Frila2: Fy så trist...

Men visst, ändå fantastiskt att du kommit så här långt den här gången, med tanke på förutsättningarna så är det ju enormt bra!
Busungarnas mamma: Mina uppskattades till 2106 g (-13%) och 2267 g (-6%) i v.34+2, två veckor tidigare låg de runt 1400 g (-29%) och 1800 g (-6%).
Zafon: Håll koll på att du inte får mjölkstockning bara! Om det blir alldeles för hårt (som stenhårda, ömmande kanter, eller om bröstet börjar bli rött) så är det bättre att mjölka ur litegrann för att lätta på trycket så att du slipper stockning. Det kan bli så enormt jobbigt med feber och infektioner osv... De kommer att ställa in sig på ingen produktion, men det kan ta lite tid om du har otur.
spattanjansson: Ja, här gör det också ont när de rör sig. Livmodern är liksom lite öm hela tiden numera. Tyvärr rör de sig fortfarande konstant. *morr* (Fast det värsta är att de sätter en himla fart och sprattlar på när jag har sammandragningar och det gör ONT.)
EGO: I morse kände jag att nu är det fanimej nog, nu
orkar jag inte mer. Hittills så har jag kunnat stå ut med foglossningssmärtan och sammandragningarna och att inte få sova efter halv fyra-fyra på morgnarna, men nu gör höfterna så ont nattetid att sömnen blir icke-existerande. Jag kan knappt röra benen pga fogarna och jag har börjat få ilande och strålande smärtor i ryggslutet även när jag är helt still, rent förlamande smärta.
Jag.Vill.Inte.Mer.
(Nattens ljuspunkt var när tvååringen började smågny bredvid mig för att han sparkat av sig täcket, och när jag lade på honom det igen så tittade han plötsligt upp på mig och sade "Mamma, är du här?" och sedan hade vi pusskalas under mitt täcke i en timme innan han och pappa gick upp. Han fullkomligt överöste mig med pussar och kramar och en massa "jag älskar dig" och "du är söt". Gulle honom, han visste precis vad mamman-som-inte-sovit-på-hela-natten behövde just då.

)