ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-10-20 07:22:29 följande:div>Jag är som många säger svårstartad. Jag kommer inte igång med att göra någonting. Jag vill inte duscha, inte laga mat, inte städa, inte borsta tänderna, inte sätta i en tampong ens. Jag är enormt smart när det gäller vissa saker, men kan inte se sambandet mellan A och B i "enkla" vardagssysslor eller sociala situationer. Är jag inne i något intressant (oftast internetrelaterat) så är jag i stort sett okontaktbar för omvärlden! Jag hör inte om mitt barn kallar på mig, eller om min sambo säger något, eller vad det nu än må vara.

Jag är snart 30 år och jag håller på att bli totalt galen av vårdkarusellen (som aldrig kommer igång ordentligt, jag blir aldrig tagen på allvar!) och det faktum att man måste kunna sköta sitt liv med ekonomi och studier/arbete och allt vad det innebär.

Jag tror att jag har sköldkörtelproblem också, men jag har nu för låg självkänsla för att kräva fler svar...

Vad fan gör man. dth="15" height="15">div>Jag vet hur det känns... Självkänslan får sig en rejäl törn efter år utan diagnos. Jag har inte repat mig än, det kommer nog ta många år innan det händer.

Har du fått medicin? För det har hjälpt mig vad gäller svårstartandet, jag var extreeeeeeeemt segstartad, både på morgonen, sen tog det år och dagar innan jag fick på mig strumporna ens.
Och jag kom alltid försent.

Skönt att man inte är ensam iallafall, jag trodde att jag var den enda på hela jorden som var som jag. Och det gjorde mig väldigt ledsen.

Fick alltid höra "haha, du är så seg, du är så virrig". De menade väl, de tyckte det var gulligt, men det gjorde inte jag eftersom jag led av det.

<div class="quote"><div class="quote-nick">MissSummer skrev 2010-10-20 11:13:05 följande:div>Skönt att man inte är ensam iallafall, jag trodde att jag var den enda på hela jorden som var som jag. Och det gjorde mig väldigt ledsen.

Fick alltid höra "haha, du är så seg, du är så virrig". De menade väl, de tyckte det var gulligt, men det gjorde inte jag eftersom jag led av det.div>Jag har nämnt för ett par stycken att jag tror jag har ADHD och att jag vill utredas men upplever inte att jag blivit tagen på allvar. Det finns otroligt mycket fördomar "där ute" om bokstavsbarn och bokstavsdiagnoser, vissa människor har sannerligen inte förstått vad det innebär, utan tror att alla som har ADHD är hyperaktiva, aggressiva och dumma i huvudet and that´s it. Jag har också upplevt det  från andra som om ADHD skulle vara något gulligt och charmigt. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt och jag lider med alla som tvingas ifrågasättas, som missförstås och som inte blir tagna på allvar. Därför är det skönt med ett forum med likasinnade, som VERKLIGEN vet hur det är. Stå på er!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-10-20 07:22:29 följande:div>Jag är som många säger svårstartad. Jag kommer inte igång med att göra någonting. Jag vill inte duscha, inte laga mat, inte städa, inte borsta tänderna, inte sätta i en tampong ens. Jag är enormt smart när det gäller vissa saker, men kan inte se sambandet mellan A och B i "enkla" vardagssysslor eller sociala situationer. Är jag inne i något intressant (oftast internetrelaterat) så är jag i stort sett okontaktbar för omvärlden! Jag hör inte om mitt barn kallar på mig, eller om min sambo säger något, eller vad det nu än må vara.

Jag är snart 30 år och jag håller på att bli totalt galen av vårdkarusellen (som aldrig kommer igång ordentligt, jag blir aldrig tagen på allvar!) och det faktum att man måste kunna sköta sitt liv med ekonomi och studier/arbete och allt vad det innebär.

Jag tror att jag har sköldkörtelproblem också, men jag har nu för låg självkänsla för att kräva fler svar...

Vad fan gör man. dth="15" height="15">div>Du är inte ensam om detta. Jag är likadan. Fortsätt kämpa och stå på dig, kräv svar, kräv utredning/undersökning för dina sköldkörtelproblem. Det är alltid skönt att kunna utesluta vissa saker så man slipper den oron.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-10-20 11:25:46 följande:div>Jag har nämnt för ett par stycken att jag tror jag har ADHD och att jag vill utredas men upplever inte att jag blivit tagen på allvar. Det finns otroligt mycket fördomar "där ute" om bokstavsbarn och bokstavsdiagnoser, vissa människor har sannerligen inte förstått vad det innebär, utan tror att alla som har ADHD är hyperaktiva, aggressiva och dumma i huvudet and that´s it. Jag har också upplevt det  från andra som om ADHD skulle vara något gulligt och charmigt. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt och jag lider med alla som tvingas ifrågasättas, som missförstås och som inte blir tagna på allvar. Därför är det skönt med ett forum med likasinnade, som VERKLIGEN vet hur det är. Stå på er!div>Amen, håller helt med dig.
Precis som du säger tror alla att ADHD innebär att man är hyper, bara för att man inte är hyperaktiv så har man inga problem enligt folk. "Men du är ju bara lite seg, det är väl bara att snabba på lite, det är väl bara att GÖRA sakerna" osv.

Om det hade varit så hade jag aldrig fått gå om gymnasiet 2 gånger, jag struntade inte i mina skoluppgifter för att jag njöt av att hellre ligga och sova bort halva dagarna. Jag kämpade som ett jävla djur, all energi gick åt att leta reda på var jag hade gjort av pennan eller boken.

Men det såg ingen, de såg bara en frånvarande virrpanna, inte någon som faktiskt kämpade och led.
Jag gissar att ni andra också upplevt detta.

Hur hade ni det med tröttheten förresten?

Jag somnade ideligen under lektionerna i både högstadiet och gymnasiet och kunde powernappa i över 2 timmar när skoldagen var slut. Återigen var jag lat :P

Min läkare förklarade att tröttheten helt enkelt berodde på att all min energi gick åt att göra saker som för andra gick per automatik. Och det var en hel del, vilket tömde mig totalt på all ork jag hade.

MissSummer: Jag var inte så virrig i skolan utan det är något som kommit på senare år, inte minst sen jag fick barn. Däremot skolkade jag mycket och det av många olika orsaker. Jag kanske inte hade kommit i säng kvällen innan och var supertrött dagen efter eller så tyckte jag helt enkelt att lektionerna var så tråkiga att jag struntade i dom. Svårast hade jag för matte och lättast för språk och sådant som jag tyckte var roligt som tillvalsämnen jag själv fått välja. Jag försov mig ofta också, blev kallad lat, slarvig, strulig, nonchalant och respektlös. Inkallad till rektorn, kvarsittningar, samtal med lärare och kurator men jag kände aldrig att någon förstod. De hade bestämt sig för att jag bara var skoltrött, att jag nog kunde egentligen om jag bara skärpte mig men det kunde jag ju inte hur mycket jag än ville. Jag led också men det var det nog ingen som såg eller anade. Har också alltid fått höra att jag är långsam och sävlig, det är bara att ta medicinen, det är väl bara att äta när du är hungrig osv. Jo om det ändå var så enkelt d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

<div class="quote"><div class="quote-nick">MissSummer skrev 2010-10-20 11:53:27 följande:div>Hur hade ni det med tröttheten förresten?

Jag somnade ideligen under lektionerna i både högstadiet och gymnasiet och kunde powernappa i över 2 timmar när skoldagen var slut. Återigen var jag lat :P

Min läkare förklarade att tröttheten helt enkelt berodde på att all min energi gick åt att göra saker som för andra gick per automatik. Och det var en hel del, vilket tömde mig totalt på all ork jag hade.div>Det hände att jag också somnade ibland men jag vet inte om det var av den orsaken du nämner eller pg.a att jag varit uppe hela natten. Nu däremot är jag skitrött, färdig för sängen runt kl13-14 och om jag kan sover jag en stund då. Om inte så somnar jag istället efter middagen kl 17-18 och om jag inte hade en sambo som väckte mig skulle jag nog sova tills dagen efter. Jag är fruktansvärt trött men "medicinerar" med kaffe (som gör mig något hyper) och rosenrot. Detta hjälper lite mot tröttheten men tankarna rusar fortfarande på i 180 så huvudet får ju aldrig riktigt vila, möjligen när jag sover. J

Jag tror precis som din läkare sa att det gå åt mycket energi till de här "simpla" sakerna som andra gör utan att tänka. Om jag te.x ska iväg någonstans går det först och främst åt energi till att ens förmå mig resa mig från stolen, sedan ska jag då kanske duscha och sådant och det är ju såååååå tråkigt. När jag väl är "klar" går en massa energi åt att leta efter diverse saker, mobil, nyklar, vantar, mössa etc så när jag väl kommer ut genom dörren är jag genomsvettig och trött och vill bara gå in och lägga mig igen.

<div class="quote"><div class="quote-nick">MissSummer skrev 2010-10-20 11:10:49 följande:div>Jag vet hur det känns... Självkänslan får sig en rejäl törn efter år utan diagnos. Jag har inte repat mig än, det kommer nog ta många år innan det händer.

Har du fått medicin? För det har hjälpt mig vad gäller svårstartandet, jag var extreeeeeeeemt segstartad, både på morgonen, sen tog det år och dagar innan jag fick på mig strumporna ens.
Och jag kom alltid försent.div>Jag har fått Strattera, men jag tror inte den är rätt för mig... Anledningen att jag fick den är ju för att jag tidigare missbrukat (snarare självmedicinerat med...) amfetamin under ett par års tid, och att vi vill undvika att jag börjar missbruka Concerta eller Ritalin. Risken finns ju att jag skulle spara tabletter tills de skulle räcka för en rejäl dos vid engångstillfälle, men jag tror inte den risken föreligger längre, så jag vill faktiskt prova nu. Med Strattera fick jag tillbaka min panikångest (sägs det att det är, jag tror det är något med sköldkörteln för den VÄXER och jag får en extrem "klump i halsen" och kroppen fungerar inte alls som den ska, jag mår uselt då) och det enda som faktiskt hjälper är att ÄTA. Jag har gått upp mycket i vikt därför...

Jag hoppade av gymnasiet 3 gånger, jag har också alltid kallats för LAT, jag sover ALLTID två timmar varje eftermiddag! Jag "råkade" få barn för några år sedan och har sedan dess lyckats läsa in gymnasiet och t.o.m börja på högskola, men det går inte så bra som det borde.

Det är så SKÖNT att läsa om fler med exakt samma problem som jag har, det är helt otroligt befriande! Jag sitter här och nickar och känner igen mig... Och beklagar att ni har det likadant som jag!

Visst önskar man bara så desperat att någon ska "hitta" ens starka sidor och förmågor och använda oss till det vi är bra på istället? Så att vi också kan få det "stabilt"... Haha. Eländes elände är vad det är.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-10-20 12:05:27 följande:div>Det hände att jag också somnade ibland men jag vet inte om det var av den orsaken du nämner eller pg.a att jag varit uppe hela natten. Nu däremot är jag skitrött, färdig för sängen runt kl13-14 och om jag kan sover jag en stund då. Om inte så somnar jag istället efter middagen kl 17-18 och om jag inte hade en sambo som väckte mig skulle jag nog sova tills dagen efter. Jag är fruktansvärt trött men "medicinerar" med kaffe (som gör mig något hyper) och rosenrot. Detta hjälper lite mot tröttheten men tankarna rusar fortfarande på i 180 så huvudet får ju aldrig riktigt vila, möjligen när jag sover. J

Jag tror precis som din läkare sa att det gå åt mycket energi till de här "simpla" sakerna som andra gör utan att tänka. Om jag te.x ska iväg någonstans går det först och främst åt energi till att ens förmå mig resa mig från stolen, sedan ska jag då kanske duscha och sådant och det är ju såååååå tråkigt. När jag väl är "klar" går en massa energi åt att leta efter diverse saker, mobil, nyklar, vantar, mössa etc så när jag väl kommer ut genom dörren är jag genomsvettig och trött och vill bara gå in och lägga mig igen.div>Jag håller på att utredas för ADHD nu ska träffa den dära psykologen imorgon igen... usch är totalt väck i huvudet när jag kommer därifrån men men det var inte det jag tänkte på nu.

läste i någon undersökning om just adhd, att vissa som har det blir tröttare av energidrycker/kaffe (koffein) då kroppens egna sätt att hålligång påverkas av koffeinet/socker/energi...hmm...  där koffeinet går in går kroppens egna hålligång ut eller hur man nu ska förklara det. i alla fall kroppen behöver inte jobba lika hårt för att vara "vaken" pga koffein/....  så då blir man tröttare och mer ofokuserad

Hoppas ni förstår vad jag menar.