skulle du tillåta detta?

Eller så kommunicerar man så pass tydligt med sitt barn från dag ETT att liknande "konfliketer" aldrig uppstår! Fast barns "jobb" är att vara nyfikna och testa gränser. Det är så de lär sig. Men då måste föräldrarna ha tydliga och klara regler....

Nej självklart inte.

 Konflikter kommer dock alltid att uppstå under barnens uppväxt; hur klar och tydlig man än är. Det hör liksom till. Sedan går det ju i perioder också. Ibland kan en macka bredd på fel sida bli en jordbävning och det kan man inte kommunicera sig ur hur mycket man än försöker. Man får bara ta det.

Vi har alltid haft klara och tydliga gränser här hemma men just för tillfället tar vår snart 4-åring det som sin livsuppgift att ifrågasätta precis varenda en av dem. Och det får han ju göra. Arg får han också bli utan att det för den skull ändrar faktum. Samtidigt så är det lätt för mig att stå fast eftersom det finns vettiga och tunga argument för varenda gräns som jag dessutom lätt kan förklara för honom.

Men jag är så oerhört medveten om att olika familjer har olika gränser för vad som är ok utan att det för den skull innebär att familj 1 har oskarpare gränser än familj 2. Det innebär bara att de har olika kriterier för vad som är värt att gränssätta och vad man vill ta en konflikt om. Det kan väl inte vara så svårt att förstå, acceptera och ta till sig?

 Varför blir man så upprörd över att det finns föräldrar som inte ser det som jordens undergång att deras barn vill gå ut i frysgrader utan ytterkläder att de genast drar slutsatsen att föräldrarna ifråga inte orkar eller vågar ta fajten? Jag, åtminstone, kan se andra anledningar till varför de resonerar som de gör.

Bra skrivet!

Vår tjej vet precis vem det är som bestämmer och säger vi nej så är det nej. Hon kan bli urförbannad ibland, skrika sig blå i ren protest, men vi viker inte en tum och hon ger upp på max 5 minuter eftersom hon vet att hon inte vinner nått på sina utbrott i vilket fall, vårat nej kvarstår. Vi vill ju dock ha en tjej som är nyfiken, som testar sig fram och LÄR sig saker på egen hand, att vi ska behöva lära henne allt anser inte vi vara vår uppgift som föräldrar. Vår uppgift är att stötta hennes utforskande och finnas där för att förhindra henne från att fara illa samt att alltid vara den trygga hamn hon kan återvända till för tröst och kärlek när saker inte riktigt blir som hon tänkt.

Det handlar väl inte om vem som bestämmer? Utan att få barnet att förstå att det är kallt ute och att jackan behövs. För en unge är inte dum, hon fryser väl också? 

Nepp, han får inte gå ut utan ytterkläder.
Om han kinkar så försöker jag förklara varför, det brukar funka. Om det mot förmodan inte fungerar att resonera så blir det som jag säger ändå... Jag är mamma = veto

men varför inte ta på jackan när barnet börjar frysa? Jag förstår inte heller upprördheten i att någon annan gör så?
När dottern var 1-2 år så vägrade hon klä på sig när vi skulle ut, vi gick ut på altan.. ussh kallt. in klä på sig. 

Ja, förmodligen så gör h*n det. Och det blir ju väldigt tydligt hur det ligger till om de får känna efter själva. Så vad är problemet med det om man har med kläder så de kan ta på sig? Flera här har skrivit att de skulle ta med sig så den möjligheten finns.

Själv så skickade jag ut ungen på ett varv runt huset. Sedan var det inget tjafs om huruvida ytterkläder var att föredra eller ej. Det kände han själv att det kunde vara bra med ytterkläder.

Nej. Men tvivlar på att barnen skulle vilja det. De hade gått 2 steg, sen bett om en overall halsduk mössa och vantar.

Eller hur!