BF september 2011

Tja, veckoindikatorn fungerar faktist bra så ni har ju ganska bra koll på vilken v du är i. Max en veckas diff och det kan det bli även om man vet mensen då folk har ägglossning lite olika tidpunkter i cykeln och olika långa cyklar.

Vad bra, ja och jag gjorde ju två likadana test, så då är det säkert vecka 4-5 då :)

Får man fråga hur ni andra gör med att berätta för andra människor?
Min sambo berättade ganska direkt för sin närmsta vän och sin syster (som ringde mig och var helt lyrisk över att hennes barn skulle få kusin, haha). Men jag är lite restriktiv, har pratat med min bästa vän och han är inte så positivt inställd och tycker det är för tidigt och att jag borde vänta etc. Det är ju inte direkt vad man vill höra. Och det här låter jättelöjligt men jag vill inte berätta för mina föräldrar. Är ganska säker på att de kommer bli besvikna över att jag gör det här valet, de tycker förmodligen att jag borde vänta ett antal år, tills min utbildning är klar. Vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det.

Sen är det det att man ju inte vet hur det går. Är det så att man "brukar" berätta det efter vecka 12? För att risken för missfall är mindre då? Det känns verkligen som om tiden kryper fram, det har ju bara gått några dagar sedan plusset och jag vill att veckorna ska gå fortare så att man slipper vara rädd och sådär.  Otålig väntan! upplever ni samma sak? 

Jag är i vecka 7 och har berättat för typ alla Jag kan inte hålla mig! Skulle de mot förmodan hända nåt så tror jag det blir lättare också Jag har aldrig förståt varför man tvunget ska vänta

Jag tycker valet är fritt. Antingen berättar man direkt och så ser man det som att man ändå vill ha stöd om det skulle hända något. Eller så väntar man lite, som du skrev till efter v 12 om man vill vara riktigt försiktig. Många känner ju att de måste berätta eftersom att de är så trötta eller mår så dåligt så att det ändå inte går att dölja.

ny på forumet.. är i v.8. är så jäkla glad över detta.. har än så länge ömma bröst , trötthet och  har  redan gått upp 6 kg ...  har BF 5 sep...

min förra gravid gick allt åt skogen från första dagen (missfall). mådde illa konstant. ont i brösten. rasade i vikt vägde något på 56 kg och vägde innan 62kg.. så denna gången är rena drömmen.. 

 Är det normalt att man kan redan har mage i v8? 

Vad det spänner i magen idag. Jag har varit så trött hela veckan, jag har drömt väldigt mkt på natten.
Imorgon skall jag på hälsosamtal, trevligt. Fick dra en vit lögn på jobbet varför jag kommer senare, sa att jag skulle på cellprovtagning.
Vad trevligt det är med en så aktiv tråd 

Kolla magtråden för september . Men kan ju tänka mig att det blir lite extra om du redan gått upp 6 kg...hihi

känner exakt som dig ang föräldrarna.. jag studerar också och tänkte att de skulle säga något i stil med "jaha hur blir det med studierna då?"
jag har fortfarande inte sagt något till pappa fast jag träffat honom 3 ggr men till mamma sa jag det, jag hasplade ur mig det typ "mamma-det-är-en-sak-jag-vill-säga-jag-är-gravid"
men hon blev jätteglad och ser väldigt mycket fram emot att bli mormor.
Hur jag ska lägga fram det för pappa är destå värre.. usch och fy =P

annars så har jag berättat för syskon, morföräldrar och närmaste kompisar, men bara sånna jag vet inte kommer ömka mig något om det blir MF, för det är de sista jag vill "åååh stackars dig" typ

jag upplever dessutom samma med tiden, den kryyyyper fram.. försök att se fram emot andra saker, inskrivning, hälsosamtal, provtagning, sen 12 veckor, UL, hjärtljud, sen BEBIS!

Jag tror det blir lättare med tiden och otåligheten längre fram, man vänjer väl sig med att ständigt gå runt och vänta på barnet så tillslut så orkar man inte vänta nå mer och fokuserar på andra saker. Det känns redan bättre för mig, 2 veckor efter plusset.

Första två veckorna efter var nog de långsammaste veckorna i hela mitt liv! Men nu tuffar det på ganska så bra tycker jag. :) Är i slutet av v 8 nu och nästa vecka blir det blodprov för kub, sen är sambon borta en vecka och sen blir det inskrinvning och sen SEN veckan efter det är det dax för UL!  Veckan då sambon är borta lär väl bli lång, men annars tror jag tiden kommer svisha fram och gu va jag längtar efter att få se den lille!!

haha. ja.. mamma och pappa bara gapade när jag visade dom det.. pappa började snacka om tvillingar och sånt. magen är så där konstig.. men men det är väl så det ska va... ;)