Sjejn skrev 2011-10-02 15:27:40 följande:
Jo, jag får hjärtklappning, huvudsus och skakar som ett asplöv, men helt ärligt är jag så van vid det att jag inte tänker på det så mycket längre.
Mitt förvirrade bricanylresonemang:
Egentligen vill jag ju verkligen ha dem inne ett par veckor till för deras egen skull - och för hela familjens - men det jag funderar lite på är OM nu bricanylen skulle hejda något som hade kunnat bli en förlossningsstart och som gett ytterligare påverkan på livmoderhalsen så blir jag lite rädd.
Jag har så snabba förlossningar bakom mig och börjar känna paniken nu. Min tanke är alltså att varje gång jag har en omgång starka förvärkar som det inte blir något av - oavsett om de stoppas upp av sig själv eller bricanylen - så förkortas tiden jag har att ta mig till sjukhuset när det väl är dags på riktigt...
Å andra sidan sade en av läkarna till mig att ju tidigare det kommer igång desto snabbare kommer det att gå för mig, mindre bebisar kommer ut snabbare och dessutom så är livmodern starkare ju mindre uttöjd den är. Skulle de stanna inne ett bra tag till så att de är större och livmodern så uttöjd att den får mindre kraft i varje värk så kan det alltså förloppet bli lite långsammare.
(Fast jag vet inte, min snabbaste förlossning var i v.42 med en 4,2-kilosklump, och orsaken till att det gick så jäkla fort var ju att jag redan varit öppen flera cm i några veckor innan dess så det var liksom bara sluttampen kvar, så jag tycker fortfarande att det är läskigt att gå lång tid med de här småtossorna och ha en mer och mer förlossningsförberedd kropp för varje dag utan att de vill ut på riktigt...)
Kan tänka mig att du blivit van, jag hann inte riktigt bli det...
Förstår ditt dilemma...
Vet inte hur jag själv skulle resonerat med tanke på snabba förlossningar...