Elit skrev 2011-02-25 16:04:15 följande:
Ja, då mår han förmodligen mycket bättre av att han hittat sin roll och vad som passar honom (inte dig).
Du är medveten om att man i princip inte har några minnen innan 3 och att de flesta knappt kommer ihåg något från att de är under 7? Han kommer nog inte sakna snurrkjolen ; )
Om jag ser till mig själv så tror jag inte att jag har särskilt mycket frustration över att jag aldrig fick uppleva det. Om jag vill kan jag ju göra det idag i stället.
Jag har faktiskt en hel del minnen från då jag var i två/treårsåldern. Och många som jag inte kan datera... det gäller speciellt de där upplevelseminnena.
Dessa tror jag tex kommer från innan jag var tre/fyra: Jag vet ju precis hur asfalt smakar. Jag kan komma ihåg i munnen hur det är att tugga ett grusigt tuggummi jag skrapat upp från gatan - med svag, svag juicyfruit-smak. Jag vet hur det är att stoppa en fårskinnsfäll i munnen. Jag kommer ihåg hur min gammelmormor luktade och hur mjuk hennes kind var. Jag minns just hur jag snurrar så där hejdlöst i en solkatt. Jag kommer ihåg hur jag älskade min farbrors tjej och hur jag fick prova hennes halsband (och de gjorde slut innan jag var tre). Jag minns hur jag stod i dagisgrinden och vinkade med mina röda vantar till några äldre barn som gick förbi och hur solen lös på dem.
Jag tror helt enkelt att minnen påverkar oss - även om vi kanske inte
aktivt minns dem (de kan ju finnas ändå och framkallas av tex en madeleinekaka).
Och för de flesta är det troligen ingen frustration att bli förvägrad saker (det blir ju barn hela tiden) - men för andra kan det säkert bli det. Speciellt om det är saker som de verkligen uttryckte en önskan om... men inte fick. Samtidigt som andra barn i samma ålder hade fri tillgång.