Januaribebis 2012

Ser att ni prata amning...
Här är min lilla historia angående det:

Med min dotter funkade det inte med amningen från dag 1....Fick all hjälp jag kunde på BB med amningsnapp och dom skickade in deras sköterska som var insatt på just amning och jag vet inte allt. Dom blev tillslut nöjda och skickade hem oss
Men hemma blev det snabbt bakslag igen då hon blev hysterisk varje gång jag la henne vid bröstet och hon skrek och skrek.....Vilket gjorde mig hysterisk och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Ville så gärna amma och kände mig så värdelös. Och bara känslan av att inte kunna ge sitt barn mat var ju en mardröm.
Sen var vi ner och hälsade på svärföräldrarna där tillslut min svärmor envisades med att jag skulle köpa en pump...jag blev skitförbannad för jag skulle amma, ALLA bra mammor amma....så nån pump skulle jag inte ha!
Men nu var hon envisare än mig och tog min make med sig å åkte och köpte en. Jag bara fnös åt den och lät den ligga.....till samma natt då dottern åter igen var hysterisk. Jag sa åt maken att "hämta den där jävla pumpen", vilket han gjorde och där satt jag sen gråtandes och pumpandes och var så olycklig.  Och vad händer sen då: Dottern sörplar i sig ALLT utan problem....
På BVC veckan efteråt hade hon gått upp ETT KILO!
Efter det pumpade jag i ca två månader kanske lite till då mjölken tog slut. Sen gick vi över till ersättning...

Så amning är inte allt faktiskt...
Vare sig man inte får det att funka eller att man helt enkelt tycker det är obehagligt så är man inte sämre mamma för det...
Det är helt upp till en själv och man ska inte ha dåligt samvete för sitt val....Huvesaken alla är nöjda och glada och speciellt bäbisen. Sen hur den får mat är inte relevant....

Jag har bestämt att jag ska försöka amma men jag kommer ha back up av både pumpen och ersättning hemma.
För denna gången är jag mer självsäker, lugnare person och som mamma....

Läste att ni skrev om att spricka,
jag sprack litegranna men kände inte av det alls, de sydde några stygn men det kändes inte så mycket, man fick först bedövningsgel sen spruta. Nu efteråt känns det bara om jag sätter mej på dass för fort, då drar det i stygnen.
Jag glömmer bort att de är där, därav sätter jag mej för fort...

Jag var rädd för att bli klippt snarare än att spricka..
Det som känns nu efteråt är mer att det blivit uttöjt, känns som något ska komma ut ibland, jag har börjat med knipövningar igen och då känns det bättre..

paet: Jag hade samma tankar som du om amning innan. Jag ville, men det kändes "fel" på något sätt. Men det var som att mina superkänsliga bröstvårtor blev okänsliga över natten när hon föddes, sen var det inga problem. Visst, jag tyckte inte att det var den där mysiga stunden som alla pratar om och jag tyckte såklart att det gjorde förjäkla ont i början (för det gör det) men jag kunde i alla fall ge henne mat till slut. Amma offentligt blev dock aldrig min grej, men man kan ju inte få allt!  

Apropå att spricka så är jag faktiskt inte så farligt rädd för det den här gången. Med tanke på att jag blev både klippt och sprack åt 2 olika håll förra gången (fick sys på operation eftersom det var så omfattande)  borde jag ju vara livrädd, men det läkte ju fort och är inget som märks idag om man inte stirrar där nere varje dag och det gör jag ju inte. Men visst tusan kan det gå riktigt illa, det är man ju tyvärr onödigt medveten om. 

I går förmiddag kl 11.23 föddes vårt Pyre efter en snabb förlossning. Hon vägde 3175g och var 51cm lång.

Jag ringde in till förlossningen vid 7.30 på morgonen vilket läkaren sagt åt mig att göra. Var inställd på att åter få beskedet att det var fullt men det fick jag inte. Barnmorskan svarade att vi skulle skynda oss in så ingen annan hann före med skratt i rösten. Vi skyndade oss att göra oss i ordning, köra barnen till fritids och sedan bar det av till förlossningen för igångsättning. Kom nog in vid 8.20-tiden och fick ett rum direkt. Fick träffa "vår" BM och undersköterska och BM satte en kurva och vi pratade igenom kommande igångsättning. Vid 9 tog hon hål på hinnorna och saa att vi skulle ge det en timme och sedan sätta dropp om det inte startat innan det. Jag och maken tog en promenad vid 9.30 och strax därefter kom värkarna igång. De var täta från början pch gansak intensiva så v gick tillbaka. Väl på rummet hade jag ordentligt ont. När BM kom för att sätta dropp såg hon att det inte behövdes. Jag försökte andas genom värkarna, satte mig i duschen och undrade vad jag gett mig in på. Värkarna var ordentligt intensiva och täta. Hade stundtals 3st på 5 minuter. Började med lustgas när jag kom tillbaka in på rummet. Vid 11 undersökte BM mig och jag var öpen ca 5 cm och samtidigt väldigt mjuk så hon sa att hon kunde öppna mig mer än dessa 5 cm då kanterna nästan var helt borta. Provade att lägga mig på sidan och kände då hur hon trängde neråt. Fick vänd mig tillbaka till rygg för det gjorde så ont. BM stannade hos oss på rummet och berömde mig för hur jag skötte lustgasen och för att hon tyckte att jag kunde slapna av så bra mellan värkarna. Pyret fortsatte att pressa neråt och helt plötsligt känner jag ett enormt tryck neråt. BM märker att det är på gång men vi hinner inte ens få av mig trosorna ordentligt innan huvudet är ute. M ber mig försöka vänta på näst värk men det är inte lätt för det trycker på av sig själv. Helt plötsligt är hon ute. Klockan är 11.23 och mindre än två timmar efter första värken har jag hemme på mitt bröst. Inga stygn behövs. Det gck snabbt och intensivt men jag klarade det. Jag fick inte panik fast jag kände att den var på väg några gånger. Jag tog mig igenom förlossningen och nu är vi hemma med vårt lilla underverk.

Stort grattis Miss T!

Grattis MissT!!

Jättegrattis miss T!!

FÖRLOSSNINGSBREV

Namn, personnummer
Partner
BF

GENERELLT
Då vårt första barn förlöstes med kejsarsnitt så anser vi oss vara nybörjare när det gäller förlossningen och har stor tillit till barnmorskan och att denna är aktiv. Innan undersökning/behandling vill jag få förklarat för mig varför den utförs och om det kan upplevas smärtsamt/obehagligt.

 Vi vill helst inte ha någon studerande/praktikant inne på förlossningsrummet om det inte är så att det är väldigt mycket att göra för barnmorskorna. En manlig barnmorska ser inte vi som ett problem.

VID ANKOMSTEN – FÖRBEREDELSER INFÖR FÖRLOSSNINGEN
Önskar få lavemang och skulle väldigt gärna vilja bada eller ev. duscha beroende på tillgänglighet.

SMÄRTLINDRING
I första hand önskar jag klara mig med vetekudde, avslappning, massage och ev. få hjälp med andning. Jag skulle också vilja upp och röra mig så mycket som möjligt. Lustgas och PCB är medicinska metoder som jag kan tänka mig att prova men tar också gärna råd från barnmorskan om annan smärtlindring och vill få information om för- och nackdelar med dessa.

 Ang. epidural så önskas inte detta på grund av rädsla för en sådan spruta i (ryggen) nuläget, dock kan detta komma att ändras och jag vill gärna veta när en sådan fortfarande är möjlig att lägga.   

FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING
Under öppningsskedet vill jag gärna vara uppe och röra på mig för att hjälpa min kropp och sedan vill jag prova olika ställningar under tidens gång och ser gärna att barnmorskan kommer med förslag. Jag vill gärna föda i en ställning som underlättar utdrivningen.

ATT SPRICKA/ORO
Jag oroar mig för att spricka och vill ha tydliga instruktioner från barnmorskan om när jag ska krysta och vilken ställning jag bör inta för att undvika detta. Jag önskar också att barnmorskan med tryck mot mellangården och ev. bedövningssprej kan minska risken att jag spricker samt smärtupplevelsen. Jag oroar mig mer för att spricka än att bli klippt och önskar detta om det skulle behövas.

Om jag ändå spricker eller blir klippt skulle jag vilja få bedövning samt bli sydd med självupplösande tråd.

NÄR BARNET ÄR FÖTT
Pappan vill följa med om bebisen mår dåligt efter födseln och jag önskar att någon stannar hos mig och förklarar om jag är orolig. Om barnet mår bra önskar vi sen klampning/avnavling och att pappan får klippa navelsträngen och att barnet sedan torkas av innan det läggs upp på bröstet. Vi önskar inte titta på moderkakan.

ÖVRIGT
Om något skulle inträffa under förlossningen önskar vi få information om detta så fort som oro uppstår och inte i ett senare mer akut skede. Vid ev. kejsarsnitt önskar jag att bli sövd pågrund av spruträdsla.

Grattis missT!

Här har jag haft nån förvärk nu sen middagen och de känns precis som de första värkarna jag hade med sonen. De sjuka är att dem kände jag samma tid då alltså när vi satt och åt middag dagen efter BF. Så får väl se om dem återkommer nu för att imorgon ge sig... för att sen komma tillbaka natten till söndag så föds bebis på söndag. Men de kan ju lika gärna ge sig och va borta längre....!