Anonym (Yrja)

Äldre 7 Dec 19:16

1488 svar

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej!

Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?

Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte

För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html

HaltaLotta

Äldre 10 Jan 16:23

#371

Anonym (Yrja) skrev 2011-01-09 20:27:32 följande:

Ottisen. Den ekonomiska biten tycker jag är intressant och tror inte det har diskutterats så mycket här tidigare i tråden. Varför ljuger han menar du? Allltså varför ljuger han fortfarande nu när du är medveten om hans problem? Har ni fått några bra rutiner för att komma till rätta med det ekonomiska?

Har han pengar så handlar han, vad som helst, bara han får handla liksom. Lönen har alltid varit slut första veckan liksom. Sen har han lånat pengar, och tänkt alltid "Ja, men om jag säljer det och det, då får jag pengar!" men aldrig att han säljer nåt sen.
Han har alltid varit sån, sedan han var liten så jag kan förstå att det är svårt att bryta beteendet.

Även trots jag vet om hans problem, så kan han inte låta bli att köpa saker för pengar som inte är hans. Tex "lånar" han av mig utan att jag vet om det. Han "glömmer" att berätta det och är övertygad själv om att han kommer hinna lämna tillbaks pengarna tex i min plånbok innan jag ens märkt att dom är borta. Det sker ju aldrig sen....
Han nästlar in sig i smålögner, men jag känner honom så väl nu så jag märker det direkt ändå - så han kan ju liksom inte ljuga ändå. Märks SÅ tydligt på honom. Frågar man honom om nåt som har med saken att göra, så börjar han stamma (stammar aldrig annars), få typ tics, tittar ner i golvet, och beter sig allmänt annorlunda....

Han ljuger för att han inte vågar säga sanningen. Han vet att jag blir lessen och besviken, och trots att han vet att jag blir ÄNNU MER lessen och besviken sen, när sanningen kommer fram för det gör den alltid ju, så tänker han inte så lång då, i situationen.
Han vågar inte erkänna att han misslyckats. Han är rädd för att "få skäll". Mycket grundar sig också i extremt dålig självkänsla, att blivit...vad ska man säga... minst omtyckt av syskonen i familjen, alltid fått höra "Men DU klarar väl inte av det?" eller "Jaha, det kunde man ju såklart tro att det var DU som ställde till det!" Ja, han har i hela livet blivit nertryckt av sin pappa sorligt nog., nästintill mobbad och det sätetr väl sina spår också.

Det är så mycket som spelar in.

Nu har vi löst det så att han har inte tillgång till mer än sin "månadspeng". Både han och jag har lika summa pengar varje månad att göra vad vi vill med, resten har jag hand om.

Nu är han på möte med NPT, hoppas de kommer fram till något som kan gå att förändra. Medicinen han äter nu funegrade toppen de första halvåret typ, men nu märks inte effelten längre.... Nån som vet om det är vanligt att det blir så?

Två döttrar, En son, En sambo - mitt i skogen hittar ni mig!

1vuxen2barn.wordpress.com

Anonym (jag)

Äldre 10 Jan 19:18

#372

strulmaja skrev 2011-01-09 23:07:52 följande:

Nej men däremot undrar jag om ni någon gång provat grejer som Berocca eller annat shit med te.x guarana (eller vad det heter), verkar som om jag är allergisk mot det, blir totalhypad sen slåt det snabbt om till rå-ångest, tryck över bröstet, oro och en gång började t.o.m hyperventilera så sånt shit håller jag mig borta ifrån.

berocca har jag provat för länge sedan har inte för mig att jag kände något speciellt
men däremot har jag provat chisan ska vara upppiggande provade tre ggr somnade varje gång efer en stund.
Så det hoppade jag över

Harlow

Äldre 10 Jan 20:09

#373

Anonym (Yrja) skrev 2011-01-09 22:08:25 följande:

Vet ni om det finns någon hälsokost eller naturmedicin (förutom omega-3) som rekomenderas för adhd-are?

Skrev precis om det i andra tråden! :o) Lustigt...
Gurkörtsolja skall ha bevisad effekt!

Moralpanik?

Anonym (Yrja) Trådstartaren

Äldre 10 Jan 20:26

#374

Ottisen: Ojdå, att han gör av med pengarna redan första veckan låter ju jättejobbigt! Och "lånar" av dig! Vilket stort tålamod du måste ha! Att ha pengar sparade innebär ju en trygghet också..

Det låter som en bra lösning att han har "månadspeng". Tycker han det är bra också?

Anonym (Yrja) Trådstartaren

Äldre 10 Jan 20:32

#375

Harlow skrev 2011-01-10 20:09:41 följande:

Skrev precis om det i andra tråden! :o) Lustigt...
Gurkörtsolja skall ha bevisad effekt!

Tack för tipset!

strulmaja

Äldre 10 Jan 21:05

#376

HaltaLotta skrev 2011-01-10 16:23:00 följande:

Har han pengar så handlar han, vad som helst, bara han får handla liksom. Lönen har alltid varit slut första veckan liksom. Sen har han lånat pengar, och tänkt alltid "Ja, men om jag säljer det och det, då får jag pengar!" men aldrig att han säljer nåt sen.
Han har alltid varit sån, sedan han var liten så jag kan förstå att det är svårt att bryta beteendet.

Även trots jag vet om hans problem, så kan han inte låta bli att köpa saker för pengar som inte är hans. Tex "lånar" han av mig utan att jag vet om det. Han "glömmer" att berätta det och är övertygad själv om att han kommer hinna lämna tillbaks pengarna tex i min plånbok innan jag ens märkt att dom är borta. Det sker ju aldrig sen....
Han nästlar in sig i smålögner, men jag känner honom så väl nu så jag märker det direkt ändå - så han kan ju liksom inte ljuga ändå. Märks SÅ tydligt på honom. Frågar man honom om nåt som har med saken att göra, så börjar han stamma (stammar aldrig annars), få typ tics, tittar ner i golvet, och beter sig allmänt annorlunda....

Han ljuger för att han inte vågar säga sanningen. Han vet att jag blir lessen och besviken, och trots att han vet att jag blir ÄNNU MER lessen och besviken sen, när sanningen kommer fram för det gör den alltid ju, så tänker han inte så lång då, i situationen.
Han vågar inte erkänna att han misslyckats. Han är rädd för att "få skäll". Mycket grundar sig också i extremt dålig självkänsla, att blivit...vad ska man säga... minst omtyckt av syskonen i familjen, alltid fått höra "Men DU klarar väl inte av det?" eller "Jaha, det kunde man ju såklart tro att det var DU som ställde till det!" Ja, han har i hela livet blivit nertryckt av sin pappa sorligt nog., nästintill mobbad och det sätetr väl sina spår också.

Det är så mycket som spelar in.

Nu har vi löst det så att han har inte tillgång till mer än sin "månadspeng". Både han och jag har lika summa pengar varje månad att göra vad vi vill med, resten har jag hand om.

Nu är han på möte med NPT, hoppas de kommer fram till något som kan gå att förändra. Medicinen han äter nu funegrade toppen de första halvåret typ, men nu märks inte effelten längre.... Nån som vet om det är vanligt att det blir så?

Känner igen mig jättemycket i din sambo. Får jag fråga hur gammal är han?

Anonym (ADD?)

Äldre 11 Jan 16:08

#377

Hej,

Jag vet varken ut eller in eller var jag ska börja.

Jag har alltid varit högpresterande, haft bra betyg etc, passat som en smeck i svenska skolan. Jag har väldigt lätt för mig när det gäller språk och humaniora, men svårt med matte och naturvetenskap.Jag har ett IQ under genomsnittet och är således väldigt ologisk, men intelligent och mer allmänbildad än genomsnittet.

Jag har alltid varit den konstiga. I min ungdom "löste" jag det genom att bli alternativ och umgås med andra lite udda typer, rökte mycket gräs och annat sånt. Tog mycket tjack.
Jag har väldigt svårt med struktur. Jag tappar intresset på fem sekunder om jag inte är intresserad av det jag sysslar med. Jag skjuter upp ALLT till bristningsgränsen, allt från räkningar, till jobb, till städning. Jag har intalat mig själv och andra att jag jobbar bäst under tidspress, men det är ju bara för att jag tappar fokus fullständigt om jag inte stålsätter mig kvällen/natten innan en deadline.
Hela mitt liv har jag dolt detta genom att leka skärpt, alltid hel och ren och eftersom jag är allmänbildad, så kan jag lura vemsomhelst att jag är påläst och förberedd.

För något år sedan, så började en ny kollega på mitt dåvarande jobb och jag blev hennes "fadder", dvs visade henne runt och berättade om rutiner. Vi hade jätteroligt, men introduktionen blev en katastrof, för hon var likadan som jag. Vi hade båda slarvat bort introduktionspappren, vi glömde hälften och tappade koncentrationen efter ett par minuter.
Hennes man jobbar med ADHD patienter och även om hon inte var diagnosticerad, så hade ju han fattat att något inte stod rätt till. Hon kollade på mitt skrivbord och sa "typiskt" och frågade sen om hon fick titta i min väska. "ADD-väska" sa hon sen. Snygg, hel, ren, men fullständigt kaosartad inuti, flera månader gamla papper etc etc. "Du ser likadan ut, eller hur? Snygg, hel och ren, men din insida är kaosartad, eller hur?" Ja, så är det naturligtvis.

Jag har diagnostiserad ångest och har lidit av ätstörningar länge, men det är under kontroll. Det som lever kvar dock, är enormt starka känslor av att jag är HELT värdelös. Jag är ful, fet och äcklig. Min man kommer att lämna mig för att jag är en så vidrig människa, även om han visar att han älskar mig mest i hela världen.

Min förra relation var väldigt destruktiv med misshandel och otrohet, kan det förvärra en evetuell ADD?

Jag vet att detta låter dumt, men idag (när jag inte kunde fokusera på jobbet!), gjorde jag ADHDtestet på psykologitest.se och fick väldigt högt...

Jag tar aldrig något kemiskt längre, men det händer att jag röker gräs och då mättas allt av, jag blir fokuserad och strukturerad. När jag var ung och tog tjack (amfetamin) så hände samma sak.

Hoppas någon har orkat läsa... kan det vara så att jag har ADD? Kan jag bli hjälp, tror ni?

Jag är så ledsen, jag vill så gärna ha hjälp!

strulmaja

Äldre 11 Jan 17:52

#378

Anonym (ADD?) skrev 2011-01-11 16:08:48 följande:

Hej,

Jag vet varken ut eller in eller var jag ska börja.

Jag har alltid varit högpresterande, haft bra betyg etc, passat som en smeck i svenska skolan. Jag har väldigt lätt för mig när det gäller språk och humaniora, men svårt med matte och naturvetenskap.Jag har ett IQ under genomsnittet och är således väldigt ologisk, men intelligent och mer allmänbildad än genomsnittet.

Jag har alltid varit den konstiga. I min ungdom "löste" jag det genom att bli alternativ och umgås med andra lite udda typer, rökte mycket gräs och annat sånt. Tog mycket tjack.
Jag har väldigt svårt med struktur. Jag tappar intresset på fem sekunder om jag inte är intresserad av det jag sysslar med. Jag skjuter upp ALLT till bristningsgränsen, allt från räkningar, till jobb, till städning. Jag har intalat mig själv och andra att jag jobbar bäst under tidspress, men det är ju bara för att jag tappar fokus fullständigt om jag inte stålsätter mig kvällen/natten innan en deadline.
Hela mitt liv har jag dolt detta genom att leka skärpt, alltid hel och ren och eftersom jag är allmänbildad, så kan jag lura vemsomhelst att jag är påläst och förberedd.

För något år sedan, så började en ny kollega på mitt dåvarande jobb och jag blev hennes "fadder", dvs visade henne runt och berättade om rutiner. Vi hade jätteroligt, men introduktionen blev en katastrof, för hon var likadan som jag. Vi hade båda slarvat bort introduktionspappren, vi glömde hälften och tappade koncentrationen efter ett par minuter.
Hennes man jobbar med ADHD patienter och även om hon inte var diagnosticerad, så hade ju han fattat att något inte stod rätt till. Hon kollade på mitt skrivbord och sa "typiskt" och frågade sen om hon fick titta i min väska. "ADD-väska" sa hon sen. Snygg, hel, ren, men fullständigt kaosartad inuti, flera månader gamla papper etc etc. "Du ser likadan ut, eller hur? Snygg, hel och ren, men din insida är kaosartad, eller hur?" Ja, så är det naturligtvis.

Jag har diagnostiserad ångest och har lidit av ätstörningar länge, men det är under kontroll. Det som lever kvar dock, är enormt starka känslor av att jag är HELT värdelös. Jag är ful, fet och äcklig. Min man kommer att lämna mig för att jag är en så vidrig människa, även om han visar att han älskar mig mest i hela världen.

Min förra relation var väldigt destruktiv med misshandel och otrohet, kan det förvärra en evetuell ADD?

Jag vet att detta låter dumt, men idag (när jag inte kunde fokusera på jobbet!), gjorde jag ADHDtestet på psykologitest.se och fick väldigt högt...

Jag tar aldrig något kemiskt längre, men det händer att jag röker gräs och då mättas allt av, jag blir fokuserad och strukturerad. När jag var ung och tog tjack (amfetamin) så hände samma sak.

Hoppas någon har orkat läsa... kan det vara så att jag har ADD? Kan jag bli hjälp, tror ni?

Jag är så ledsen, jag vill så gärna ha hjälp!

Hej!

Det är omöjligt för någon här att svara på om det är AD(H)D du har, om det är personlighetssproblematik eller vad. Jag tycker du ska söka hjälp för detta. Vi är många här i tråden som är i startgropen för ev ADHD utredning, vissa är redan igång, andra avvaktar fortfarande. Jag har hämtat så otroligt mycket från dessa trådar, kunskap, pepp, stöd och uppmuntran och jag tycker du ska fortsätta skriva här om det är så att du känner igen dig i den här problematiken som vi andra delar. Men du ska absolut söka hjälp. Vänd dig till vårdcentralen eller öppenpsyk och berätta för dom om dina symtom, hur du mår osv. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Hjälp finns men det är inte alldeles lätt att få den. Man får ligga på som en igel, vara ihärdig samtidigt som man måste orka hålla ihop både sig själv och vardagen medan man väntar. Den hjälpen och känslan av att du inte är ensam kan vi i tråden bistå med. Åtminstone kan vi försöka.

Anonym (Yrja) Trådstartaren

Äldre 13 Jan 00:44

#379

Jag funderar på att uppdatera TS med boktips.

De jag själv tycker verkar bra är:
1. Vuxna med Damp/ADHD- Vanna Beckman
2. ADHD/ADD som vuxen: så lyfter du fram dina styrkor - Lara Honos-Webb

Finns det fler bra böcker? Kanske någon om just kvinnors eller flickors problem?

strulmaja

Äldre 13 Jan 02:30

#380

Anonym (Yrja) skrev 2011-01-13 00:44:03 följande:

Jag funderar på att uppdatera TS med boktips.

De jag själv tycker verkar bra är:
1. Vuxna med Damp/ADHD- Vanna Beckman
2. ADHD/ADD som vuxen: så lyfter du fram dina styrkor - Lara Honos-Webb

Finns det fler bra böcker? Kanske någon om just kvinnors eller flickors problem?

Bra idé! Har du hunnit läsa dom än? Jag plockar fram Damp/ADHD-boken lite då och då fast jag läst ut den men jag glömmer ju så fort så...

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

INNEHÅLL