vikt...peppningstråd =)

Det första jag behöver komma över är min sociala fobi. Jag ska gå och lägga mig nu, men det här kommer jag att fundera mycket över. Gonattkram!

IB: BRA! Då kan jag sova gott inatt också då, fast detta har varit självförtroendeknäckar dag Du och jag är väldigt lika på många sätt tror jag. Jag är inte på något sätt speciellt bra, eller nu blev det fel... Jag är asbra som verkligen ryckt upp mig och har på 3 1/2 år gått från "duvetvad" sambo med rökare till förlovad (har diamantring) med civilekonom (inte för att titeln spelar ngn roll) och mamma till en grym liten cooling. Jag är på väg att för andra gången tappa ångestätar kilona och allt vad det innebär har en termin kvar till min "riktiga utbildning". Det tycker iaf jag själv är en bra uppryckning... Jag hade mycket väl kunnat varit kvar på ruta ett men jag kännde hela tiden att det var inte jag, jag var värd mycket bättre liv. Jag hade en helt annan plan än den jag levde... så då gjorde jag en u-sväng och började följa planen istället.

Jag menar verkligen allvar när jag säger att det inte är så svårt att plugga... Jag kommer bli GRYMT besviken på dig om du inte tillvaratar din "gåva" och vänder den till ngt positivt. Du är ju löjligt bra på att peppa oss och du är säkert bra på att lyssna också, eller hur? Visst är du bra på att dra egna slutsatser och dra paraleller? Du kan göra såååå mycket... du kan ju öppna eget om ingen anställer dig...

Om 6 år så kan du ha ett diplom från HÖGSKOLA/UNIVERSITET, på din vägg. Är inte det "in your face" så det skiter om det på alla gamla polare och de som inte trott på dig eller hjälp dig...

Nu ska jag sova ses i morrn!

Puss på er och gonatt.

T1: Jo, vi är ganska lika. Tyvärr så har jag fortfarande tvivel kvar, får ju börja i ett grymt underläge. Men! Jag är iallafall positiv ändå. Babysteps. Nu ska jag snart gå och simma...

God morgon!

Starkt av er alla att berätta om era tidigare liv!
IB: Du övertygar mig mer och mer om vilken kanon tjej du är! Har du tagit dig ur ett sånt liv, vore väl det själva f*n om inte jag oxå ska försöka! Du inspirerar mig!

Theresa: Samma för dig.. Bra kämpat!

Vad kan jag delge om mitt liv då..
Hmmm.. som yngre, innan jag träffade mina äldre barns pappa, var jag en tjej med starkt självförtroende(tror jag).. Har alltid kännt mig tjock dock.. Fast med facit i hand, jag kan omöjligt vart tjock! 16år gammal när jag träffde mitt ex, vägde jag 62kg! Men i mitt huvud var jag stor..
Levde sedan tillsammans med honm i 16 år, fick två barn, han var en oerhört lynnig person, som fick mitt självförtroende att dala maximalt.. Nu skyller jag inte på honom uten mig själv.. Hur kan man låta sig tryckas ner så mycket att man kände att vissa dagar nådde man inte över skokanten?!? Utåtsett levde vi det lyckliga familjelivet..
När jag var 31, tog jag tjänstledigt från jobbet och bytte jobb ett slag.. Det vart mitt respass ur detta förhållande.. Börjde chatta på nätet och började känna att jag faktiskt hade ett värde som människa.. Så efter många om och men bröt vi med varann efter 16 år.. Mådde pyton ett tag efter och kämpar väl fortfarande lite med det.. Så ni kanske förstår att jag haft maten som tröst och ångest dämpning ialla år.. Så därför sitter jag här idag med 30kg för mycket!

*svammel svammel*

marsmamma det är INTE ditt fel att du vart nedtryck asså att du lät dig bli det inte av honom asså det är ju hans fel! jag levde själv med en kvinnomisshandlare som misshandlade mig både pyskiskt o fysiskt. den psykiska biten är faktiskt värst, det kommer liksom krypande med tiden tills man bara är ett skal av sig själv en skugga...
Även den starkaste människa kan bli nedtryckt under en lång period utan att först märka det, när man väl märker det så är det oftast för sent.
vi har lite samma du o jag fast jag drog efter 1½ år, jag hade dock stöd, o alla visst vad som skedde.

VL: Ja så här i efterhand skulle jag ha brytit tidigare..men som en klok jobbarkompis till mig sa: Du var inte mogen att bryta förrens nu, var sak har sin tid! Precis som du säger oxå att det psykiska smyger sig på! Jag hade alltid tider att passa, ärenden att utföra åt honom osv.. Fast man gjorde allt man kunde och lite till så var man knappt vattenvärd kändes det som..

marsmamma usch vet hur det känns igentligen är det väldigt skröämmande att en annan människa kan få en sån makt över en själv mer skrämmande att människor behöver känna sån makt över andra... sinnessjukt igentligen...

Marsmamma: Om jag får gissa vilt så tror jag att du har lagt på dig dina kilon för att du inte tror dig vara värd bättre. Precis som det har sagts förut... Du blev nertryckt så vida pass att din självkänsla försvann, och det för att du var SNÄLL. Det är förjävligt att det faktiskt är så att man in i det längsta tror att ondska bekämpas med godhet, men jag tror inte att det är så i _alla_ fall. Jag tycker du ska inse att du består av godhet! O inte skämmas över att du inte "förstod bättre", för det tycker jag aldrig att man kan göra. Du kämpade för den goda sakens skull... Men tänk vad du fick ut ur det också, dina underbara barn! Så som dina kloka jobbarkompis sa, var sak har sin tid! För att få dina barn så var du tvungen att gå den vägen! Jag känner liksom likadant, hade jag inte gått den väg jag gick.. Med alla kringelikrokar och återvändsgränder det har inneburit, så hade jag inte haft just min son! Men nu är det dags att du medvetet tar tag i ratten och styr ditt liv i precis den riktning du vill och vet är bäst, vad ditt livs erfarenhet har lärt dig! Det är dags nu!

O tänk på att du fått bära det tunga lasset, för att du var stark nog att klara av det utan att sjunka till den nivå där du gör andra illa! Tänk på allt gott som förts med av att du gjort som du gjort!

Kram!

Tack för dom orden IB! Alltså dags att ta tag i Ratten då..

Tack VL oxå för att du förstår..

Har redan gått 1 timmes promenad så än har jag inte gett upp helt!

Marsmamma: Bra att du promenerat! :D