God doesn´t make mistakes

duger* inte duget...

1) Värderingar kan vara väldigt avgörande i det enskillda fallet.

2) Du har helt missförstått vad jag försöker säga. Jag använde aldrig
ordet nolltolerans. Däremot använde jag ordet nollvision och
det är en helt annan sak.Då strävar man mot ett mål, men jag har
inte sagt att det skall uppnås genom lagstiftning.

3) Jo , för min livsåskådning är ju min verklighetsuppfattning men det
styr inte vem jag är som person. Man kan vara tex ateist och ha samma
etik som jag . Jag har en ateistisk kompis som har likadana synpunkter
som jag på aborter tex.

Nope.

och man behöver inte vara sk normal för att förstå.

Men så är det väl för alla,det beror mycket på omgivningen hur livet utvecklar sig och har man ds så är problemen större.

Tänk dig att du ska flytta hemifrån och du får inte välja själv vart,utan du får en plats av kommunen där det finns en ledig plats.
Många av dina grannar är aggressiva,kan inte prata,många sitter i rullstol,alla har olika diagnoser och är i åldrar 20-92,sammanlagt ungefär 4-5 stycken,som du ska bo med.

Efetrsom du behöver hjälp med komma ut på aktiviteter så har du en personal med dig hela tiden,ofta också en av dom andra boende på samma gång.

Allrummet där alla äter har lås på kyl o frys så du kan inte ta något där om du vill.

Personalen har sina rutiner och du får hjälp med städ o tvätt 1 gång i veckan för övrigt finns ingen du kan prata med på boendet för ingen annan kan prata.

På sommaren kommer det in uttråkade sommarvikarer som aldrig sett en funktionshindrad och som bara är där för att tjäna pengar under sommarlovet.

Sådär har det sett ut på 3 av dom 5 boenden jag jobbat på genom åren och dom andra två har inte varit långt ifrån.
Det är större o större personalbrist för varenda år som går och det är ett lågstatus jobb!

Det finns ju inte ett boende att fylla med bara ds så olika diagnoser får trängas ihop!

Kan du förstå att jag inte vill sätta ett barn till världen med en framtid som denna?

Spontana förändringar dör inte ut.

Om man har en utvecklingstörning så kan man inte gå i vanlig klass.
Dom får undervisning redan idag men då på särskola oftast,i annat fall har dom en personlig assistent på skolan.
Dom får massor av hjälp som barn,det är värre när dom blir störr.
När man flyttar in på ett gruppboende så faller allt annat,man räknar med att boendet ska tillgodose allt.

Jobba har dom också i form av daglig verksamhet några gånger i veckan.
Allt som du nämner finns redan!

Glöm inte att en vuxen med ds är ca 10 år äldre biologist i och med att kroppen åldras fortare,därav deras korta livslängd,dom blir trötta oftare och orkar inte hålla igång som normala människor.dom hör dåligt pga trånga hörselgångar,dom har värk i leder pga överrörlighet.
Dom flesta bär på en stor övervikt som görr att dom inte orkar hoppa runt i skog o mark eller springa i stan och gör man det med dom så får man vara beredd på mycket pauser och att en utflykt kan ta en hel dag.

1) japp, men ditt babbel gör det inte mer klart hur

2)nollvisionen kräver att tvångsåtgärder införs, eftersom det finns MÅNGA som jag som inte köper ditt resonemang

3) nej, du skulle inte varit du om du tänkte på ett annat sätt , du kan inte utgå från att denna åsikt du när nu är vad som skulle vara kärnan i enannan existens. Du vet inte det, helt enkelt.    

Vilken "hon" väljer jag bort? 

  

Jag vet det mesta om DS när jag är förälder till en som har det.
Och jo fler och fler med just DS går i vanlig skola i vanlig klass (mitt barn är ett av dem).
En del inskrivna i den vanliga skolan och en del inskrivna i särskola men går i vanlig klass.
Jag vet och jag är där varje dag så jo jag vet.

Fler och fler med DS fluttar inte heller i gruppboende för deras föräldrar slåss med näbbar och klor för att slippa detta för sina barn och det finna andra alternativ som tur är för boende när de bli vuxna men tyvärr mest då i storstäderna.

Överrörlighet och övervikt är stora problem men idag sätts mycket hjälp in redan när personer med DS är små och som gör att man mildrar mycket och övervikt har med ämnesomsättningen och där sätts också mediciner in och också att barn med DS idag går på många aktiviteter och lär sig att röra sig.

   
   

Jag förstår inte heller det här resonemanget om att man skulle välja bort redan existerande personer med ett visst funktionshinder för att man väljer att inte föda ett barn med samma funktionshinder. Snarare ser jag det som att man vill undvika sig att försätta sig i situationen att ha ett funktionshindrat barn med allt vad det innebär.