Hjälp! Min son pratar lite och min man vill ta bort svenskan!

Min snart tvååring pratar knappt, och hon har då inte två språk...Nej fortsätt du med ditt!!

Jag tycker därför verkligen att du ska fortsätta prata svenska med er son! Kanske extra viktigt just förr att ni bor i Italien och han inte kommer få svenskan på något annat sätt, till skillnad från italienskan som han kommer få "per automatik" via omgivningen.
Jag har också alltid hört att barn generellt har lätt för att ta till sig två språk, och ser det därför som en självklarhet att prata svenska med vår sexmånaders, samtidigt som pappan bara pratar portugisiska (vi bor i Brasilien).
Jag undrar dock om det finns någon gräns för vad dom klarar av? Jag och min man pratar nämligen engelska med varandra, och även med vår dotter när vi "pratar" alla tre, och funderar nu över om detta på något sätt ökar hennes språkförvirring och kan försvåra hennes språkinlärning, till skillnad från om vi skulle hålla oss till två språk?

Jag instämmer med vad några skrivit tidigare att rädslan för tvåspråkighet är förlegad. All modern forskning pekar mot att det snarare främjar språkörat och att tvåspråkiga barn senare ofta får lättare att lära sig ett tredje språk. Vi pratar två språk här hemma och har en 4-åring och 2,5-åring som klarar det alldeles utmärkt. De har dessutom varit tidiga/normala i sitt tal.

Det vore oerhört olyckligt att ta bort det ena språket. Då riskerar ni kanske att barnet inte vill tala det andra språket sen. Låt det ta sin tid!

Lycka till! 

Det jag fått lära mig är att det bästa för barnet är att använda båda språken. Jag har en son som var sen i talet o vi gick hos en logoped och enligt henne o andra talpedagoger jag pratat med är det bästa att hålla båda språken igång. De sa det bästa för mitt barn var att min man talade sitt hemspråk o vi andra svenska. Sen jobbade vi aktivt med språket hemma hos logopeden samt i förskolan

har bara läst ts och svarar utifrån det. 

Jag är inte utlandsförälder men arbetar i en skola i ett invandrartätt område.  Vi var nyligen på en föreläsning med en kvinna som forskat och skrivit mycket litteratur i ämnet flerspråkighet. Hon menar att det inte är antalet språk som avgör hur bra man blir i det språket. det är andra saker som sätter stoppen, så att säga. Kan man prata ett språk väldigt bra, vara duktig i det, lära in nya ord och utvecklas så kan man det i hur många språk som helst. 

Jag rekommenderar alltid  föräldrar att hålla kvar sitt språk när svenskan kanske haltar. Däremot kan man försöka hitta sätt att uppmuntra det andra språket också. Motivation i vänner, speciella lekar osv. 

Håller absolut inte med psykologerna..... Jag känner många som har två eller flera språk i sin familj och ingen har tagit bort det ena språket ett tag. Det är ju jättevanligt att barnet börjar prata senare p.g.a två språk eller fler men tillslut kommer det ju.

Lycka till

Bor i Finland och här finns många barn med en svenskspråkig förälder och en finskspråkig och dom barnen lär sig båda språken. Kanske är dom lite senare än barn som bara har ett språk hemma, men dom börjar ändå till sist prata båda språken.  Så fortsätt prata svenska du..