BF september 2011

Jag gick upp 15 kilo med dottern, kändes som om jag gick upp dubbelt så mycket. Men jag känner att det var lagom för mig, jag är ej så stor i vanliga fall. 163 cm & väger mellan 50-53 kilo...Så för mig vad det nog lagom...
Jag verkligen HATAR att gå upp i vikt... Jag har sån "fobi" för att se tjock ut & jag har även haft problem med ätstörningar som tonåring så jag känner att det tär på mitt psyke men denna gången ska jag försöka att se det som normalt för det är det ju faktiskt...

Jag försöker verkligen ha en lugn och sund inställning till viktökningen som komma skall. Har också fobi för att bli tjock eller ens mullig, eftersom det sätter sig på fel ställen på mig (får inte större bröst eller rumpa, t.ex.) men nu tänker jag att "äsch, jag är ju gravid!", utan att för den skull jobba för att liksom bli en tjockis Pratade med min mamma i morse som gick upp 25 kilo med mig, men vi kom fram till att egentligen var det en ganska normal och sund viktökning - hennes utgångsläge var 52 kilo till 170 cm, så att hon gick upp till 77 kg är ju egentligen bara bra... sen gick hon ner till 48 när hon ammade, snacka benrangel!!! Går jag upp 10-15 känns det okej, men mer än så borde jag väl inte gå upp om jag inte får värsta vätskeansamlingen...

Vet inte va jag ska ta mig till mår så jäkla illa å inget hjälper och jag vägrar kräkas

Morgonen börja med tårar och förtvivlan, lite ljusrosa blod på toapappret, verkligen lite men det fanns där:( Jag blir ju jätte nojjig av detta!! Det har inte kommit något mera en den där lilla ljusrosa fläken. Jag tänkte, jaha tack för den. Hade ju inskrivningen i dag me, och gick dit med tårarna instägnda, sa vad som har hänt och hon sa att det är nog ingen fara och berättade att 30-50 av alla gravida har en liten blödning under graviditeten.
JAg gjorde alla prover och allt var perfekt:D Bara BIM som var lite negativt! MEn jag skulle slippa glukosbelastning, men sedan kom det ju upp att min pappa har fått diabetes på äldre dar, och då försvann hoppaet att sippa. Så denna graviditet så blir det glukosbelastning slapp det förra gången pga pappa inte hade fått diagnosen då!!!
Sedan gjordes en gyn undersöknning, och allt såg bra ut, livmodern var så stor som den skulle vara i v 11:) Och hon fick inget blod på fingrarna:D MEn hon sa att min tapp kan vara känslig för den ligger så långt ner så den kan lätt blöda lite, men hon sa att jag måste göra lite knipövningar för att få upp tappen lite.
Nu är det bara hoppas på att det inte blir några mer ljusrosa blödningar, om det skulle hända skulle jag ringa och få en tid till en läkare.
 Så nu vet jag inte om jag ska gråta eller vara lycklig att allt såg bra ut!!!

En lite fråga...
När man är på inskrivningen.. kollar dom om man verkligen är gravid då?
e de till och med så att dom kan kolla om de finns något levande där inne?

Varit på inskrivning idag. Var "bara" en halvtimme sen pga detta härliga väder. Bilen var inplogad, det var polisspärr pga brand, bilar hade fastnat i snön osv osv.

Gick iaf bra, hade utmärkt hb och hade faktist bara gått upp ett kg. Om ens det för jag hade jeans på mig. Fick kub UL tid den 25 feb. Tog blovprovet till det på en gång.

Syltvessla: har aldrig varit med om att de kollar om man är gravid men första barnet gjorde de som på rozenliv att de kände om livmodern var så stor som den skulle vara. Vul är de oftast snåla med.