skulle du tillåta detta?

Plutteli - tycket att du är klok. min yngsta säger till när hon är trött och vill sova. Läggningen går på 5 minuter. Utan konflikter har hon kommit på att det är skönt att sova. Båda tjejerna tar på sig jackan när de ska hämta Posten. Det gjorde de inte första gången men insåg att det är kallt och därmed skönare med jacka.

Man tar självklart konflikter, där det behövs. T ex i affären, godis är inte bra att äta varje dag. Därför har jag tagit konflikten när de vill köpa godis en måndag. Eller när vi ska ut cykla, då måste man ha hjälm. Eller när barnen avbryter andra som pratar, det är respektlöst osv osv.

Man släpper ju verkligen inte allt.

Fast nu blir det igen ett himla jämförande av äpplen och päron.
Om barnet inte sover och därför somnar i skolan blir skolan lidande, varav du som förälder blir ansvarig för att du förhindrar att barnet fullföljer sin skolplikt. Dock kan jag ju säga att när mitt barn börjar gymnasiet kommer jag inte längre ta ansvar för att hon sover som hon ska, då börjar hon vara stor nog att själv se till att sova det hon behöver för att orka med.
Att springa över vägen är ju rent livsfarligt, liksom att cykla utan hjälm och dyl saker. Ett barn som går ut utan ytterkläder på vinter blir kall och börjar frysa, det är liksom det värsta som kan hända, och kall kan ju barnet bli i vilket fall ifall föräldrarna tex underskattat temperaturen eller barnet helt sonika tar av sig kläder när denne väl är på förskolan/skolan och föräldrarna inte längre kan använda sin makt för att bestämma hur mycket/lite kläder barnet skall ha.

Vissa situationer kräver en vuxens förstånd, det håller jag med om, jag drar gränsen där det kan uppstå fara för mitt barn, mig själv eller någon annan, där det kan uppstå besvärande situationer eller där föremål som inte tillhör min dotter riskerar att skadas. I övrigt ser jag liksom inte varför jag som förälder skall lägga mig i bara för att jag är förälder om mitt barn visar att denne kan hantera situationen på egen hand? Min tjej vet att hon fryser utan vantar tex, således är det inte ens ett alternativ för henne att vara utan vantar ute nu när det är kallt. Hon är 2 år, så kan hon göra sådana enkla kopplingar kan en fyra åring det också, förutsatt att denne får det utan att det blir en maktkamp av det hela!

Herregud, ilandsproblem.

Nej, ungen kommer inte dö av frostskador efter 1 km i snö och kyla.
Sen kanske jag inte hade tillåtet det av andra skäl. Uppfostran!

Vi bor inte i fucking Sibirien.

Jag ville poängtera principen att i vissa situationer vet vuxna bäst, punkt slut, oavsett om konsekvensen är livsfarlig eller inte.
Men jag håller ju till största delen med dig, skillnaden är att vi väljer olika fajter. Även om jag inte kan säga att jag fajtas i sådana här lägen, jag ger mig inte in i en diskussion eller låter barnet argumentera i sådana här fall där utgången ändå blir som jag säger. Det är inget snack.
Jag går heller inte runt och "bestämmer allt" som du vill få det att verka som när man leder barnen rätt med sunt förnuft. 
Jag står fast vid att barn ska ha en stark hand som styr i frågor de ännu inte kan besluta om, lära sig saker kan de göra på ett lite mer oskyldigt plan när de är så små.

Sen kan jag också säga att det här med "konflikter", det är inget som stör mig. Jag älskar när mina barn är arga, det betyder att de har en egen vilja och att de inte är rädda att uttrycka den. Men inte fan tänker jag låta dem använda den på fel sätt. Jag tycker att det är vad man gör när man inte tar kontrollen över en konflikt som en vuxen. Helt ärligt så tror jag snarare att det är vad ni lär era barn, inte att det blir kallt om du går ut utan kläder utan att du får som du vill om du bara vägrar tillräckligt mycket.

men dom behöver ju inte "vägra" någonting om dom redan från början får kontrollera sin situation, snarare skulle nog sonen (idag 10) fråga om jag slagit skallen ifall jag började gorma om att jag vet bättre än honom ifall han fryser eller inte.
Det finns inte och har aldrig funnits några sådana konflikter (ingen förlorar)

Att se barnen arga är inget självändamål för mig.
Jag ser gärna att de säger ifrån när någon kör över dom men jag tänker inte vara personen som gör det. 

 

Mycket osannolikt att ett barn frivilligt skulle gå ute i -10 grader i mer än 5 minuter.
Men skulle mitt barn vägra ytterkläder så hade jag tagit med mig dem ändå, MEN låtit barnet göra som han/hon ville. För vad hade läxan blivit av det hela? Barnet hade insett att "Nu var det jättekallt ute, då tar jag på mig så att jag blir varmare".
Jag tror att vi ofta missar våra barn att lära sig VARFÖR man bör göra vissa saker. Vi säger oftast att "så gör man och så är det bara". Vad är det för fel med att låta ungarna testa själv och lära sig just varför.

Ja, vi väljer olika fajter och det du ser som sunt förnuft i den här frågan ser jag som onödigt konfliktskapande, alla är vi olika. Huvudsaken är ju att vi får barn som funkar i vardagen, vägen dit är ju inte det viktigaste (såvida inte att barn verkligen far illa, men det tror jag varken dina eller mina barn gör )

Eller så väljer man sina konflikter på ett annat sätt än du.
Det är ju inte givet att ditt sätt att välja vilka konflikter som är värda att ta, är det enda rätta för att fostra lyckliga ungar. För på något vis så är det lite så du får det att låta.