Umgängesrätt,hur funkar det?

Syftade inte bara på dig!
En del mammor i allmänhet tror sig ha mera rätt till barnen än pappan, att han skulel vara någon inkompitent som inte är kapabel till att ta hand om ett barn som man var med att skapa, syftade inte på dig utan i allmänhet.
Skulle kanske ha läst alln innan ja kommenterade, det medger jag. Men vad är problemet egentligen då?

Näe domen föll inte så för att hon bråkade, utan för att dottern har sitt allt i våran stda och inte 35 mil bort.
Dock bråkade/bråkar hon jävligt mycket och ljuger och ställer till det, men rätten tog ingen notis om det, inte heller att hon försökte ljuga i rätten, utan allt handlade om barnets bästa, vilket jag tycler är jäkligt bra!

Ja men då är jag med, då handlar det bara o korta umgängesillfällen, alltså bara timmar, eftersom att barnet fortfarande är i behov utav dig, då det gäller mat (förmodar att du ammar).

Rätten kommer att se honom som engagerad i och med att han försöker få till ett umgängesschema och vill vara delaktig och ha gemensam vårdnad.

Hur vill han ha umgänge? Vilka dagar och tider? Står det att han vill ha umgänge hemme hos sig eller?

Jag har varit med i flera processer och sett alla möjliga utslag gällande syskon sedan tidigare och växelvis boende för gemenamma barnet. Vissa får hela boendet och syskonen är då alltid tillsammans. Andra får växelvis och då träffas syskonen varannan vecka, ytterligare några får hela boendet hos den andra föräldern. Det är omöjligt att bedöma hur rätten sulle döma i ert fall.Hur långt är det mellan era hem? Ja, en stämning tar tid men gör han ett interimistiskt yrkande kan ni ha en dom, som gäller tills vidare, inom någon månad.Rätten ser det oftast på ett annat sätt än vad du gör. Det är vanligt att speciellt mammor påstår att pappan vill ha barnet bara för att hämnas. Men det fungerar inte så för då straffar pappan sig själv. Han vill naturligtvis ha barnet hos sig, oavsett vad mamman tror.

 erbjöd honom umgänge 3-4 dagar i veckan ala 2 timmar åt gng där han svarade-jag tänker fan inte anpassa ngra tider efter dig.
Ok svarade jag,men ge mig dagar å tider då du kan så anpassar jag mig ist för jag vill ha rutin på det å inte att du dyker upp som det passar å behagar. han gav tider samt dagar men varken dök upp eller sa att inte kunde komma, när jag slutligen får tag på han så svarar han-du, jag har ingen jävla jour å jag har ett liv till skillnad fr dig.
jag svarade då-jaha, å jag som antog att ditt barn ingick i ditt liv?! det e väldigt kort sträcka mellan oss.
Hade han viljat ha barnet hos sig eller träffat vår lille så skiter man väl inte i att höra av sig på lite mer änn 1 månad när barnet e blott 5 månader?han har en heeeelt annan syn på saker å ting å har uttryckligen sagt-jag ska straffa dig å ditt straff ska bli att jag ska ta xxxxxxxx ifrån dig! Anser du att det är ett engagemang i barnets bästa?

Ok, jo jag vet att många mammor agerar efter sitt eget behov, men jag gör faktiskt inte det å jag vill inte stoppa um på ngt vis,men vill att det ska ske under bra omständigheter där han inte kränker å hotar mig å mitt större barn när han ska utöva umgänge. att hota å mörda ngn eller kidnappa barnet, anser du åter igen att det e å se till barnets bästa? det enda jag begär är umgänges stöd. å vid ev flytt så kommer jag betala halva resan även om han har betydligt bättre ekonomi än mig.

han vill ha umgänge hemma hos sig sj efter att ha hotat å ta barnet utomlands, så hemska monster till mamma som jag är, ett riktigt ego så kommer jag inte gå med på det!

http://www.famratt.com/vardnad/boende/vbu_boende.htm

Med andra ord så är inte vv aktuellt förens barnet är 3 år iallafall å jag tror knappast dom dömer till det när avståndet är så stort.

Struntprat.  Det är inte alls väldigt vanligt att en pappa får ensam vårdnad om en liten bebis som bor hos sin mamma och helammar.  Vad sjutton har du fått det ifrån?

Tack så mkt

ett ex

Jag och min före detta sambo har gemensam vårdnad om vår son. Pappan har flyttat 20 mil till en annan stad eftersom han har träffat en ny kvinna. Jag hade kunnat förstå bostadsbytet om han varit arbetslös och fått arbete där. Han kräver nu att jag ska stå för halva resekostnaden när sonen ska ha umgänge.

Jag tycker det känns helt fel att jag ska få ökade levnadskostnader för att han har flyttat utan egentlig orsak. Vad finns det för regler och lagar gällande detta? Är det är en godtagbar anledning för att flytta 20 mil från sin son? Vad ska jag göra? Vad har jag för rättigheter?

Svar:

Man kan säga att föräldrar inte har några rättigheter i en sådan här situation. Snarare en skyldighet att fatta ett för barnet bra beslut.

Lagen säger nämligen inget om godtagbara, eller inte godtagbara orsaker, till att flytta långt bort från barn. Eftersom ni har gemensam vårdnad förväntas ni lösa en sådan här situation på egen hand eller med hjälp av samarbetssamtal på familjerätten. Ytterst får domstol avgöra frågan om ni är oense.

Det förefaller,generellt sett, som om domstolarna inte bryr sig om orsaken till en förälders flyttning, man konstaterar bara att den har ägt rum och att resekostnaden ska fördelas på ett visst sätt. Men om en förälder får betydande kostnader på grund av den andres flyttning, när den inte beror på nytt jobb, då är det sannolikt att domstolen tar hänsyn till det vid prövningen.

i detta fallet så har dom gv å jag har ensam.

rätten är dessutom skyldiga att ta hänsyn till socialnämndens rekomendationer och åsikter om fallet.