Hjälp! Min son pratar lite och min man vill ta bort svenskan!

Barn foerstaar inte att spraak aer svaart. Dom laer sig vad som gaeller i olika sammanhang. Det vikitga aer att man aer konsekvent. Prata du bara svenska med barnet, saa blir det inte foervirrat. Pappan ska bara prata sitt spraak.  Ibland boerjar flerspraakiga barn att prata lite senare, men efter 1-2 aar kommer de i kapp, Min son var vael naagra maanader senare aen snittet med att prata men vid 3.5 aarsaaldern pratade han 2.5 spraak mycket vael. Dvs tvaa apraak bra och ett hyfsat.

Modern forskning aer oeverens om att det bara finns foerdelar med maangspraakighet. Det blir laettare att laera sig ytterligare spraak, man faar foerspraang i matematik osv osv.

Naer ett barn laer sig ett spraak saa hjaelper inlaeringen av ett spraak faktiskt ocksaa inlaerningen av andra spraak. Dvs det aer bra foer barnets italienska om det ocksaa laer sig svenska.

Sen finns det ju ocksaa forskning som tyder paa att barn som aer maangspraakiga blir baettre paa musik, allmaent intelligentare osv, men jag vet inte hur foerankrad denna forskning aer. I alla fall aer maanga oeverens om att naagra foerdelar varar i naagra aar, och naagra livet ut. Det finns inga nackdelar.

Nu har du ju redan fått så många liknande svar men ville ändå dela med mig av mina erfarenheter :)

jag har läst en hel del om tvåspråkighet, både privat och på universitetet och  2-språkighet klarar barn av LÄTT. Det viktiga är bara att man inte blandar en massa. DU pratar svenska med ditt barn, DIN MAN pratar italienska. Så lär sig barnet allra bäst.

Jag är själv gift med en egelsman och har 2 tvåspråkiga barn. Båda har varit lite sena men kommit igång runt 2.5-årsåldern och förstår precis lika bra på båda språken. De har bägge valt att prata mest svenska  (fast stora pojken bodde i England tills han var 2, lilla 6 mån) fastän jag och pappan talar engelska med varandra. Jag tror att det beror på att jag umgåtts sååå mycket mer med dom när jag var mammaledig och talat så mycket mer TILL dom.

Stora pojken valde i början att uttala orden på det språket där uttalet var minst komplicerat. Sen gick det över till i stort sett 100% svenska. Nu jobbar pappan hemmifrån och de umgås och pratar mer med varandra, samt att vi låter dom se de flesta program på TV på engelska, så nu har engelskan kommit stort och det är jätteroligt att få höra honom prata engelska :) Lille killen på snart 3 år pratar mest svenska men blandar lite som han vill.

 Det viktiga tycker jag själv är att jag märkt att de förstått precis lika bra på båda språken även om de valt att använda mest ett själva.

Lycka till TS och stå på dig! :) 

Nu är inte jag en utlandsförälder men äldsta dottern är tvåspråkig. har bara läst trådstarten kanske jag oxå ska meddela.

Min dotter har fått höra både svenska och finska då hennes pappa är finne. När hon va 2 kunde hon mest 3-ords-meningar men ALLA(dagis,bvc, läkare) sa då att hon va extremt tidig så att din snart 2 åring inte är så mångordig är inget att bry sej i. BVC sa först till mej att My kanske inte skulle börja med meningar och riktigt prat fören hon va närmare 3-3½ Så ta det lugnt och försök lugna mannen med. Tycker inte du ska ta bort svenskan! Lycka till och God Jul!! =)

Barn kan i princip lära sig hur många språk som helst när de är små men däremot kan det ta längre tid för dem att uttrycka sig. INte för att dom är sen utan för att det ska sorteras i huvudet. Så prata på och prata båda språken. Ni gör honom bara en tjänst genom att prata två språk.

men seriöst, är det ens ett problem att han är lite sen att prata...? Eller är han ens det. Mina två åringar pratar inte helelr så där klockrent, tvärtom när jag jämnför med andra speciellt flcikor i deras ålder. Två språkiga barn brukar för övrigt vara lite senare att prata, men att det skulle vara ett problem har jag aldrig läst eller hört.
Psykologerna verkar inte så insatta i det här med språk....

min 2,5 åring kommer bli tvåspråkig och har precis nu börjat härma och börjat prata jätte mycket.. bara för en månad sedan så ville han inte prata så mycket... stå på dig och låt det ta sin tid, det kommer så småningom

Det var precis det jag menade också. Du beskrev det bättre!

du har en väldigt konstig attityd tycker jag, dagis personalen och barnen som går där ska alltså lära din son landets språk? är det inte din uppgift som mamma att göra det? du ha valt att bo i det landet och din son kommer bli efter i mångt och mycket om han inte kan prata och göra sig förstådd,både bland personal och barn, du gör absolut din son en otjänst genom att vara lat

Jag håller med din man. Ni ska vara konsekventa med ert hemspråk. Ni ska endast prata italienska med honom. Han kommer endast bli förvirrad av två språk och lära sig dom halvbra. Bättre att han lär sig hemspråket ordentligt först så har han en grund att stå på, senare när han börjar förkolan så kommer han lära ig svenska. Har erfarenhet av detta både privat ich genom jobbet

dud är den första som jobbar med det här som påstår det...experter säger annars helt tvärtom :)