jag snubblade över denna tråden igår, och jag tackar Gud för det! Alla lösa trådar i mitt liv börjar få ett sammanhang, jag tror jag kan ha ADD.

Jag har börjat må dåligt igen, känner igen tecknen från hur det har varit innan, med ångest, överdriven oro om att det skall hända något hos mina närstående, deppighet, väldigt svårt att somna, då de negativa tankarna tar upp hela min tillvaro som det är just nu. div><div>Jag gjorde ett test på internet (jag vet att de inte är särskilt tillförlitliga men kan vara en fingervisning) som menade att jag antagligen hade ADD. Jag känner igen mig i alla de kriterier som finns då;div><div> jag alltid har haft svårt att slutföra projekt såsom läxor, hemtentor, jobb osv. Vilket har försvårat mycket i min skolgång, jag har hoppat av flera gånger och försöker hela tiden gå min egen väg trots att studiegången för min utbildning är given, då jag har väldigt svårt för instruktioner, försöker hela tiden hitta egna lösningar och inte gå efter ordningen A,B,C,D utan snarare D,A,C,B.  jag har enormt svårt att komma igång med saker och när jag väl kommer igång, så har jag 5-8 projekt igång samtidigt, vilket gör att inget av det blir slutfört,  jag har alltid varit lättdistraherad och svårt att hålla fokus samt att jag ofta tappar bort viktiga papper och räkningar som gör att både skolgång och privatliv blivit kraftigt påverkat såsom betalningsanmärkningar, endast pga att jag inte kunnat fokusera tillräckligt för att sätta mig ner vid datorn och lägga in räkningen, utan det kommer alltid saker i vägen. Allt hänger på dagsformen, ibland klarar jag inte ens av enklaste sak som att ta en dusch eller göra mat, för orken finns helt enkelt inte där.    Jag har alltid känt mig annorlunda, men har inte kunnat sätta fingret på vad, jag trodde det berodde på att jag var flata, fast den här känslan av att vara "udda" har jag inte lyckats skaka av mig trots jag kommit ut och allt är frid och fröjd med det.  Såfort jag ska göra något viktigt som gå på arbetsintervju, styrelsemöte, skolan osv. så gruvar jag mig enormt mycket, har ångest flera dagar i förväg, och försöker hitta någon utväg till att slippa, för jag är så trött och har så låg självkänsla. Jag skall börja ett nytt jobb nästa vecka, och har inga "säkra utgångar" längre, då jag tackat ja till schemat, men jag vet inte om jag orkar. Allt är stora projekt för mig. FÖR stort.  Jag har en förmåga att avbryta i samtal och börja prata om något helt annat, inte alltid det finns en röd tråd i det jag säger. div><div>Det känns som om jag äntligen funnit det som jag hela mitt liv funderat över, jag har hela tiden trott att jag bara varit lat och bekväm, för jag kan inet på något sätt komma igång på dagen, hur jag än försöker. Detta har ju gjort att jag fått dålig självkänsla och trott att "bara jag tar tag i mig själv så går det", när jag väl gör det så blir det som sagt, många bollar i luften på en och samma gång som gör att inget blir klart, utan bara halvfärdigt. 

Det som skrämmer mig nu är insikten om att det faktiskt kan vara ADD, samtidigt som jag är rädd för att det kanske inte alls är det, men vad är det då? Jag har skrivit ett brev och skall posta det till min läkare där jag förklarat läget osv. När nu det blir postat.. är SÄMST på att posta grejer i tid, anställningsavtalet som jag skrev under 1 december har jag fortfarande inte lagt på lådan..

 div>div>Välkommen medsyster!
Du låter exakt som jag..

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-14 11:12:46 följande:div>Helt ärligt så är jag inte säker på vad du menar, och jag vågar inte svara på ditt inlägg ändå för jag vill inte ha fler missförstånd. Läste ditt inlägg från mobilen igår i sängen och låg och funderade tills jag somnade. Jag vet inte om jag är dum eller vad det handlar om, men jag förstår helt enkelt inte för tillfället. Det vore tråkigt om du lämnar tråden för någonting jag är säker på att vi kan lösa om du förklarar en gång till. Jag vill inte minimalisera någons problem, jag är kanske lite för logisk och lite för onyansierad, och har svårt att linda in det jag skriver som jag förstått att man ska göra. Jag känner mig jättedum nu, inte bara för att jag inte förstår, men också för att det verkar som om jag sårat dig utan att själv förstå det. Så snälla, ha lite tålamod med mig, förklara en gång till och stanna i tråden.div>Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu. 

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?" 

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.  
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion". 

Peace