jovisst skrev 2011-03-04 23:12:47 följande:
Men om man tänker på barnet,hur mår dom som vet att dom har föräldrar med förståndshandikapp som gör att andra måste ta hand om både barn o föräldrar,sen är ju många utvecklingsstörningar ärftliga!
Barnen mår antagligen lika dåligt om de har föräldrar med fördomar, antipatier och en tendens att döma utan att ha alla fakta.
Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har samma mänskliga rättigheter som alla andra. Det finns normalbegåvade människor som är olämpliga som föräldrar. Människor med missbruk är olämpliga som föräldrar. Dispositionen för missbruk är ärftlig. Extremt överviktiga, är de lämpliga? Övervikt är i viss mån ärftligt, men en ohälsosam livsstil förs över från förälder till barn.
Att få barn är visserligen ingen mänsklig rättighet, men rätten att bestämma över sin egen kropp är det.
Var ska gränsen dras? Och vem ska dra den? Hur ska den/de utses som ska bedöma vilka som är lämpliga/icke lämpliga som föräldrar? Vilka kriterier ska vi ha för att godkännas som förälder?
Ska det vara politiker som bestämmer? Det kan bli spännande om SD tex ska vara med och bestämma vilka som ska få föröka sej. Och skrämmande.
Alla såna här diskussioner är lite otäcka, för de speglar ett samhällsklimat och en människosyn som känns förlegad.
Om man tittar på statistiken så är de färre barn som växer upp med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar än barn som växer upp i familjer där det förekommer våld.
Om man tror att mängden barn som föds med funktionsnedsättningar skulle minska om de funktionsnedsatta inte fick föröka sej, har man fel. De allra flesta funktionsnedsättningar är inte ärftliga.
Men det är obehagligt att man diskuterar en människas rättigheter utifrån eventuella funktionsnedsättningar. Det är inte ens 50 år sedan som personer med funktionsnedsättningar bodde på institutioner, undangömda för världen, under torftiga förhållanden. Ska vi börja begränsa deras rättigheter nu genom att frånta dem bestämmanderätten över sina kroppar?