Varför inte donera lite ägg?!

Håller inte med dej. Det är mina ägg och jag delar INTE med mej.

vad många svar
Bor i göteborg

Jag har tillomed funderat på att hjälpa vänner som har det svårt....

Vad otroligt fint av dig. Hoppas du hittar alla info du behöver i den länk som Flisan och andra har skrivit här.

Mvh,

Går in o kollar lite

Man får vara max 35 år som äggdonator så du har något år pådig - gissar att du är född 77

Jag såg det,
Skulle nog göra det så fort som möjligt isf.
Men måste ju först tala med min sambo, om jag ska sluta med p-piller kan ju det vara bra att inte ha sex o då vill jag ju att han ska veta varför..... O han e ju liksom en del av mig så han får ju vara med o tycka oxå.

Dom hade ju telefon tid på tis o torsdagar så jag får väl ringa imorgon...

Jag har funderat på donation, men fastnar liksom i samma känsla som dig.

Hej,

Jag respekterar fullständigt era åsikt, vill bara påpeka att rent vetenskapsmässigt är ni inte biologiska mammor, eftersom det är inte ni som bär barnet.

Men att det kan kännas så det förstår jag till fullo! Ska man donera ägg ska det kännas helt rätt, man ska abolsut inte göra det om man tvivlar på något sätt!

Mvh,

Irma01: Det stämmer säkert att definitionen inte är biologiska mammor. Men jag känner liksom bara ett ansvar gentemot mitt "ägg" som ev. skulle bli ett barn. Det känns som om jag skulle vilja skriva ett avtal där blivande föräldrarna skriver under på att de kommer att behandla barnet med fullständig respekt osv. Men det kan man ju inte kräva så därför känns det inte ok för mig.

Det är ju helt ok att känna så. Alla kan ju inte bli äggdonatorer och ska man donera är det ju viktigt att man inte har några dubier alls. Som Irma skriver blir den som bär barnet biologisk mamma men den som donerar är ju självklart den som genetiskt sett är mor till barnet även om det handlar om donation av en cell. Det man kan ha med sig om man ska donera är dock att de som skaffar barn på det här sättet är oerhört starka som människor då de ofta har fått kämpa i flera år innan de får sitt barn. De har gått igenom så mkt, ofta flera år av hormonbehandlingar, sorger och om/när de sedan får sitt barn så är det så oerhört efterlängtat. Jag och min man har försökt i snart fem år nu och det vi gått igenom tillsammans har gjort oss så oerhört starka och sammansvetsade, vi vet verkligen att vi vill ha varandra för resten av livet och att vi vill bli föräldrar. Det som återstår att se är om det blir via äggdonation eller via adoption.