trettioplus skrev 2011-02-25 15:46:30 följande:
Ändå är det bara en samling egenskaper som vi envist kallar det ena eller det andra. Enligt min åsikt borde vi låta bli det, eftersom de flesta av de egenskaperna just inte ÄR föreskrivet män respektive kvinnor.
Själv kallar jag egenskaperna 'fjolliga' eller 'butchiga' istället. Kanske inte helt idealt det heller, men fan så mycket bättre.
Nu tar jag detta från ett annat sammanhang där jag skrev om olikheter primärt i sexuell läggning men det kan vara lämpligt här för att belysa lite av olikheterna:
För att nämna något ur hans bok "Ett oskrivet blad" säger Pinker bl.a. Män har långt större förkärlek för tillfälliga och kravlösa sexuella relationer. Testosteron påverkar könsdrift, självförtroende och hunger efter makt och status Kvinnor med hög testosteron ler mindre än män, är oftare otrogna, uppträder mer självsäkert i sociala sammanhang. Vilken typ av man en kvinna föredrar varierar med östrogennivån Flickor som fått manligt könshormon beter sig typisk pojkaktigt Pojkar som föds utan penis och uppfostras som flickor upplever sig själva som pojkar och har ett pojkaktigt beteenden. De drar sig även mot att leka med andra pojkar.
Sen en liten bonus: 172 studier på 28 000 barn visar att killar och tjejer behandlas lika, får lika mycket uppskattning och uppmärksamhet, stöd och värme, föräldrarna ställde samma krav och var lika stränga, kommunikationer var lika rak och tydlig.
Killar som gillar att leka med dockor är oftare homosexuella än pojkar som inte gör det (Beror inte på att de leker med dockor utan att de är homosexuella redan från början, genetiskt) Pojkar som växte upp med 2 mammor beter sig lika dant som de som haft mamma, pappa. D.v.s. de härmar inte bara pappan (socialiseras av denne).
"Det skulle vara märkligt om den godtyckliga fördelningen av egenskaper mellan könen ständigt och jämt motsvarar de förutsägelser som en biolog från Mars skulle göra beträffande vårt släkte utifrån vår anatomi och fördelning av våra gener. Märkligt att de hormoner som gör oss till män och kvinnor också formar de karakteristiska psykologiska drag som utmärker respektive kön."
"
Mödrar har generellt starkare känslomässiga band till sina barn än vad fäderna har. Det här är sant för samhällen världen över och förmodligen så varit alltsedan de första däggdjuren såg dagens ljus för ungefär två hundra miljoner år sedan. Som Susan Estrich uttrycker saken: "att vänta sig att den kopplingen mellan kön och föräldraskap ska brytas är som att vänta på Godot"... Kvinnan inte bara ammar barnet, hon är också mer engagerad i barnets välbefinnande och sätter större värde på att umgås med barnet (71) Kvinnor är även mer lyhörda för gnälliga spädbarn och är mer omtänksamma mot barn (35)."