BF september 2011

9+2 idag. Den dag det avstannade för mig i somras, men det upptäcktes inte förrän 12+5, så jag blir nog inte lugn av att passera 12+0.

Längtar till inskrivningen 28/2. Har redan ringt och uttryckt min oro, men fick bara svaret att ta det lugnt, de erbjuder helst inga tidiga ul, jag får ta det med min bm på inskrivningen.

Senaste dagarna har min oro bara blivit värre, fast jag har ingen riktig anledning. Jag har tydliga symptom. Sen blir jag arg på mig själv för att jag oroar mig. Jag väntar inte missfall. Jag ska ha bebis i september.

Fast man kan nog inte komma ifrån oron... särskilt inte om MA förut. Det verkar som att lite för mycket behandlingar (jag har varit i fertilitetsbehandlingar i 4 år) ger samma effekt. Jag verkar väldigt väldigt lugn på ytan men det är mest att jag nästan förbereder mig på att det inte kommer finnas någon aktivitet när jag kommer tillbaka för VUL igen 11+4 (8+6 idag). Alla blödningar hit och dit har övertygat stort och det är verkligen asjobbigt att tro någonting om denna graviditet. Fast den kommit längre än de andra, som förlorats v 5-7 och fast jag sett att den levde 6+3 och 7+4. Hur man hanterar oron vet jag faktiskt inte...

Happy-tone dopplern köpte vi på Kjell o Company för 349kr Tyckte det var väl värt pengarna.
Det blev så mkt mer verkligt för sambon efter vi hittat hjärtljuden
Nu vet vi ju att det är någonting där inne!
Är i vecka 10+2 ungefär.
Men det var inte lätt o hitta dem, tror det var ren lyckträff, för när vi senare skulle hitta dem igen så hittade vi bara min puls i ljumskarna hehe.

Kom på att jag själv kunde titta på deras hemsida precis när jag skrivit inlägge men tack för svaret! Dock slog det mig att jag kommer döööö om jag inte hittar hjärtljuden även om den kanske är där inne och lever loppen och väntar nog med den lilla investeringen tills efter vi varit på KUB.

Vi har en mas babywatcher, kostar ca 2000 på billigatester.se, hörde från v 9 med den tydligt och fint. Jag lyssnar inte ofta, men när jag känner mig lite extra nojig är det skönt att kunna ta fram den. Den har display också så man ser antal slag.

Hoppar in här jag med om jag får.

Väntar mitt andra barn, fick första efter 5 års kämpande med ivf, den här gången så blev vi spontant gravida, ibland tänker jag att det är för bra för att vara sant men jag försöker njuta även fast oron finns där.

I dag går jag in i v 13.

Grattis till suverän avslappning *ironi* (för alla som inte vet det spelar avslappning ingen roll för om man blir gravid eller inte men alla som kämpat ett tag har fått detta omöjiga råd att följa). Men seriöst så fattar ju kroppen ibland efter en graviditet och nästa fungerar av sig själv  - men vad paffa ni måste blivit!

Hoppas allt går väl för er, nu går du ändå mot liiite tryggare veckor

(själv gravid 8+6 efter embryodonation och fortfarande vettskrämd och mycket tveksam till att det inte är en cykel i magen)

Tstenius: välkommen!

Jag har en liknande historia som dig så jag vet hur du känner. 7 år för första barnet och sen andra oplanerat. Nu tredje på tredje försöket känns helt absurt . Ja ibland fattar kroppen galloppen efter en första graviditet.
Det lustiga är att man ändå ser sig själv som någon som har svårt att bli gravid. Men 3 barn under 4,5 år räknas nog inte dit

nej nog blev jag bra paff när det blev positivt, trodde inte att det skulle gå på naturlig väg eftersom det inte hade blivit nått på 1,5 år efter förlossningen, men det ironiska är att det blev samtidigt som jag fick en tjänst inom kommunen, har jobbat som timvikarie sen 2004, tror att det har inverkat på mig.

Försökte skriva in mig i bf-tråden men det går inte med min dator så nån kanske kan hjälpa mig, bf 2 sep med andra barnet.

Grattis och välkommen  

Jag lägger in dig i BF tråden