BF september 2011

Min livmoder känns ända upp till naveln. Som omföderska går det ofta lite fortare. Jag känner mellan naveln och blygbenet och sparken jag kände med handen var väl några cm nedanför naveln.

Tycker det är himla synd när BM inte kan känna av hur hårt man kan gå på och vad man kan säga! Det spela ju egentligen ingen roll om det handlar om vikten, missfall eller vad som helst. Uppenbart är att flera har upplevt att de blivit klampade på tårna :(

Själv skulle jag älska att bli erbjuden en dietist! Inte för att jag är överviktig, men för att jag tydligt har pratat om min oro för min matvanor m BM. Jag är idag inte underviktig, men ligger verkligen på nederkant och jag äter ganska så enformigt. För mig att det varit guld värt att få träffa en dietist och det borde min BM förstå ganska enkelt då vi pratat om maten vid varje möte + över telefonen! Brister måste ju kunna vara minst lika farligt som övervikt kan man ju tycka...

Ser att det har pratats vikt här.
Jag har en historia med ätstörningar har verkligen mått skit i flera år. Minns knappt dotterns första 2 år för att ALLT kretsade kring mat, hetsätning, kräkningar mm :(

Jag har kämpat som ett djur för att blir frisk och har det senaste året inte ens kunnat fatta att jag varit så sjuk för det har känts så avlägset.
Därför blev jag så ledsen när jag för ca 2 veckor sedan helt plötsligt kom på mej själv med att tänka på hur jag ska slippa gå upp nu, hur jag ska kompensera vikten efter barnet är född med mera.

Det här var inget som jag tog upp på inskrivningen eftersom det verkligen känns som att det aldrig skulle kunna "drabba" mej igen. Att jag aldrig skulle  sätta mej själv eller min familj i den sitsen igen. Så jag har känt mej helt knäckt av dessa tankar och inte kunnat vara glad över grav de senaste 2 veckorna. Igår så kände jag att jag trodde att jag skulle bli galen, helt psykiskt störd känner man sig ju.
Så jag ringde till bm och sa som det var. Fick så otroligt mkt stöd och förståelse från henne. Hon sa att det var jättevanligt att såna här tankar kommer tillbaka vid graviditet. jag kommer att få samtala med en psykolog och en dietist om jag vill och vill jag så får jag komma på tätare bm-besök.

Jag är så glad att jag ringde, dels för att jag faktiskt kan få hjälp men också för att jag faktiskt gjorde ngt åt detta i tid. Min gulliga bm var jätteglad att jag ringde och berättade, kände mej nästan lite stark i min största svaghet på något vis.

Förresten fick vi flyttat vår RUL-tid till 13 april istället för 28 april. Det var en miss att de skickat ut en tid när jag kommer att vara i v 21, jag tyckte själv att det lät lite skumt att vi skulle komma så sent.

Här känns det inte av några sparkar / buffar/ fladder, men det kommer säkert senare 

Vad skönt att få stöd och hjälp när man efterfrågar det och att de lyssnade på dig!

Vad bra att du fick Ul flyttat, då ska vi samma dag!

hanna elise, vad underbart att höra om vilket stöd du fick. Och tusan vad stark du var som tog tag i det redan nu och ringde!

Nu va de ett tag sen jag va här igen :D så trött på kvällarna.

Idag var jag på inskrivning och allt va bra och jag fick tid för rul den 29 april längtar massor dit. magen har tittat fram å jag är i v 12+2 skönt

gokväller ...

Idag har jag varit hos BM för att skicka in en urinodlning för att se om jag jag GBS i urinen...
Jag fick även lyssna på det lilla livet i magen... 148slag/min... Vilken skönsång alltså!!

Annars har jag fått tillbaka mitt illamående.. BLÄÄÄ! Och sen är jag super trött hela dagarn...
Men vafan, jag ska inte gnälla alls... huvudsaken är att den lilla mår prima nu!

Jag känner som dig. Man vet om sin övervikt och vet med sig att man behöver tänka sig för att inte rusa iväg i vikt. Men att endast få gå upp ett par kilo kan ju vara helt omöjligt beroende på hur stort barn man får osv. Säger BM fel saker till fel person så kan det ju gå ruskigt fel och leda till hemsk ångest. Och man känner sig redan nu som en dålig mamma. De kan göra så mycket bättre om de bara uttrycker sig rätt. Att säga åt din sambo att hålla koll på dig är otroligt klantigt tycker jag. Då känner man sig ju som de pratar över huvudet på en, att man liksom inte kan hantera maten iom att man är överviktigt. Det där med dietist skulle hon ju kunna ha formulerat så annorlunda. Hon skulle ju helt enkelt kunnat fråga om du kände för att komma i kontakt med en dietist, om det skulle vara något som passade dig...

Jag tar mer än gärna emot hjälp och får extra kontroller för att kontrollera både mig och bebisen så att vi båda mår bra under graviditeten eftersom övervikt kan leda till vissa risker mm som gravid. Hur man ser ut och hur man lever tycker jag inte de ska lägga sig i. Däremot tycker jag att de ska hjälpa till och berätta om vad som behöver kollas upp mm om det finns risker med graviditeten. Men ibland blir det ju nästan som personligt angrepp, att man inte kommer klara av att ta hand om ett barn eller sig själv. Skulle inte kroppen klara av det pga övervikt så borde väl mensen och ägglossningen utebli, vilket jag har förstått händer för vissa kvinnor.

Det där med vikten blev ett märkligt kapitel även för mig. Jag nämnde redan första besöket att JAG skulle vilja ha kontakt med en dietist för att jag inte får ihop det och gick upp rätt mycket den första månaden trots att jag redan hade att ta av. Hon tittade skeptiskt på mig och sa att jag måste ha ett BMI på 30+ för att få möjlighet att gå i en grupp som man prövade i landstinget nu, och träffa dietist. Varvid jag skrattade och intygade att DET var inga problem, BMI 30 hade inte oroat mig det minsta... Nåja... hon verkade ha glömt vid nästa besök att hon inte trott mig när jag sa att jag hade ett BMI på över 30. Utan nu var hon helt paff över mina siffror, och drog hela föreläsningen om risker och behov av dietist och frågade till slut hur jag kände när hon sa så... Jag började återigen skratta, för det blev så fånigt. Jag påpekade att brandtal om risker kanske inte var ett stort behov eftersom jag ju själv anmälde mig till deras viktgrupp/studie vid förra besöket. Men jag kan inte låta bli att tänka att de tydligen tappar ögonen när de istället får siffror. Då är det helt bortblåst att hon uppfattade mitt utseende som MÖJLIGEN BMI 30... Och jag menar, hur jag bär mina kilon måste väl också spela roll för hur farliga de egentligen är? BMI är för övrigt enligt mina utländska läkare alltför trubbigt för att använda strikt. I Polen använde de en kombination av det och av att mäta tex axelbredd... och då släpptes jag igenom för behandling trots ett i svenska ögon lite högt BMI då de inte ansåg att det skulle påverka hälsa, graviditet eller chansen att lyckas.

En konstig sak som händer mig jätte ofta nu för tiden är att jag inte kan tända lamporna här hemma, för varannan gång när jag tänder så går lamporna sönder, det är jätte konstigt men såklart inget direkt problem förutom att det kostar pengar att köpa nya glödlampor jämt haha
Men det var samma sak sist jag var gravid, på morgonen är det kört, då pajar alla lampor som jag kommer i kontakt med!! Fattar inte hur det kan vara så! Är det bara jag eller känner någon igen sig?:)
Jag kanske laddar massa energi på natten!