Tvångsterilisering

Och handikappade har i regel sex lika ofta som andra. Personer med utv.störning har ofta en förstärkt sexualdrift, vilket INTE är en fördom.

Den ÄR inte obefintlig. Och om barnet omhändertas, kan de ff vara föräldrar, om än kanske inte vårdnadshavare. Barnen får t ex ärva dem om de inte adopteras bort, vilket kräver föräldrarnas samtycke om inte störningen är allvarlig o då kan de troligen inte ha sex heller. De kan också ha tät kontakt med barnet. Fråga dem om de vill sterliseras, så får du veta.

Jag har aldrig hört talas om någon som har fått en psykos av gulkroppshormon. Kan det vara lite som att äta en kaviarmacka och få en hjärnblödning och därmed dra slutsatsen att kaviarmackor orsakar hjärnblödning? I vilket fall tycker jag att man helt ska lämna sterilisering därhän eftersom man väldigt snabbt är ute på djupt vatten när det kommer till just den här gruppen människor. Att erbjuda preventivmedel är tillräckligt potentiellt kränkande som det är och något man inom vården bör diskutera många gånger kring hur man hanterar. En sterilisering är hundra resor värre.

Jag är inte helt emot det, men det ska "fan till" innan det görs. Talar man om till exempel lille Bobbys föräldrar så säger jag kör hårt!! Jag kan också tänka mig att stödja en lag om att göra det på personer som är så pass sjuka att de inte vet vad de gör. Fördelen idag jämfört med hur det var då är att idag kan vi göra en tillfällig sterilisering som försvinner av sig själv om inga ytterligare ingrepp görs (= p-spruta).

Du kan ha mycket väl ha rätt i detta med att det bara var ett sammanträfffande med p-sprutan men det är ju ändå rätt höga hormondoser och desutom var det tll en person vars hjärna fungerar lite annorlunda och kan man då vara säker på att effekten blir densamma som hos en fullt frisk person?

Jag är väldigt kluven i detta sammanhang. Ja, erbjudande om sterilisering  kan ses som kränkande men att en person som ej överblickar konsekvenserna av sitt handlande blir gravid och det då kanske resulterar i abort eller omhändertagande, är inte det ännu värre?  Jag har svå+rt att se hur det skulle vara kränkande att informera om och erbjuda preventivmedel.
 

Sant. Men hur blir lidandet minst? Genom att en graviditet genomgås och barnet omhändertas eller genom att det inte blir någon graviditet alls? Jag är inte för tvångssterilisering, absolut inte! Men anser att det kunde erbjudas i de fall där föräldraförmågan är och alltid kommer att vara mycket låg.

Ja, nej. Jag vet för lite om p-spruta för att uttala mig egentligen så jag borde låta det vara. Min erfarenhet av psykoser är däremot lite större och jag tycker att det låter väldigt konstigt. Men i vilket fall, det är problematiskt det här med sterilisering men jag anser också att det ska vara det. Ibland får jag en uppfattning om att vissa hade önskat en vattentät metod för att hantera det här, och jag anser att så länge man har att göra med människor så existerar inte en sådan. Man erbjuder ju idag preventivmedel och det erbjudandet bör vara under ständig diskussion inom vården. Detta eftersom det faktiskt i vissa fall blir ett tvång även där. En människa som inte kan överblicka just konsekvenserna eller som inte har de kognitiva förmågor som behövs för att fatta ett avgörande beslut kring sin egen person, är i ett automatiskt underläge redan när det gäller det här. En sterilisering är oåterkalleligt och att erbjuda något sådant till en sådan person kan inte jämföras med att erbjuda det till en person med högre kognitiv förmåga. Det är således mer problematiskt än så.

Sedan förstår jag fortfarande inte riktigt riskbedömningen i det hela. Är det verkligen ett såpass stort samhällsproblem att de vanliga rutinerna och metoderna inte räcker? Finns det verkligen ett behov av att sterilisera vissa medborgare, eller är det ett påhittat problem? Hur ser statistiken ut egentligen? 

Jag vet inte men jag har sett en del av problematiken personer i den grupp vi talar om. Ett fall där ett barn omhändertogs (vilket var givet att det skull ske), mamman strax gravid igen vilket resulterade i abort, två försök med p-medel vilket gav rejäla biverkningar och till slut sterilisering. Hade då inte steriliserng varit bättre från start kan jag inte låta bli att tänka. Å andra sidan har föräldrarna till detta barn ett umgänge och de får ändå vara föräldrar på så sätt.

Fast jag tänker på människor med funktonshinder som kan göra att de har svårt att ta ansvar för som sexualitet. Då kan kondom eller avstå sex vara svårt.

Jag säger inte att sterilisering ska prackas på någon utan mer finnas som ett försiktigt erbjudande.  

Jag är medveten om att sådana här saker kan inträffa. Jag tänker bara att risken för att det går fel (i form av kränkningar eller felaktiga beslut) i vissa fall väger tyngre än en sådan här händelse. Inte för att förminska det som du beskriver, utan mer att peka på hur viktigt det är att vårt samhälle har tagit avstånd från tvångssteriliseringar och att ett "erbjudande" om sterilisering i vissa fall kommer att fungera som ett tvång. Jag tänker också att man istället för att prata om sterilisering kanske ska gräva där man står, dvs gå igenom de rutiner och metoder som finns i dagsläget, titta på vad socialtjänsten och vården gör i dagsläget och ifall man kan göra det bättre. Jag tror inte att sterilisering är svaret.