Varför väljer man frivilligt bort barn?

Mina foraldrars val ar inget jag kan paverka val? Lika lite som du kan paverka dina barns val i livet (nar de blivit vuxna). Vad ar det for argument egentligen? Vi diskuterar har och nu, inte vad som gjorts av generationer innan oss. Varlden sag annorlunda ut da och forutsattningarna var inte detsamma.

Sa for att min mamma valde att skaffa barn ar det givet att jag valjer detsamma, allt annat ar bara oforskamt menar du? Istallet for att jag gor ett medvetet val utefter mina forutsattningar?

Klamma ut barn alt preproducera sig ar precis vad det handlar om. Om man inte valjer att kleta in i religionsinspirerat socker i form av "ge liv" etc. En hel del foraldrar ger inget liv, de forokar sig helt utan att tanka pa konsekvenserna.

Vad det galler min val att kasta bort pengar pa H&M gor du dina egna antaganden om vem jag ar eller vad jag star for. Sant kan du lagga av med direkt. Hall dig till sakfragan, helst med argument.

För att de följer normerna och blir inte ifrågasatta. De är så himla "normala" och tror att de därför är bättre än andra människor för det, men att vara "normal" och leva efter regelverket gör att de kanske inte reflekterar över sin tillvaro i tillräcklig utsträckning (för att undvika inskränkthet o dyl). De umgås med likasinnade och deras inskränkthet förstärks. De har en tendens att uttrycka att de är mer utvecklade o mogna än andra som inte lever som de, men vilket  skitsnack! Jag kan på rak arm säga att några av de mest omogna personer jag känner har barn. Det innebär förstås inte att det inte finns några mogna föräldrar, men föräldraskap gör inte att man per automatik blir mer utvecklad/ mogen.

Vill bara säga att det är fantastiskt för BARNEN att det finns vuxna runt dem utan barn.

Jag har själv haft (och har än) sådan otrolig glädje av min barnlösa moster. En vuxen som såg mig. Som valde att umgås med mig för min egen skull. Som hade tid. Och som nu älskar och vill vara med mina barn.

Mina egna barn (hen som är stor nog i vilket fall) har helt naturligt en tight relation med flera av våra vänner utan barn. Jag är otroligt glad över dem oavsett om de får egna ungar i framtiden eller ej. De får förtroenden jag själv inte får.

Jag kan föresten sörja att min kontakt med mina syskonbarn inte är lika nära sedan mina egna barn kom. Jag hade haft en helt annan relation till dem om jag varit barnlös. Det är jag säker på. Och för syskonbarnen hade den absolut varit bättre...

Formodligen valdigt spot on.

Sarskilt det sista verkar vara nagot som en del foraldrar vagrar erkanna ar bara BS.

För att man vet hur det är att ha barn (har typ vuxit upp med en jävla massa glin) och därför vet att man inte missar nått.

Det finns lika många skäl att inte skaffa barn som det finns att skaffa barn. Förstår inte hysterin. Det föds alldeles för mycket barn i dag ändå. Att det skulle vara ego är ju bara skitsnack. Det är mer ego att skaffa barn. Det är väl bra att man erkänner för sig själv att man inte vill ha barn och att man kanske inte skulle passa som föräldrar. Tyvärr skaffar många idioter barn för sin egen skull och barnen blir lidande. Finns så många familjer med olika problem som aldrig skulle ha skaffat barn. Som dessutom skaffar massor bara för att man ska. Tjejer som blir misshandlade blandar in barn, missbrukare mfl det om något är själviskt och idiotiskt.
Nä, det absolut bästa man kan göra är att vara sann mot sig själv, barn eller inte.

Eller hur. Min morsa (som borde vara nöjd med 10 barnbarn men icke) började dra nått om att det var synd om barnet. Vilket jävla barn liksom? Om det inte existerar kan det väl inte vara synd om det! Herregud...

Ja, men presentera då dina förslag på hur vi ska göra för att stoppa jordens förstörelse; hur vi ska rå på exploateringen i andra länder, hur vi ska ändra på förödande ekonomiskt profittänkande, hur vi ska få människor f att avstå från bilar, resor, överkonsumtion e t c. Gör detta och Nobelpriset kommer utan tvekan att bli ditt.

Du skriver att det är väl bara att ändra på det i världen som är fel och visst, en god tanke, men du tror på fullt allvar att det bara är att "ändra på"? Vi står inför vissa faktum i dagens värld, inte undra på att (vissa) människor tänker sig för innan de sätter fler barn till världen. Ditt resonemang hör hemma på stenåldern då det var tvunget att så många som möjligt fortplantade sig för mänsklighetens fortlevnad, men nu har vi andra levnadsförhållanden och vi människor har också en intellektuell förmåga - vi är inte enbart biologiska varelser - som gör det möjligt för oss att ta ställning till det ena och det andra. Våra levnadsbetingelser har förändrats över tiden och så även människans syn på t ex fortplantning.

Det är inget argument alls, utan mitt försök att påvisa det paradoxala i situationen. Nu när era föräldrar har gett er liv och allt det tillhörande, nu när ni FINNS TILL och har själva varit barn en gång, ja, då kan man påpeka hur värdelöst det skulle vara att ha barn. För ni finns ju redan till, för era föräldrar har "stått ut" med er. Och var ser du att jag diskuterar hur det var generationer innan oss?

Kaniner reproducerar sig :) Människor ger liv. Det har inget med religion att göra utan om att man, som människa, ska vara av högre uppfattning om sig själv.   

Jag hade inte ens någon tanke om att göra antaganden om vem du ("eller någon annan", som jag skrev) är, jag har så många andra större eller mindre problem här i livet :) Just det var faktiskt ett argument mot ursäkten om att jorden är överbefolkad. Som jag nu skriver för fjärde gången: skulle inte du, ELLER NÅGON ANNAN, vara en väsentlig del av vår konsumtionsgalna generation, skulle inte överbefolkningen vara ett problem.  

Om igen: Du utgår inte från hur verkligheten ser ut, du utgår från hur du tycker att den borde se ut.

Att jorden är överbefolkad är ett faktum. Face it.