ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej allihop!
Har efter en lång och utdragen utredning fått det besked jag misstänkte, att jag har Add. Ska börja med concerta imorron. känns både spännande och nervöst, äntligen kanske mitt liv börjar gå åt rätt håll igen..

ni som lever i ett samboförhållande, hur tog era sambon när ni berättade att ni misstänkte att ni hade Add/Adhd? Min sambo tog det väl inte direkt som jag hade hoppats på, ibland känns det som om han skäms över mig.

om vi tar det från början: för 2 år sedan var jag på en föreläsning med jobbet om barn med särskilda behov, och när föreläsaren pratade om Adhd var det som om hon pratade om mig. så jag började läsa mer om det på internet och kände mer och mer att jag inte är ett hopplöst fall, det finns hjälp att få. berättade för min sambo om vad jag kommit fram till och det som gjorde mig så ledsen var när han sa att jag bara hittade på och lurade mig själv att tro att det var nåt fel på mig genom att läsa om Adhd.

jag bestämde mig ändå för att gå vidare med utredningen, men kände det att jag hade ingen som helst stöttning hemifrån, även nu när det är konstaterat att jag har Add, så känns det som om han inte vill tro det eller försöker sopa det under matten.

vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få honom att förstå varför jag gör som jag gör ibland, varför jag handlar utan att riktigt tänka efter före, varför mitt humör är en berg och dalbana. vissa kvällar kan jag ibland känna mig så hopplöst ledsen utan rimlig orsak. 

tack och lov så har aldrig vår ekonomi blivit lidande, eftersom ett av mina manier och intressen har varit vår ekonomi, hur många av er brukar rusa ut till brevlådan och se om ni fått nån post och känner jippi vi har fått elräkningen idag!  att betala räkningarna och se hur mycket vi har kvar till olika poster har alltid fascinerat mig. brukar även göra excelark där jag för in alla utgifter månad för månad för att få en bättre överblick.

Hej allihop!
Har efter en lång och utdragen utredning fått det besked jag misstänkte, att jag har Add. Ska börja med concerta imorron. känns både spännande och nervöst, äntligen kanske mitt liv börjar gå åt rätt håll igen..

ni som lever i ett samboförhållande, hur tog era sambon när ni berättade att ni misstänkte att ni hade Add/Adhd? Min sambo tog det väl inte direkt som jag hade hoppats på, ibland känns det som om han skäms över mig.

om vi tar det från början: för 2 år sedan var jag på en föreläsning med jobbet om barn med särskilda behov, och när föreläsaren pratade om Adhd var det som om hon pratade om mig. så jag började läsa mer om det på internet och kände mer och mer att jag inte är ett hopplöst fall, det finns hjälp att få. berättade för min sambo om vad jag kommit fram till och det som gjorde mig så ledsen var när han sa att jag bara hittade på och lurade mig själv att tro att det var nåt fel på mig genom att läsa om Adhd.

jag bestämde mig ändå för att gå vidare med utredningen, men kände det att jag hade ingen som helst stöttning hemifrån, även nu när det är konstaterat att jag har Add, så känns det som om han inte vill tro det eller försöker sopa det under matten.

vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få honom att förstå varför jag gör som jag gör ibland, varför jag handlar utan att riktigt tänka efter före, varför mitt humör är en berg och dalbana. vissa kvällar kan jag ibland känna mig så hopplöst ledsen utan rimlig orsak. 

tack och lov så har aldrig vår ekonomi blivit lidande, eftersom ett av mina manier och intressen har varit vår ekonomi, hur många av er brukar rusa ut till brevlådan och se om ni fått nån post och känner jippi vi har fått elräkningen idag!  att betala räkningarna och se hur mycket vi har kvar till olika poster har alltid fascinerat mig. brukar även göra excelark där jag för in alla utgifter månad för månad för att få en bättre överblick.

Hej! Har inte skrivit här tidigare, dock i symptom-tråden. Skrev ett inlägg där som kanske bättre lämpar si här, så jag kopierar in det:

En sak jag snöat in på... meditation och mindfulness. Oavsett om man har adhd/add så visar forskning på mycket stora förbättringar i koncentration, ångestnivå och depressioner.
Jag har läst en bok om mindfulness och försökt använda mig av teknikerna i två veckor nu. Har även gjort djupavslappnande övningar varje dag... och jag känner redan en stor skillnad i mitt humör och i koncentrationen.
Själv tror jag att det är "botemedlet" för många psykiatriska sjukdomar. Jag tror att vad vi i västvärlden saknar är stillhet, att bara vara utan att döma. Jag är helt övertygad om det.
Så det är ett hett tips, testa. Finns verkligen ingenting att förlora.

Hej! Jag har aldrig fattat hur man kan meditera med ad/adhd =) Jag har försökt  men det är omöjligt, tankarna bara far i väg och det kliar i hela kroppen på mig. Blir enormt uttråkad och otågil och illamående i ryggmärgen typ. Men jättebra att det funkar för dig! :D

Hej! Jag har aldrig fattat hur man kan meditera med ad/adhd =) Jag har försökt  men det är omöjligt, tankarna bara far i väg och det kliar i hela kroppen på mig. Blir enormt uttråkad och otågil och illamående i ryggmärgen typ. Men jättebra att det funkar för dig! :D

Ja jag vet, det låter omöjligt. vet inte hur det går till, men det finns studier (?) som visar på mycket god effekt, även för dom som medicinerar.
Ett knep är att göra djupavslappnande övningar innan, Yoga Nidra är mycket kraftfullt för det! Man blir utvilad som nästan efter en natts sömn och det är lättare att fokusera. Sen är ju målet med meditation att skala bort allt hjärnbrus, men det är ju i princip omöjligt att göra det helt. Meningen är ju att man ska öva på det, om och om i gen i meditationen, varje dag. Skitjobbigt, men så är det ju alltid i början när man ska bli bra på något.
Med tiden förändras hjärnan i sin struktur. Nästintill magiskt.

Tänker dela med mig av en dikt jag skrev för ett tag sedan. Det handlar om kampen om att räcka till och vara "lika bra som alla andra". Våra ideal och hur vi styr varandra in dessa samt alla val vi ställs inför och förväntas välja rätt, vad det nu är?

Det är så svårt att välja rätt, att alltid veta vad man vill
När verklighetens jäkt hindrar dig från att nånsin stanna till
Pausa en minut och spola tillbaks det som inte blev så bra
Och alla andra vet så mycket bättre om vad du borde och ska
De tisslar och tasslar, tänk så mycket du gör fel
För alla andra vet ju bättre även om du vet en del

Det är svårt att vara liten i en värld som är så stor
Och alla människor omkring dig aldrig vandrat i dina skor
När allting du gör kräver en förklaring
Tänk om alla skötte sitt, vilken tidsbesparing
Vad mycket vi skulle orka och vad enkelt att existera
När vi slipper lägga tid på att vara bäst och briljera!

Vad är själva mindfulnessen då? Om man nu gör den när man går eller står, eller sitter och mediterar, vad är det man ska göra samtidigt?

Det handlar om att hålla medvetandet i nuet, att hålla sin uppmärksamhet på det som man gör just nu (och inte på det som hände i går eller som ska hända om ett par timmar). Ofta skapar allt detta tänkandet på saker man inte kan påverka eller göra något åt just nu en massa stress.

När jag tillämpar mindfulness när jag ex går promenad brukar jag känna efter i kroppen, typ "där har jag mina fötter och det känns såhär när jag går, där är mina armar..." osv.  Det sänker min stressnivå.