BF september 2011

Tycker synd om er som är oroliga men förstår att ni är det. Jag är en sån som lever i nuet och oroar mig väldigt lite för att saker ska gå fel. När det händer så händer det och då får jag ta smällen men tills dess så njuter jag i fulla drag och planerar i mitt lilla huvud :)

Det är lite jobbigt för mannen då han tror att allt ska gå fel och ständigt är orolig...han vill inte hoppas på förmycket och deffinitivt inte lyssna på mina planer mm.

Jag har redan valt ut en HEL DEL mamma kläder som jag ska köpa i olika stadier, börjat tänka på när dopet ska vara och när jag ska börja jobba igen efter mamma ledigheten. Jag lever i en dröm i väntan på det goda, och det är nästan halva grejen för mig :)

Sådan är jag med det mesta som jag har att se fram mot som är kul. Vi har precis bokat en lite försenad bröllopsresa till Turkiet i maj och jag vet redan vad som ska packas och vad som måste inhandlas och vart.

Hoppas att veckorna för er/oss går fort fram till v 12 så att oron släpper för många av er!

Jag har oxå tänkt på att många här är rädda för missfall men jag känner inte att jag vill oroa mig för det med, har i nästan 3 år oroat mig för att aldrig ens bli gravid så nu när jag äntligen lyckats vill jag inte gå och oroa mig ännu längre. Jag planerar framtiden med ärtan i magen och om det nu skulle gå fel får jag bli ledsen då.

Precis som jag var =) kissnödig hela tiden och lite molvärk. Är fortfarande mer kissnödig än vanligt men det varierar lite från dag till dag.

Trots att jag själv skrivit femton inlägg med samma oro säger jag ändå till dig att det är helt normalt att symtomen kommer och går. Verkar som många har så just runt v 6 och får mer symtom igen runt v 7.

Igår vaknade ju jag helt utan symtom och det var då jag testade med veckoindikatorn. Idag har jag ont runt äggstockarna igen (antar ligamenten som drar) så det känns bättre

Någon frågade tidigare i tråden om det fanns någon stockholmsbo...och det gör det här

Gud vad skönt att kunna tänka så!! =) Skulle också vilja vara som du... men efter två missfall, varav den sista fick vi inte reda på förrän i v 18!, så är det inte så lätt..... Nu oroar jag mig hela tiden, har också svårt att fatta att jag verkligen är gravid då jag inte har några symptom förutom trötthet..

Nej skärpning tjejer!
Vi väntar barm, inte missfall!
Sluta testa er, ett plus är ett plus och man är inte mer gravid för att man får ett starkare plus.
Dessutom är det ingen idé att testa så fort man tycker att symptomen försvunnit för grav-hormonerna finns kvar i veckor efteråt och kommer alltså ändå visa positivt även om graviditeten avslutats.
Tråkigt men sant!

Vill inte vara negativ eller skrämma upp er! Vill bara att ni ska koncentrera er på det som är nu istället för att oroa er hela tiden.
Jag har haft 3 missfall och har fått ett barn så jag vet hur det är att oroa sig. Men min oro när jag väntade sonen förstörde hela graviditeten för mig! Därför tänker jag denna gång inte oroa mig så länge jag inte börjar blöda.
Jag väntar som sagt barn, inte missfall!

Sköt om er tjejer och NJUT!

kloka ord! Ska försöka anamma det tänket...!

Haha, jag försöker säga mig själv samma sak, tyvärr går det inte så bra. Jag tror nog att oron kommer släppa när man passerat typ vecka 12-13. Hoppas jag....

Igår kollade jag på "kärlekens mirakel"... En sån facinerande film alltså..

Då bestämde jag mig för att jag väntar barn, inte missfall.

För om jag skulle få missfall igen så finns det ju ändå ingenting jag kan göra åt det.
Alltså är det lika bra att försöka njuta istället. Det spelar ju ingen roll om jag går och oroar mig, det blir ju varken bättre eller sämre. Visst önskar jag att jag hade lite mer symtom men än är det rätt så tidigt & en vacker dag så kanske jag mår jätte illa... Eller så kanske man får en jätte bra graviditet som man mår toppen utav =))

Om mindre än två veckor ska vi på VUL och titta på det lilla pyret.. =) Jag längtar nästan ihjäl mig.
Ska bli så kul att få det bekräftat på riktigt.

Igår var vi inne och kollade på bilstol till vår dotter.
Då passade jag på att snegla lite på vagnarna =)  Vi kommer nog köpa en syskonvagn.. smidigast då vår dotter inte kommer kunna orka gå längre streckor när den lilla kommer till världen.
Det är så kul att gå och drömma sig bort bland vagnar & babysaker.... Mys mys!!