BF september 2011

Hej på er alla!
Värsta chocken börjar lägga sig och jag börjar nu tänka att det är två barn i magen ist för ett :).
Det roliga var att läkaren sa att dom såg stora och fina ut. Hon sa även "nu behöver ni inte oroa er för missfall, den risken är väldigt liten nu".

Så vi berättade för min familj i helgen, vi var där då min Mamma fyllde år och även min bror m familj var där. Vi hade ett kort där vi satt in ultraljudsbilden och skrivit "Grattis på födelsedagen Mormor, vi ses i september". Det blev succe!!! Ännu roligare var att ingen reflekterade över att det var två rackare på ultraljudsbilden. Så jag fick fråga om dem inte såg något konstigt på bilden, då tjoa svägerskan "nämen... är det TVÅ???". Haha, succe igen!!!

Nu har jag varit på inskrivning. Fick en jätte trevlig barnmorska. Fick även massa böcker, en video som berättar om hur man får pengar och hur mycket man kan få under grav, mamma ledighet,  häften och en jättesöt kalender där ena sidan är för blivande mamman och när man vänder på den så är andra halvan för blivande pappan :) Tyckte det var lite roligt att blivande pappa också kan läsa vad som händer och hur jag kan må osv..Den innehöll också i princip allt man behöver veta, kan tänkas undra över :) exempelvis hur stort embryot/fostret är i olika veckor, deras fot storlek och annat kul :)

Fick även göra ett till UL för att få det bekräftat än en gång att det lever något därinne..

14/3 har jag tid för KUB ultraljudet, blodprovet gjorde vi idag..

Allt börjar kännas väldigt verkligt nu :)

Jag är fortfarande överjordiskt trött, mår bättre med illamåendet men tröttheten är nästan värre. Jag går in i v 12 på onsdag så nästan bara 1 v kvar till säkra perioden, men jag känner mig inte orolig heller längre. Jag vill bara komma in i andra trimestern för att man mår bättre då. Men med min vanliga otur får jag väl mig en jobbig grav.

Har en jobbig dag idag, inte just för graviditeten ... dock drar det rätt mycket energi just nu. Tröttheten är verkligen förlamande.

Det jobbiga är att vi måste lämna bort vår kisse. Hon har börjat kissa i våran säng för några månader sen, vi har verkligen försökt allt, med och utan veterinär hjälp, nu är det ohållbart, att byta täcken, bäddmadrasser etc en gång i veckan.
Katthemmet i stan tar emot henne i veckan, det kändes bara så jobbigt att vår lilla misse inte kan vara kvar, att vi ska lämna henne på ett katthem med en massa andra katter och folk hon inte känner.
Vi har inget val i dagsläget, och mycket hellre att de hjälper oss än att vi måste låta henne somna in, då får hon chansen att få ett nytt hem och ett fint liv. Men ledsen blir jag...

Var bara tvungen att få berätta för nån även om det inte har med ämnet att göra...

Våran valp kissade i sängen så jag vet hur det känns att behöva tvätta täcken och madrasser flera gånger i veckan. Vi lät hunden sova i bur på natten och på dagen bäddade vi med en pressänning under överkastet. Det har helt slutat nu, men hundar och katter fungerar nog olika.
Tycker synd om dig som måste lämna bort din älskade katt. Styrkekramar

För 1,5 vecka sedan var jag på hälsosamtalet hos barnmorskan. Kändes ganska meningslöst,  men det var kul att få med sig lite böcker och broschyrer hem iallafall.

Vad gör man på en inskrivning?

Jag mår alldeles prima nu och funderar på om jag verkligen är gravid... Skulle vara så skönt att på något sätt få veta att allt är okej. Inget illamående, ingen molvärk i livmodern längre (men det kanske kommer och går i perioder?), nästan inga tecken alls... Antar att jag är lyckligt lottad om jag får gå igenom en graviditet o må helt fantastiskt o slippa den tröttheten och illamåendet som många av er skriver om. Men samtidigt vill man ju ha lite tecken...

Funderade häromdagen om jag skulle ta ett grav.test till, men det är ju inte till någon nytta... För om jag fått ett MA så är ju hormonerna som visar positivt på testet fortfarande högt o ger utslag även den här gången gissar jag?

Stor Kram till er alla!

Är det ngn som fått svar på alla dessa prov som togs på inskrivningsdagen...? Var över en månad sen för mig o jag hat inte hört ngt.
Antar att allt är som det ska då... var rätt övertygad om att jag skulle ha dåligt på iaf järnvärdet. Stickprovet i fingret visade för lågt o trodde även det andra skulle göra det.

Man borde väl inte ringa barnmorskan o dubbelkolla...? Dom skulle ju ringa om det var ngt på tok- men d e väl lätt hänt o missa...?