minjalin skrev 2011-11-28 19:12:25 följande:
Jo det är ju så, och jag är mycket nojigare nu andra gången än första. Nu har man liksom fått en frisk liten skrutt och tänker "kan jag verkligen ha sån tur igen" och liknande dumma tankar :P
Jo, det liksom ilar till några sekunder och så går det ofta över, men ibland måste jag kissa för att det ska gå över och just i fredags hade jag lite den känslan som när man har uvi att man liksom känner sig kissignödig fast man verkligen bara kan pressa fram några droppar när man väl är på toaletten, men har ätit tranbärskapslar över helgen och nu har jag bara att det ilar till ibland. Men ihop med alla ökade sammandragningar och att dom ändrat karaktär gör mig lite nojig för uvi och framförallt GBS då eftersom jag hade det förra gången, men samtidigt kan det ju lika gärna vara min förbaskade hosta som framkallar sammandragningarna. Det är ju inte jobbigt för dom att göra en odling. Dom skickar ju bara in det till nåt labb, men det kostar pengar så därför känns det dumt att be om det hela tiden. Men nämner jag mina problem så skulle jag tro att hon föreslår odling för hon är väldigt sån att hon vill ta det säkra före det osäkra. Men skönt att det kan vara bebis som busar lite då som du säger :p
Du får försöka se det som så att jobbig graviditet så får man kanske lätt förlossning istället och tvärtom ;) Jag hade halvjobbig graviditet förra gången. Foglossning från v 20 som egentligen inte hade vart så farlig om jag inte hade haft ett jobb där jag stod upp 10 timmar ungefär med en hel del lyft och fick jobba till 2,5 vecka innan förlossning (hade dock 1/4 havandeskapspenning i slutet men jobabde en lång och en kort vecka och chefen drog bara timmarna rakt av så ena veckan var löjligt kort och andra fortfarande alldeles för lång) Och jag mådde dåligt psykiskt över kroppsförändringarna och chefens bemötande på jobbet och sånt. Men illamåendet och sånt var väldigt lindrigt. Fick en riktig drömförlossning (hade dock väldigt ont i 2 veckor efteråt medan det läkte) men sen fick vi kolikbarn istället så alla får nog sin del av kakan ;) Denna gången har vart värre fysiskt med mer illamående (även om jag inte legat och spytt flera gånger om dan) foglossning väldigt tidigt och värre än förra gången (men det finns ju dom som går på kryckor så jag ska inte klaga) samt åderbråck i underlivet och ett ljumskbråck. Och så har man en liten 2åring att ta hand om samtidigt. Men psykiskt har jag mått mycket bättre så allt har vart lättare att härda ut. Är rädd för att det kan bli en riktigt snabb förlossning (tog 5 timmar från första värk sist) men försöker bara tänka att jag tar det som det kommer och det jag oroar mig mest för är att hinna fixa barnvakt :P Sen är jag lika rädd som sist att jag ska spricka illa, men blir det inte värre än sist så är jag nöjd. Visst att jag hade ont efteråt men bara jag inte får men efteråt utan det läker som det ska så är jag nöjd. Själva förlossningen ser jag bara fram emot för jag tyckte det var jättehäftigt att föda, men visst är det inte lika kul om det blir en 30-timmarsförlossning eller om det blir en supersnabb på typ 2 timmar från första värk. 5 timmar var väldigt lagom tycker jag ;) Men det blir som det blir.
Hur känner du inför förlossningen?
Oj oj, här sitter jag och tänker att jag har haft det jobbigt, men jag har iallafall inte drabbats av bråck, varken här eller där. Usch och fy, jag lider med dig.
Jag håller tummarna för dig att det bara är bebis som busar, och jag skulle tro det för det känns exakt så för mig. Det känns obehagligt och sedan blir man kissenödig, men när man väl (tjock och go som man är med sf-mått på 35 och 14,5 kilo extra) lyckats knagla sig upp ur säng/soffa så kommer det några droppar! Hemskt trevligt ;P Busfrö!
Jag är inte rädd för förlossningen än, då jag egentligen inte har funderat så mycket på den. Det jag kan tänka mig (då det är mitt första barn) är att om förlossningar går för fort så hinner man inte med. Svårt att förklara men det är väl det bästa sättet jag kan förklara det på. Dock så är jag lite orolig då det tog min mor 26 respektive 22 timmar att få ut mig och min bror, varav bror min såg dagsljuset genom snitt. (lär då påpeka att han vägde närmare 5 kg och var 57 cm lång) Det jag hoppas är att jag är såpass stark under förlossningen att jag klarar mig utan epidural då jag är absolut livrädd för allt som har med nålar och sprutor att göra, USCH! Plus att jag har hört att det inte är världens trevligaste upplevelse.
Du skriver att du mådde dåligt psykiskt på ditt jobb och med din chef, var det pågrund av hans beteende eller schemat?
