BF september 2011

Ok, jag får ont precis så som du beskriver det,man liksom viker sig dubbel innan man kan sträcka på sig igen när smärtan kommer. Sambon har flera gånger frågat " Vad är det nu som är så roligt?"
Jag ska på VUL på tisdag (privat) och min egen barmorksa på hälsosamtal på fredag, men du får gärna berätta vad de sa på mångad.
Ska gå inom MVC, då man aldrig kommer fram i telefonkön... kan ju vika mig när jag är där också kanske så kanske de tar en på allvar

Ajdå! Nu blir jag jätte orolig kanske ska gå nu med en gång då jag ska till skolan sen..... fast jag har inte haft så jätte ont sen då förra veckan, nu kommer det bara ibland. Kanske kan vänta tills på tisdag? vad tycker du?Ok, synd du inte har någon som kan passa barnen.

Jag hade så ont så jag fick ha en värmedyna på magen...den smärtan var hemsk! Men sen vet man ju inte säkert när äggledaren sprängs beror på vart det sitter. OM det händer fylls buken på blod på bara 30 minuter....vill inte skrämma dig men bra och veta ändå. Är du orolig så ring in till kk och fråga hur du ska göra!

Ok, nej så ont har jag inte. Det kommer mer som hugg och släpper.Ska fundera på hur jag ska göra,men nu måste jag skynda mig till skolan.

Hoppas att blödningen håller sig borta för dig.

Nu har jag varit på inskrivning och hälsosamtal, jag har världens bästa BM
remiss till KUB är gjord, så nu ska jag invänta tid för det och när jag får tiden så får jag åka in till sjukhuset för att ta blodprovet, för det kunde man tydligen inte ta på VC. Lite kasst, det tar mycket av min flextid om jag ska åka 4 mil enkel resa för ett litet blodprov, men vad gör man inte Har ju inte berättat för chefen än heller.... vill vänta till efter KUB, om jag kan dölja det tills dess.

Nu har jag fått tid till KUB, det kommer bli den 11 februari, då kommer jag enligt VUL vara i vecka 12, men enligt mig vara i vecka 14. Så vi får se vem som har rätt
Efter det ska jag nog börja berätta på jobben och så. (har 2 olika jobb).
Sambons föräldrar vet inget ännu heller, men de bor inte i Sverige, och i februari ska de åka till sambons syster i Nya Zeeland, så vi berättar kanske när de kommer tillbaka därifrån i mars... eller kanske låter de se själv, när de kommer hit i sommar hehe, fast då blir de kanske sura för att vi inte sagt nånting

Nej, jag mår inte heller ila.. Och glad är jag för det! Ont i brösten har jag och dom har nog ökat en storlek, dom va stora redan innan! Tröttare än vanligt är jag också.
Jag går in i vecka 7 idag skönt att veckorna går framåt rätt fort! har mycket på jobbet framöver och då springer tiden iväg! 

Ang män så har jag världens bästa som hjälper mig mycket med ALLT! Och jag hjälper han.   Jag brukar laga middag och han tar disken te.x  

 

Jo, det är första barnet. Hoppas jag. För jag har liksom inte fattat att jag plussat. Möjligen kan det ligga en hundvalp därinne. Eller vara någon som skojar. Men att vara ensam oroar mig inte särskilt just nu, det kanske kommer... möjligen om det visar sig att det är två. Men det var ju också ett val jag gjorde - att sätta in två embryon.Du klarar det galant själv om du måste, men visst läste jag senare i tråden att det började komma på rätt köl igen? Det är nog så att ett graviditetsbesked alltid är omtumlande - vare sig man är man eller kvinna. Till och med när man som jag tokkämpat för det i 4 år kommer den hysteriska "åh, gud... vad har jag gjort???" ibland smygande.

Dior, jag mår inte heller illa än men det kanske kommer. Vilken vecka är du i ? Jag är i v 6

Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig, men kanske är det mer riskfullt med barn man inte är genetiskt släkt med... Men jag pratade med barnmorskan på provtagningen idag, och hon trodde egentligen inte att det skulle vara något annorlunda för mig. Och tyckte inte att det var så häpet att höra av sig till mvc om jag inte ville, utan jag kunde gott avvakta till v7-8 när jag (förhoppningsvis) börjat fatta det bättre.

Nä, du drömde inte. Jag har gjort embryodonation. Jag har fått två embryon som ett annat par bestämt sig för att ge bort efter att de fått det/de barn de ville ha mha IVF. De hade alltså dem kvar nedfrysta och fick frågan om de ville att någon annan skulle få dem eller om de skulle förstöras, och valde att ge bort dem. Vilket jag är så grymt tacksam för såklart. ED är inte tillåtet i Sverige, här får man använda sig av antingen donerade spermier eller donerade ägg - dock inte båda samtidigt. Embryodonation kan alltså inte göras här, även om det skulle finnas par som ville ge bort frysta embryon som de inte ska använda. Sedan är jag singel, så jag har inte behandlats alls härhemma, men det är en annan historia. ED har jag gjort i Polen.