ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

jag ältar allt jag med *grr* skitjobbigt.

Jag vill också ha verktyg för detta ältande.. Exakt, man behöver energin till annat, till ex att förstärka arbetsminnet istället.

Vill bara rekommendera filmen "Draktränaren" om ni inte har sett den ännu, min syster skickade den till mig för hon tyckte jag behövde lite uppmuntran nu när allt är deppigt med väntan på diagnos och sånt..
Jag mådde väldigt gott av den filmen. Snacka om att tänka utanför boxen :)
Nu vill jag ha en egen drake att tämja.. :) Kanske kan man se ADHD som ens egen drake som måste tämjas?? Ja, jag tror bestämt att det är begreppet jag ska använda när jag pratar om mina "sidor",,

Pratade igår kväll med mitt ex per telefon, och jag tog upp det här med att jag kan behöva olika verktyg för att hantera min ADHD och även kanske medicin. Han luftade då tanken att medicinen kanske tar bort många av mina "bra" sidor som kommer av ADHD,n..
Men jag vill ju bara plocka bort min höga röst, mitt eviga pratande, impulsiviteten och svårigheterna med att hantera inputs. Det är ju detta jag inte står ut med själv och som jag vet att han har stört sig på.
Många frågor att ställa sen vid utredningen märker jag.. Ältande ältande.

Sen fick jag en insikt idag om vad jag behöver, som faktiskt mitt ex sagt mig om och om igen, nämligen sova en stund på eftermiddagen. Han är sådan att han iaf när han är ledig, måste sova en stund på em för han blir tvärtrött när vi har gjort massa grejer hela dan. Och han har försökt få mig att göra detsamma eftersom jag inte orkar eg ta mig genom dagen, men kör på mitt extrabatteri ändå tills jag stupar.

Idag var en sån där deppig dag då jag bara grät och grät av saknad och trötthet. Tog en Valeriana och gick och lade mig. Vips så gick jag in i dvala-tillstånd och slumrade till utan att jag märkte det. När jag vaknade efter en stund så kände jag mig hur pigg och glad som helst. Det var som om tårarna tidigare inte hade existerat. Nu blir det vila 1 h varje eftermiddag tills jag har fått jobb igen.
Någon annan som känner igen sig?

Jag är också en "ältare" egentligen. Brukade grubbla och vrida och vända på allt! Fast sen jag började med sertralin känns det som att jag lever mer i nuet och inte fokuserar lika mycket på det som har varit eller det som ska komma, det tycker jag är jätteskönt!

Anonym (Yrja): Ååh, det låter jättebra :)  något sådant skulle jag behöva för jag har jättesvårt att fokusera på nuet..

Samarkand: Ditt ex har nog en poäng i att medicinering kan ta bort positiva drag också. Jag läste i en bok (en av dem jag tipsade om tidigare) att många miljökämpar har adhd och sen när de får medicin så slutar de kämpa för miljön. Det känns lite läskigt egentligen.. Själv kan jag tycka att miljökämpar är "friskare" än de som förstör sin egen miljö. Äsch, nu snurrade min hjärna in sig på vad som är normalt igen.. Jag vet att om man tycker att "alla andra" är konstiga så är den en själv som inte är normal.. Men om man verkligen tycker att vi inte ska förstöra vår planet och inte gillar det stressiga samhället vi har byggt upp där många mår dåligt. Ska jag då bara öka min medicinering och sluta bry mig?

Missförstå mig inte nu. Jag tycker det är bra att det finns mediciner och så!  Men de kanske inte skulle behövas i samma utsträckning om samhället (och skolgången) var annorlunda uppbyggt...? Jag kanske är helt ute och cyklar men jag är uppriktigt nyfiken så jag vill gärna höra andras synpunkter på det.

Anonym (Yrja): Du har en poäng där med samhället och skolgången. När jag gick i grundskolan på 80-talet hade man inte så stor förståelse för de som hade svårt med koncentrationen ex. Vi hade de som sprang omkring i klassrummet eftersom de inte kunde koncentrera sig, de sa man att de var bråkiga. Sen hade vi de normala som funkade bra. Och sen som motpol hade vi mig t ex som när de andra sprang omkring blev distraherad och inte kunde koncentrera mig. Lösningen blev att jag fick gå hos speciallärare på vissa av lektionerna :) Kanske min räddning, men visst det gjorde att jag kände mig speciell på ett bra sätt, men jag kände mig också tidigt dum och att jag inte passade in i mallen för en vanlig skolklass..
 Idag tror jag att varje elev precis som i ex Montessori  ska få jobba i sin egen takt och själva få välja vilket/vilka ämnen de vill jobba med för dagen.  För vi kommer aldrig komma ifrån att ADHD/ADD etc är här för att stanna och alla är inte lika. Alla är inte lika snabba i att förstå, en del är väldigt duktiga i vissa ämnen och har svårare för andra.

Men vi kanske kommer dit en dag att samhället byggs mer för alla och inte bara för de "högfungerande normala" människorna :) Tills dess får vi försöka anpassa oss.

Mitt ältande blir också mindre med sertralin, men ändå " för mycket ". Utan sertralin skulle jag dock bli utbränd totalt.

Detta med att man blir mindre engagerad i saker med sertralin stämmer (och positivt för mig många gånger).
Visst är det roligt när man går i gång på intressen och flyger iväg, känns som att energin flödar.
Men samtidigt blir jag alldeles för engagerad för mitt eget bästa.
Jag kan typ känna mig skyldig att ordna världsfred och tar åt mig som fan när jag tänker på alla orättvisor som finns (gör mig utbränd,vansinnig och frustrerad).

Många med adhd verkar vara typiska "grubblare", vilket både är positivt och negativt.
Jag kan leva mig in och känna empati med andra personer trots att jag inte varit med om saken själv.
Om någon upplevs tex gnällig och arg av sig så grubblar jag på orsakerna bakom detta,
-andra kanske bara tycker personen är en jobbig gnällspik som gnäller för gnällandets skull och ser inte längre än så. Det gör däremot jag.

Människor med adhd verkar också ha högre begåvning än genomsnittet, jag hade högsta poäng på "normalskalan" enligt utredningen.
Poängen drogs ner pga av min dåliga uthållighet, visste precis hur man räknade ut ett avancerat matematik tal -men jag orkade verkligen inte tänka efter (låste mig och fick total hjärnsläpp).
Arbetsminnet var otroligt dåligt och drog också ner poängen.

Men vad gör högre begåvning för nytta när den används till att grubbla över saker som inte går att påverka???
I det läget önskar jag ibland att jag var lågbegåvad och med ytterst lite empati (känslokall), allt skulle vara mycket lättare då!

Anonym (ny med ADHD): Min empati är också extremhög, om jag läser eller hör något om någon dumpat en bebis eller lämnat ett husdjur att dö ute så kan jag börja gråta. Att kolla på Animal Planet och ASPD etc är som en enda tårfest för mig. Sambon o jag satt och grät i kapp på dessa program. Jag skulle nog vilja dämpa min empati lite grann för jag är så otroligt känslig så det är plågsamt.

Fyfan vad jag känner igen mig!

Något annat som gör mig väldigt frustrerad är att jag oftast inte kan argumentera om saker muntligt.
Speciellt inte om jag ska diskutera med en person som är både intelligent och inte har något hinder i att lägga fram sina ord snabbt och lätt.
Jag låser mig ordentligt då.
Vet inte i vilken ordning jag ska lägga fram mina tankar/åsikter, och det slutar oftast med att det kommer ut fel eller så skiter jag i att alls fortsätta diskussionen.
Det sistnämnda har jag lärt mig på äldre dagar (slipper då uppfattas som en komplett idiot).

Hoppar istället snabbt över till ett annat ämne (det har jag inga som helst problem med -att byta ämne hela tiden).

Däremot så ältar jag oftast det aktuella ämnet i efterhand (och oftast in i absurdum) och det slutar med att jag blir jävligt irriterad och frustrerad på hela situationen.

Därför brukar jag inte ge mig in i djupare diskussioner och verkligen säga min ståndpunkt.
Tråkigt och frustrerande.

Många uppfattar mig nog som ointelligent pga det.
Men så är det inte (oftast tänker jag troligen både längre och djupare än de flesta andra).