BF september 2011

Jag oroar mig inte heller, jag kan ju ändå inte påverka det  

Jag kan inte påstå att jag oroar mig, däremot njuter jag av att behöva äta salta kex för att lugna illamåendet! Så som vi kämpat för detta lilla frö har jag lovat mig själv att i största möjliga mån inte klaga, så, SALTA KEX ÄR GOTT!!!!

Ja tiden går extremt sakta framåt! Men som sagt: framåt! BF 6/9 enligt FL, får se vad det blir på måndag. Puh så spännande, är ju livrädd att de ska leta runt med staven och inte hitta nåt... men helgen kommer gå fort nu, ska ha besök av mina småsyskon på 11 och 13 år, full fart!

Ringde MVC igår . Ska dit den 17 februari. hade ingen tidigare tid. Men jag ska ta cellprov igen den 31 januari ska försöka fjäska till mig ett VUL hehe

Åh vad typiskt!!! Finns inga andra privata gyn du kan ringa till? Bara leta en massa i förorterna (eller vad vet jag) och ringa runt?

Det blir ju säkert extra mycket tankar och känslor för dig eftersom du (väl? eller minns jag fel?) fortfarande är hemma om dagarna, då hinner man verkligen känna efter och tänka hur mycket som helst. Det måste ju inte betyda att något är fel!!! Du är i vecka 8 nu och kanske har du en tidigare spökvecka? Kroppen kanske har dina tidigare graviditeter färskt i minnet fortfarande och därför är inte graviditeten nu något speciellt för den och den beter sig inte så märkligt... skulle absolut kunna vara en rimlig förklaring! Men likväl förstår jag din oro... Håller alla tummar!!!

Jag oroar mig inte heller. Jag är bara glad att jag har sluppit illamåendet som NornaB säger så kan man ju inte påverka det.

Vad gullig du är ,jo då, du minns rätt Här har man mycket tid att fundera. Inte alltid poitivt direkt.

Skönt att höra att ni andra inte har dåliga nerver som jag, jag kan inte hjälpa det tyvärr. Jag blir helt handlingsförlamad. Mina planer för framtiden skiljer sig ganska mycket åt beroende på om jag är gravid eller ej. Det gör mig galen att inte veta säkert. Jag ska tex söka jobb och är graviditeten som den ska kan jag inte söka vad som helst då jag båda grav har haft tidiga SD.

Det är ju det här med MA som spökar. Just att man går runt och tror att allt är bra men egentligen går man runt med en död liten grej i magen....varför kunde det inte bara vara så att kroppen alltid fattade direkt att något var fel och pang bom så fick man MF+ Då behövde man inte oroa sig så länge man inte blödde.

Ursäkta att jag drar så negativa vibbar över tråden men har ingen annan att ventilera med.

Oh! Härligt! läste ditt tidigare inlägg och blev lite bekymdrad för din (er) skull. Toppen att höra!

Ang. att berätta... jag har inte alls kunnat hålla truten den här gången. Vid förra graviditeten var jag lite mer försiktig men den här gången har jag både försagt mig och medvetet berättat för typ "alla". På jobbet har jag inte sagt något än. Vill försöka vänta i alla fall ett par veckor till. Konstigt nog kan jag liksom ändå inte riktigt förstå att jag är gravid! Det går inte in i skallen - eller snarare hjärtat - på mig... hmm...

Mina bruna flytningar har försvunnit och jag tycker graviditetssymptomen ökar... så jag har lite hopp kvar om att det var en sådan där "helt-normalt-flytning".

Vid min förra graviditet fick jag känningar redan i v. 8. Det blev för mig värre och värre och tyvärr slutade det med sjukskrivning för mig. Så behöver det inte alls bli bara för att du får känningar tidigt! Jag hoppas hoppas att jag slipper ha så ont den här gången... foglossningar är inte alls roligt!

Här är en till som inte oroar sig. Så länge jag inte blöder intalar jag mig att allt är ok. Jag tycker det går lite hysteri kring det här med VUL stup i kvarten, såvida man inte har missfall eller annat i bagaget.