Januaribebis 2012

*räcker upp handen* Jag är :) sen är det tomt under naveln, men jag antar att det är för att han ligger på sidan hela tiden.

Haha oh nej det är du inte :P Det ser faktiskt rätt så lustigt ut. Vet du vad du ska prova, som ser bra mycket roligare ut. Prova att sätt dig upp typ som att du skulle göra en sittup, och så stannar du där. Min mage blir typ trekantig och gubben skrattar halvt ihjäl sig:D

Jag är platt på magen, det ser lite skumt ut Det är till och med så att magen går innåt lite på båda sidor om naveln. Ovanifrån ser naveln ut som en näsa (för överdelen sticker ut) och magen på sidorna om naveln som kinder eftersom de går inåt och sen ut igen....

Jag mailade fsk i veckan eftersom jag inte såg min inkomst. Då fick jag svar att de hade handläggningstid 30 dagar. Det är nu bara 2 veckor sende fick mina papper. Men jag hoppas det kommer in inom 2 veckor. Det börjar ju som sagt närma sig. Och jag måste börja ta ut dagar från 1 januari redan!

Min är också så. Det ser ut som att jag har gått in i en vägg :P Fick höra häromdagen att magen ser fyrkantig ut för att den är så platt längst fram och det kan jag väl hålla med om :P
Min bebbe ligger också på sidan, med huvudet ner och ryggen mot min högersida. Klämmer jag lite på vänstersidan så kan jag känna små små fötter :) 

Min var det förra grav. Tror det är ryggen som blir sån på bebis. Men den här gången är jag ganska säker på att bebis ligger med ryggen mot min rygg för jag har istället en bula rätt fram vid naveln men små knän :p Läste på den där dumma länken du skickade förut om fosterlägen och där stod att om bebis ligger med ryggen mot mammans rygg kan förlossningen bli väldigt långdragen och jobbig så ska fråga min bm om det imorn. Fast om jag nu riskerar en väldigt snabb förlossning så kanske den blir lagom lång nu då ;) 

Nja, min har inte ändrat läge på många många veckor och hade ju sjunkt ner i bäckenet sist för 1 månad sedan så jag har inte så mycket hopp om att den helt plötsligt ska vrida sig. Men är den inte fixerad i morgon så finns ju fortfarande chansen. Men annars får man ta det som det kommer för lång förlossning kan man ju få ändå av olika anledningar. Sånt vet man ju aldrig på förhand :) Men man blir lite nojig när man läser sånt så det var en dum länk ;) Hehe, kan tänka mig det. Men det kommer gå jättebra ska du se bara du tar en värk i taget och inte börjar fundera på hur många värkar det är kvar när du märker att värkarna stegrar i styrka för varje värk istället för att man har typ 3 av samma grad innan dom stegras ;) Minns den känslan när det bara gjorde mer ont för varje värk och jag började känna lite panik när jag tyckte att jag inte kunde ha mer ont och ändå blev det värre för varje värk och massa värkar kvar. Men då tvingade jag mig att bara tänka på en värk i taget istället :p Hade ju så jäkla ont mellan värkarna från 8 cm tills han var ute också, men det var ju säkert för att jag öppnade mig det sista på 20 minuter och det gör fruktansvärt ont att öppna sig fort, men det är över snabbare istället så för och nackdelar med allt ;)

Haha ja, han tycker inte om när jag ligger på höger sida. Då protesterar han först med några knuffar och sen flyttar han lite på sig :P men han återgår alltid till samma läge sen, för dom senaste gånger jag har varit hos BM så har han legat på samma sätt, med huvudet ner och ryggen mot högersidan :)

Jo, det som man läser där kanske gäller förstföderskor. Ungefär som att en omföderska ofta kan föda i säte om hon inte har väldigt trångt bäcken medan förstföderskor oftast rekommenderas snitt om det inte går att vända bebis :)

Nej jag hade ingen EDA. Jag kände aldrig att jag behövde det. Hon frågade när jag var öppen 8 cm om jag ville ha det för det var sista chansen men då sa jag "jag kan fortfarande tänka mig att göra om det här och då behövs det inte" och då bara skrattade hon  Och om jag hade sagt ja så hade jag ju aldrig få nån ändå för 20 min. senare var det dags att krysta. Hade lustgas sista 2 timmarna bara så 1 timme efter att jag kom in på förlossningen började jag med lustgas och då hade jag inte speciellt ont än för när hon sa "dags att prova lustgasen kanske?" så var det ungefär som att "ja just det ja, lustgas finns ju" :p Men är glad att jag började med den innan jag fick för ont så jag hann vänja mig vid den. Första andetagen kände jag bara "nä usch fy!" men så gav jag den ett par försök och sen funkade det jättebra. Jag blev aldrig borta av den och hängde hela tiden med (även om jag nog såg borta ut för det var Gustaf hon frågade om EDA istället för mig för hon trodde nog att jag var borta, men jag var bara fullt koncentrerad på att hantera smärtan) :p Sen hade dom ju sagt på föräldragruppen att karlarna kan få hjälpa till genom att slita lustgasen ur händerna på kvinnan för att hon vägrar ge ifrån sig den och att man skulle sluta när man var på toppen av varje värk. Det hade nog satt sig för jag gav ifrån mig min så fint vid toppen på varje värk, men då fick jag lite "skäll" av bm som sa att jag var lite för snabb bort med den så jag fick ha den lite efter varje topp. Men upptäckte snabbt också att jag fick börja med den strax före att värken började för att den skulle hinna börja verka. Beror nog på hur långa värkar man har. Men helt sjukt vad man lärde sig rytmen i värkarna när det verkligen var igång. Man visste liksom innan värken började att nu är det dags igen :p Vid ett tillfälle sa jag till Gustaf "nä den här skitgasen hjälper ju ingenting ändå så jag kan lika gärna vara utan!" men sen när värken nådde max styrka så svartnade det för ögonen, det stacks som tusen nålar över hela kroppen och jag fick metallsmak i munnen och jag bara "okej, den hjälper den hjälper GE MIG DEN!!!!" :P Kändes som att jag fått en stöt på 2000 volt typ xD men kroppen fick nog en chock för jag antar att kroppens egna smärtlindring inte är lika hög när man har nåt utifrån som smärtlindrar utan den anpassar sig nog efter den smärtan man har eller hur man ska säga. Så ett hett tips är att har du väl börjat med lustgas vid varje värk så sluta inte helt plötsligt med den Men det positiva var att sen visste jag ju att den hjälpte även om det inte kändes så 

Det är helt normalt att känna viss oror för man vet ju inte vad som väntar! Det gjorde jag också, men nyfikenheten och längtan efter att få upplev en förlossning tog ändå överhanden för mig. Jag tycker du verkar ha en jättebra inställning och då tror jag det går lättare för är man rädd så spänner man sig och kämpar mot kroppen och värkarna. Man ska ju inte tänka "åh nej inte en värk till" och kämpa emot den utan man ska ju möta värken och välkomna den eftersom den är ett steg närmare på vägen mot att få träffa bebis. Dock lättare sagt än gjort ibland ;) Min största chock var att inte få vila mellan värkarna sista 2 timmarna för då hade jag konstant ont och det var som att jag hade en lång värk med toppar typ :p Det hade ju alla sagt att man hanterar smärtan eftersom man får vila mellan men det fick inte jag så hade jag haft så i många timmar så hade jag definitivt tackat ja till EDA. Det kan jag nästa lova :p