BF september 2011

VIRRA : Usch vilken jobbig situation ni är i , tänker på er och skickar styrke kramar till er. KRAAAAM

Vilket jobbigt beslut! All styrka till er! Tänker på er. KRAM

Inget roligt beslut ni behöver ta! Tänker på er! Massa kramar! 

Dea: Vad kul med en till från blekinge, vart bor du då? Ronneby här.. ;)

Jag hade gjort detsamma så jag förstår ert val. Tur ändå att det upptäcktes tidigt för det hade ju säkert blivit jobbigare att ta bort det runt v 20 eller så. Ännu värre om ni fullföljt graviditeten och barnet dör direkt efter förlossningen...

Virra: Låter som en väldigt jobbig sitution men jag förstår ert val. Styrkekramar till er !

Tack snälla ni!!! Det betyder oerhört mycket att se att det finns människor som förstår valet! De flesta väljer nog i vårt läge att gå vidare och testa mer. Skillnaden då är väl kanske att jag har ett syskon som är ordentligt handikappat och där vi inte vet om det är ärftligt (går inte att testa för, bara se indikatorer för så som stor nacke ev).

Hej!! Är gravid med första barnet och har BF runt den 25 sep enligt min BM.. Allt känns lite overkligt just nu men är snart i v 11... :D Känner mig inte så speciellt gravid bara tjock.. hehe. Längtar tills magen syns mera och när jag får se bebisen och känna den..

Tror faktiskt att jag nu kan känna små buffar från bebbin:) Det känns när jag sitter och byxernasitter lite på magen, så kommer det små buffar pricis ovan blygbenet, jag tror det är bebben iallafal känner igen det där buffandet, vet att det där buffandet kommer om några månader göra aå hela magen gungar:D Är i dag i v13+3:)

Jo man vet ju aldrig vad som kan vara ärftligt men risken borde ju vara högre om man har det i familjen. Jag hade resonerat som så att jag inte vill sätta ett barn till världen där man sett att något verkar riktigt fel. För man vet ju inte vad det kommer innebära för barnet när det är fött (om det nu ens överlever till förlossningen) med tankte på eventuella sjukhusvistelser, operationer mm. Det skulle vara så jobbigt att se det lilla barnet lida liksom. Det alla önskar sig är ju ett friskt barn och om man vet med sig att nåt är "fel" så blir hela graviditeten jobbig, samt tiden därefter om det visar sig vara grava missbildningar mm.
Jag tycker ni gör helt rätt som avbryter den här graviditeten och nästa gång ska ni se att det blir en frisk bebis!