husbyggemama skrev 2011-12-22 09:07:28 följande:
Gör inte: koka inte broccolisoppa.
Anledning: eftersom du är så pedagogisk låter du dina barn stå på pallen och vara med när du ska mixa den. ( barnen är 1 och 6 år) stora tösen frågar om hon får trycka på knappen. Lite tankspritt svara du ja. ( eftersom när det är dags att trycka kan hon mycket väl få trycka) Flickan misstolkar och trycker på knappen direkt.
Resultat: det skvätter brännhet soppa över dig och barnen. Som tur är var du på väg att sätta på locket så det mesta hamnar på din hand. Men barnen får lite över sig och börjar gallskrika! Du får panik då du inte såg hur mycket som hamnade på dom så du släpar in dom i duschen och spolar dom med kläderna på. Din hand börjar göra jävligt ont. Du förstår att du behöver hjälp och springer för att hämta telefonen. Naturligtvis ligger både mobilen och hemtelefonen precis bredvid mixern och är dränkta i soppa. Du torkar av dem och försöker ringa din man. Inget händer. Paniken ökar lite till och barnen skriker lite högre. Då ringer du 112. Dem svarar men du kan knappt höra dom. (pga soppa i luren) du skriker att du och dina barn bränt er på soppa och du vet inte hur mycket som kom på barnen men att dom sitter iduschen och dom gallskriker ( vilket dom naturligtvis hörde ) du hör knappt deras frågor men får fram var du bor och sen skriker du åt den stackars larmoperatören: VARFÖR I HELVETE HÖR JAG ER INTE?!! Sen slänger du på luren och tar hand om dina barn. Efter en stund lugnar barnen ner sig och de verkar ganska oskadda. Din hand gör skitont så ni sitter kvar i duschen. Plötsligt hör du något som liknar en helikopter. Sen knackar det på dörren och in kommer en ambulanskille som undrar hur är det här då.
112 skickade en helikopter och tre ambulansbilar. Snacka om att jag skämdes! Barnen klarade sig fint, bara pyttesmå brännskador som inte behövde någon behandling alls ( tack vare att jag slängde dom i duschen sa ambulanspersonalen ) och jag fick följa med till sjukhuset för handen.
Ettåringen vägrade äta soppa på ett halvår och gick runt och pekade på sin arm och sa soppa dä länge efteråt. Sex åringen talade om för alla att det var mammas fel ( det var det första jag sa när vi satt i duschen)
Usch, vilket trauma!!! Låter helt hysteriskt att läsa i efterhand men jag förstår att det var helt förfärligt att uppleva....!