BF september 2011

Håller tummarna för att det inte är så.

Då var du ju inte så gammal nej. Vad fick dig att besluta att du skulle göra det hela själv när du var 27?

Själv blir jag 29 iår och är så tacksam att jag hinner bli mamma innan jag fyller 30 år. Hade värsta 25årskrisen, då jag alltid trott att jag skulle vara mamma innan dess. Vi har tid för ul den 16/2 och är då i v 12.

Äntligen har jag lyckats få i mig mat idag, kl är ju bara 16:36..... inte bra alls.

Fy för alla blödningar i tråden, håller tummarna att allas + ska vara kvar.

Jag var i en relation till dess jag var 26 år, och det blev alltmer skriande uppenbart att vi inte riktigt hade samma mål. Han ville helt enkelt inte bli förälder. Och jag fick väl en liknande kris, fast mer relaterad till att jag var klar med utbildningen och var ute på arbetsmarknaden och det liksom kändes som att nuuuuu var det bra. Det var rätt många vändor, men jag kom fram till att familj var viktigare en relationen. Och jag var väl samtidigt inte riktigt beredd att hitta någon ny. Senare kände jag att jag blev allt för fokuserad och jag ville inte riskera att söka efter "pappa-potential" utan att jag ville träffa någon för sin egen skull. Och så kom beslutet om att försöka själv, och hoppas hitta partner "för sin egen skull" så småningom.

Jag har någon försiktig förhoppning att få till ett tidigt VUL hos den gyn som hittills skannat mig inför behandlingarna, så att jag kan få veta om det verkligen finns någon därinne den här gången (och om det är två i så fall...). Vänta till v 12 tror jag inte jag klarar... då reser jag nog tillbaka till min första danska klinik och betalar för några scanningar där (man kan säkert gå privat i Sverige också, men jag var där 2007-2009 och vill nästan få visa att det gått vägen... plus att de gör 3D)

Jag hoppas men är så trött på denna balansgången! Det som är positivt nu är att jag kan åka till sjukhuset hur mycket jag vill för det är gratis nu!

Jag har aldrig varit med om det så jag vet inte hur det är, men hoppas såklart att allt ska gå väl för dig.

Aha. Ja hellre hitta någon att älska för just den saken skull sen när den personen dyker upp än hysteriskt leta efter nån att avla barn med ;)

Har du koll på vad din bebis kommer att ha kostat dig i slutänden? Låter som det kan ha gått en hel del pengar om du fått betala för allt själv? Självklart är det ju värt det, men det ger ju lite av ett perspektiv för en annan som gnällde över att sambons simmare var för långsamma då de tog ett halvår på sig

VUL känns lockande, men vi har kommit fram till att vi gott kan vänta de få veckorna det är kvar till UL. Första vecka efter gick så förbannat långsamt tyckte jag, men nu tuffar ju tiden på ganska så snabbt. :) Snart är det 16 februari liksom ;)

Det är väldigt många som tänker göra KUB test, är det för att det är åldersrelaterat eller för att ni vill göra det ändå?

Det verkar som att det snarare är normen att göra KUB än att inte göra det, jag har aldrig ens hört talas om det förrän här i tråden

Vi gör det för at vi erbjuds. Här erbjuds alla göra KUB oavsett ålder. Sen är vi inte helt på det klara hur vi ev skulle hantera en förhöjd risk. Tror inte sambon vill göra fostervattensprov pga den ökade missfallsrisken, men jag gissar att jag kan tycka det är värt det om vi har en förhöjd risk för kromosomförändringar enligt KUB.

Vi gör KUB bara för att vi har gjort det i första graviditeten också. Det var jätte trevligt att sitta och titta på hjärtklappning och på den lilla i nästan en timma. Det är det som vi tycker var värd. Det är inte alls så att jag går runt och känner mig orolig om resultatet skulle vara anorlunda. Jag känner att jag skulle inte orka vänta till ca vecka 20 för ul