ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-10-22 12:58:54 följande:div>Det här, med att svara på era inlägg vilket är något jag väldigt gärna vill, är svårt för jag vet inte hur jag ska strukturera upp det. Jag kan börja med att tänka: Ok, nu ska jag svara på X fråga och det kanske jag gör men så tappar jag tråden eller blandar ihop med något annat inlägg för allting jag vill få ner kommer som i en ström, fast den är inte jämn, snarare vild som en vårflod. Om man tänker sig en ventil som kan öppnas och stängas. På En normal människa tänker jag att det kanske fungerar som så att man kan öppna den här ventilen och släppa igenom en jämn ström av tankar och idéer, strukturera och bearbeta dessa för att sedan öppna ventilen igen och släppa igenom nya i en lagom dos. Jag tycks inte ha det här reglaget, eller så har jag det men ingen kontroll över det. Ventilen står alltid på glänt hos mig, idéer, tankar, syn och-hörselintryck osv fullkomligt forsar in och jag hinner inte sortera eller tänka igenom allt för det är för mycket information på en och samma gång. Om jag inte får gå undan eller lägga mig och vila då och då blir systemet överbelastat och stängs av. Det är då jag går in som i någon slags apati, blir håglös, enormt trött och känner att jag skulle behöva sova i 100 år för att ta igen mig.div>Samma här! När här började ramla in "för många" (menar inte för många så) inlägg så kunde jag inte längre sortera och välja ut vilka eller vilket jag skulle svara på, och slutade skriva.

Nu blev jag dock uppringd mitt i eftermiddagstuppluren och min läkare har skickat ett e-recept på en annan medicin, en av de "amfetaminliknande" som jag så länge velat ha. Strattera var inget för mig, jag mådde uselt och nu måste jag ha kaffe för att smälta detta (det var INTE lätt att prata i telefon väckt mitt i en dröm!) och sedan hoppas jag kunna skramla ihop pengar för att hämta ut.

Strattera kostade 800:- för en månad, vad kostar de sorter ni tar? Jag vet inte ens vilken medicin det blir, bara att det blir en annan, men vill gärna veta om det är lönt att gå till Apoteket idag eller om jag får vänta till det gyllene datumet 25:e...

dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

KAFFE!

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-10-22 12:58:54 följande:div>Det här, med att svara på era inlägg vilket är något jag väldigt gärna vill, är svårt för jag vet inte hur jag ska strukturera upp det. Jag kan börja med att tänka: Ok, nu ska jag svara på X fråga och det kanske jag gör men så tappar jag tråden eller blandar ihop med något annat inlägg för allting jag vill få ner kommer som i en ström, fast den är inte jämn, snarare vild som en vårflod. Om man tänker sig en ventil som kan öppnas och stängas. På En normal människa tänker jag att det kanske fungerar som så att man kan öppna den här ventilen och släppa igenom en jämn ström av tankar och idéer, strukturera och bearbeta dessa för att sedan öppna ventilen igen och släppa igenom nya i en lagom dos. Jag tycks inte ha det här reglaget, eller så har jag det men ingen kontroll över det. Ventilen står alltid på glänt hos mig, idéer, tankar, syn och-hörselintryck osv fullkomligt forsar in och jag hinner inte sortera eller tänka igenom allt för det är för mycket information på en och samma gång. Om jag inte får gå undan eller lägga mig och vila då och då blir systemet överbelastat och stängs av. Det är då jag går in som i någon slags apati, blir håglös, enormt trött och känner att jag skulle behöva sova i 100 år för att ta igen mig.div>Jag känner igen mig! Jag blev förvirrad redan på sidan 1 när du skrev två inlägg efter varandra! Skulle jag svara på den ena först och det andra sen eller båda samtidigt eller bara på ett av dem? Jag fick nästan kortslutning!

Just nu är det för många nya inlägg i den här tråden för att jag ska veta var jag ska börja svara. Men jag är jätteglad för alla som skriver! Det skulle vara kul att lisa alla symptom som kommit fram så här långt men jag orkar inte det just nu.. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

Jag undrar hur vanligt det är att man tror sig ha ADD men att utredningen visar att man inte har det utan bara är normalt lat och förvirrad..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-10-22 17:27:25 följande:div>Jag undrar hur vanligt det är att man tror sig ha ADD men att utredningen visar att man inte har det utan bara är normalt lat och förvirrad..div>Jag vet inte, men jag har en tror att eftersom du tror att du har detta, och det ger dig problem i livet, så HAR du det. Dina tvivel och svårigheter att ta dig själv på allvar visar snarare hur din självkänsla har skadats, dvs att man inte tillåter sig ta sig själv på allvar.

Jag har en uppgift till dig:

Du ska ta tag i saken och bestämma dig för att på måndag ringa till din vårdcentral för att få en läkartid och remiss för utredning. Fram tills dess ska du skriva en egenremiss, dvs ett "brev" med en lista på varför du tror dig ha det här problemet och vilka problem du har. Gå igenom tråden, få med alla symptom du själv upplever på pränt, och skriv ut det (eller skriv det för hand). På så sätt har du både en lista att ha med dig till läkaren, samt ett brev som du annars själv kan skicka till psyk. Var beredd på väntetider, men du är VÄRD att bli tagen på allvar. Du kommer INTE att stämplas som lat och förvirrad.

Det är ett adekvat problem du har, och du har all rätt i världen att få hjälp med att komma tillrätta med det här.

Jag, som fått diagnos, är säker på att du lider av detsamma som många av oss andra här.

Du är viktig, låt det inte vänta längre.

Seså!

dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

Nu har jag gjort något "dumt". Jag hämtade ut medicinen, och tog en tablett. Nu efter två timmar tog jag faktiskt en till, för att känna av om det ger någon effekt. Givetvis kommer jag vara ärlig mot min läkare med detta.

Jag måste akta mig väldigt noga för att inte ha förväntningar på att denna medicin ska ge samma effekt som det gör vis en "missbrukardos", med tanke på hur minimal dosen faktiskt är i jämförelse. Jag är väldigt medveten om det. (Har ju ett tidigare missbruk, eftersom jag självmedicinerade för decoration: underline;">många år sedan, fram tills dess jag fick barn.)

Men jag är samtidigt övertygad om att läkaren själv skulle höja dosen inom kort, och jag har ingen lust att vänta "bara för att". Som sagt: Jag kommer BERÄTTA det här för läkaren!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-10-22 17:34:14 följande:div>Jag vet inte, men jag har en tror att eftersom du tror att du har detta, och det ger dig problem i livet, så HAR du det. Dina tvivel och svårigheter att ta dig själv på allvar visar snarare hur din självkänsla har skadats, dvs att man inte tillåter sig ta sig själv på allvar.

Jag har en uppgift till dig:

Du ska ta tag i saken och bestämma dig för att på måndag ringa till din vårdcentral för att få en läkartid och remiss för utredning. Fram tills dess ska du skriva en egenremiss, dvs ett "brev" med en lista på varför du tror dig ha det här problemet och vilka problem du har. Gå igenom tråden, få med alla symptom du själv upplever på pränt, och skriv ut det (eller skriv det för hand). På så sätt har du både en lista att ha med dig till läkaren, samt ett brev som du annars själv kan skicka till psyk. Var beredd på väntetider, men du är VÄRD att bli tagen på allvar. Du kommer INTE att stämplas som lat och förvirrad.

Det är ett adekvat problem du har, och du har all rätt i världen att få hjälp med att komma tillrätta med det här.

Jag, som fått diagnos, är säker på att du lider av detsamma som många av oss andra här.

Du är viktig, låt det inte vänta längre.

Seså!

dth="15" height="15"> dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Ja, min självkänsla är nog lite skadad.

Tack för uppgiften! Jag ska börja skriva en lista d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Jag håller med er om att det blev för många inlägg och medlemmar här helt plötsligt. Och jag är nog ganska skyldig till mer förvirring och kaos då jag blir så ivrig när jag har något att säga och det kan blir lite mycket ibland, det är jag medveten om. Önskar det fanns något sätt att strukturera upp tråden bättre på. Jag har jättesvårt för att skilja er alla åt eftersom det är så många anonyma och blandar också ihop era inlägg och frågor. Vill svara på allt NU NU NU och så blir det bara pannkaka.    

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-10-22 18:51:43 följande:div>Nu har jag gjort något "dumt". Jag hämtade ut medicinen, och tog en tablett. Nu efter två timmar tog jag faktiskt en till, för att känna av om det ger någon effekt. Givetvis kommer jag vara ärlig mot min läkare med detta.

Jag måste akta mig väldigt noga för att inte ha förväntningar på att denna medicin ska ge samma effekt som det gör vis en "missbrukardos", med tanke på hur minimal dosen faktiskt är i jämförelse. Jag är väldigt medveten om det. (Har ju ett tidigare missbruk, eftersom jag självmedicinerade för många år sedan, fram tills dess jag fick barn.)

Men jag är samtidigt övertygad om att läkaren själv skulle höja dosen inom kort, och jag har ingen lust att vänta "bara för att". Som sagt: Jag kommer BERÄTTA det här för läkaren!div>Känner att jag vill svara på detta men vet inte vad jag ska skriva mer än att ja, det är nog bra att nämna det för din läkare. Att vara ärlig mot dig själv och läkaren under behandlingen tror i alla fall jag är viktigt för hur resultatet blir. Du fixar detta!  

Det  var någon som nämde social fobi tidigare. Har ni andra också problem med det? Jag tycker det är jobbigt med mycket folk. Jag blir så fort trött när det är många som pratar, tex vid ett middagsbord eller i fikarummet. Jag känner att samtalen ofta går för fort, att jag inte hinner snappa upp vad de andra säger och komma på vad jag själv ska säga förrän de redan börjat prata om något annat. Det blir lätt att jag bara sitter tyst eller hittar på en ursäkt för att gå därifrån.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-10-23 06:05:46 följande:div>Jag håller med er om att det blev för många inlägg och medlemmar här helt plötsligt. Och jag är nog ganska skyldig till mer förvirring och kaos då jag blir så ivrig när jag har något att säga och det kan blir lite mycket ibland, det är jag medveten om. Önskar det fanns något sätt att strukturera upp tråden bättre på. Jag har jättesvårt för att skilja er alla åt eftersom det är så många anonyma och blandar också ihop era inlägg och frågor. Vill svara på allt NU NU NU och så blir det bara pannkaka.    div>Tycker dina inlägg varit enormt givande, sluta inte! Skitsamma vems inlägg man svarar på, det är bara att häva ur sig om sina egna känslor och upplevelser så är det en stor trygg igenkänningsfaktor enligt mig. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 05:07:28 följande:div>Ja, min självkänsla är nog lite skadad.

Tack för uppgiften! Jag ska börja skriva en lista d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>Duktig! der="0" alt="Solig"><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-10-23 06:47:54 följande:div>

Det  var någon som nämde social fobi tidigare. Har ni andra också problem med det? Jag tycker det är jobbigt med mycket folk. Jag blir så fort trött när det är många som pratar, tex vid ett middagsbord eller i fikarummet. Jag känner att samtalen ofta går för fort, att jag inte hinner snappa upp vad de andra säger och komma på vad jag själv ska säga förrän de redan börjat prata om något annat. Det blir lätt att jag bara sitter tyst eller hittar på en ursäkt för att gå därifrån.

div>Ja, jag lider verkligen av social fobi, även om det har blivit lite bättre. Jag upplever det som att jag ofta inte förstår "koder" och "frekvenser" de andra ligger på, att jag ser sådant de inte ser och vice versa. Det har uppstått så många missförstånd och jag inbillar mig även att jag uppfattas som nonchalant och dryg eftersom jag inte "är med". Dessutom så är det det här med att vara trygg i situationen, hur kaffemaskinen fungerar exempelvis, som gör att jag hellre håller mig undan eller stannar hemma. Förut kunde jag inte ens gå ut med soporna av rädsla för att träffa folk... Jag tycker fortfarande det är obehagligt med människor. Alkohol har "hjälpt" i många fall, för att jag är så osocial annars, men det är ju verkligen ingen lösning och jag har även missbrukat alkohol under större delen av mitt liv.