Pojke i klänning?!

Har ni hört den där om att diskutera något på internet… Typ att det är som Special Olympics, even if you win - you are still a retard. Jag har länge funderat vad man egentligen menar med detta.

Jag kände mig så igår efter en del debatterande på diverse forum. Man vet liksom att man har vunnit när de andra övergår från att använda argument och redovisa åsikter som sällan är obegripliga, men ofta oförenliga med min världsbild, till att de börjar slingra in mina argument i någon kvällspress logik där fakta redovisat av mig helt plötsligt är min åsikt, eller då de börjar använda ord som agreabel, egal, veritabel eller okvald. Till en början mår man som vanligt gott av en seger och ruset får en att raskt provocera fram nya meningsmotståndare att trampa på.

Men efter en stund, när folk har gått och lagt sig och man sitter där med sitt senaste inlägg obesvarat, så kommer insikten krypandes. Man inser att man har lagt ned ett par mycket värdefulla timmar åt totalt meningslöst dravel. Men jag vann ju, tänker jag. Det slår mig att jag inte vann någonting alls och jag att jag kunde ha spenderat dessa timmar på att plugga istället.

Jag inser att min övermagade briljans redan är konsumerad och bortglömd, således känner jag mig utan tövmål som den mest debila pjatt.

Tubbs

PS Jag har inget emot efterblivna människor eller djur. Påståendet att man blir utvecklingsstörd av att diskutera på internet citerat från en rad publika källor och har inget med mina personliga åsikter att göra. Inte heller påstår jag att det är obetydligt att vinna Special Olympics och OBS! min åsikt om denna tillställning framgår ej i ovanstående text.

Klart han inte kommer byta kön, sådan påverkan har det inte. Vad som däremot kan hända är att man tar bort polerna för kön vilket gör det svårare att uttrycka vart man vill tillhöra (vid olika tidpunkter, humör, sexuell läggning etc.). Ev. kläder kommer inte påverka sexuell läggning eller könsidentitet.

För att citera Steven Pinker som är professor på Harvard (högst rankade universitetet i världen)

Killar som gillar att leka med dockor är oftare homosexuella än pojkar som inte gör det (Beror inte på att de leker med dockor utan att de är homosexuella redan från början, genetiskt)

Vill pojken ha på sig en klänning och han tycker att han är fin i den -  varför inte?

Vill mamma/pappa att pojken skall ha på sig en klänning för att statuera nån sorts genus-exempel - ok, om det är ok med grabben!

Det är ju för sjutton bara kläder! Lillstruttan går fortfarande omkring i tomteluva fast det är februari - för hon tycker det är fint...

 

Som svar på när någon skrev att det började lukta nazi-tyskland?

Du tycker det är ett orimligt antagande med tanke på hur hon betedde sig och framförallt vad hon sa?

Jag har läst... hittade inget svar på just det...

åh neeeeeej, nu kommer hon bli kommunist när hon blir stor!! ge bort prylar och hålla på!

På vilket sätt skulle det bli svårare att uttrycka humör, sexuell läggning etcetera, för att man har möjlighet att klä sig hur som helst?
Kvinnor har länge haft tillgång till alla typer av kläder och jag har aldrig stött på någon som upplevt det som ett problem.

De transsexuella som jag känner (det är några stycken) är för övrigt alla överrens om att det inte är kläderna som gör könsidentiteten. Men att de har sådana tankar törs de inte säga till utredarna, ty utredarna är inte särskilt genusmedvetna.

I tomteluva? Borde man inte lära barn att var sak har sin tid och att det kan vara bra att längta efter något? Ni får självklart göra hur ni vill men tycker det är ganska slappt av er som föräldrar. Precis som man lär barn att kontrollera sina andra behov kan man ju tycka... jaja, skit samma. Varför bry sig = )

Jag baserar det på mina egna upplevelser av att ha klänning och strumpbyxor, inte alls lika bekvämt att leka i som ett par bra byxor (vem har sagt att det ska vara säckiga jeans??).

Klänning passar på fest för mig, absolut inte dagis. Oavsett kön.

Det är många som i denna fråga tycks se det hela helt i svart & vitt - som om det inte skulle finna några gråskalor av gernustänk. Jag är själv feminist & medveten om att många som agerar i feminismens namn gör det på ett felaktigt sätt. Detta gör att många får en skev bild av feminism & genustänk i allmänhet. Den skeva bilden kan exempelvis utstråla att den som väljer att inte se sitt barn som blott ett kön helt avfärdar att det är en flicka eller pojke.

Hade jag en son som ville ha klänning skulle han utan tvekan få bära det, oavsett om det vore en mer 'maskulin', ren grå klänning eller en rosaglittrig med rosetter & volanger.  Skulle jag tycka att den rosa glitterskruden såg manlig ut? Nej, men detta har ingenting med inärvda könsskillnader att göra utan att jag är uppvuxen med sådana skillnader mellan könen. Ser jag det som någonting ohyggligt att dessa sociala skillnader existerar? Nej, inte nödvändigtvis. Jag uppskattar att vara kvinnlig (enligt min uppfattning av kvinnlighet, som är färgad dels av omgivningen & dels av egna tankegångar) & jag uppskattar att vara med manliga män (sammalika där, min åsikt om vad som är manligt lär skilja sig på många håll).

Jag tycker om att ha långt svall & jag tycker att kurvor är vackert & kvinnligt & den härligaste typen av män har lite skägg & en mörk röst. Jag uppskattar att bära vita vackra klänningar & män utan pråligheter. Heller tänder jag inte på män med eyeliner, nagellack eller uppenbart noppade bryn (men en casual klänning av ren modell skulle inte bekomma mig faktiskt) men jag är väl medveten om att allt som jag uppskattar & inte uppskattar inte handlar om någonting som kommit med mitt DNA (även om inärvda skillnader också finns) , utan att somliga saker skapats av samhället jag lever i, & det tycker jag är helt OK.

Vad som inte är OK är attityderna vissa här uppvisar. Människor som talar om klänningar som om det vore att kapa en mans penis om han ikläder sig en. Som om ett klädesplagg skulle definiera manligheten. Tror ni att människan genom evolutionen har blivit skapta på så olika vis att kvinnor till skillnad från män har fått en klänning-gen som gör att vi är skapta för det plagget, & inte män?

Kortfattat: att anse att man bör vara medveten om det socialt skapade könet, samt ha en öppen attityd gentemot dom som inte är intresserade att foga sig efter det, är inte detsamma som att vilja leva i ett könslöst samhälle. En kvinna är en kvinna & en man är en man, men framförallt är vi människor & individer.