God doesn´t make mistakes

Skulle din kompis vilja föda ett eget DS barn, menar du?

Men hur kan du kalla folk okunniga???

Det är väl kunskapen om hur det kan vara att få ett barn med ds som gör att folk testar sig,antingen vill man ta bort det eller så vill man vara förberedd.

Ett barn med ds är ett barn där något gått fel man älskar det barnet ändå,det gör man om man får ett barn med tre huvuden och fjorton armar också,men kan man undvika det så tror jag att dom flesta väljer det.

Vi har två barn i familjen(inte mina barn) som är funktionshindrade och utvecklingsstörda,ingen i vår familj tycker att det är en förnedring att inte alla vill ha barn med dessa diagnoser och hade varit glada om det funnits en test som visat hur det låg till.....men vi älskar dom precis som dom är,men vi vt också att dom har ett svårt liv som väntar!

Nu påstår jag ingenting om dig personligen utan tar det allmänt.

Men jag tror att ser man inte människovärdet och en värdeminskning...så har man svårt att förstå det jag säger.
Man värderar en grupp mindre men man kanske har svårt att själv se att det är så.

Jag säger detta som en teori..en fundering.. säger inte att det är så. Säger inte detta åt någon personligen. Säger inte att alla som gör selektiv abort är så.. Säger alltså inte att dom som inte vill ha DS barn är så..
har jag täckt in allt nu???

Du kanske inte är okunnig.. och många fler är inte det. Men faktum är att det finns okunnighet och rädsla.

Det behövs tester för att ett barn ska bli inskriven i särskola och det helt enligt skollagen.
Inget barn får börja i särskola utan en sådan utredning.

Självklar har de flesta barn med DS som går i vanlig skola hjälp av något slag.

Så du tycker att man i Norge gör fel med alla barn med DS och andra utvecklingsstörningar där det inte finns särskola utan där alla barn skrivs in i den vanliga skolan och gå i vanlig klass med extra hjälp.
Lika är det i Canada och många delstater i USA.

Och jag känner flera barn med DS i vanlig klass och där sitter inget av dem och tycker synd om sig själva utan de är en i gruppen och de är omtyckta.

Mitt barn går i särskoleklass men mitt i en vanlig skola och har sin fritidsverksamhet med de vanliga eleverna.
Mitt barn går i särskoleklass enbart för att den skola hon tillhörde inte hade den viljan att ta mot henne så därför sökte vi inte dit. Hade de velat satsa på mitt barn hade jag självklart tackat ja och låtit henne gå med sina kompisar från dagis och dem som bor runt oss plus hennes tvillingsyster.
Kan säga att denna skola bryter mot lagen att inte vilja ta mot henne plus FN:s barnkonvention.

 

Om du tror att de föräldrar som sätter sina barn med DS i vanlig skola ser rosenrosa på sina barn så har du väldigt fel. Är det något som är jobbigt och innebär många strider så är det när man sätter sitt barn med DS i vanlig skola.

 

Många särskolor har inga utbildade lärare och enligt den nya skollagen behöver inte heller de som jobbar på särskolan ha lärarutbildning utan endast förskolelärare med specialkurser.

Jag har turen att ha mitt barn i en särskola där det finns en utbildad lärare och inte bara förskolelärare.

 

Skulle du sätta ditt barn i en skola med outbildad personal?

Jag skulle inte göra detta i alla fall och det avser både det barnet med utvecklingsstörning och det barnet utan utvecklingsstörning.

    

Hon är inte "rädd" och okunnig längre. Men jag vet inte. Vi har inte ens diskuterat huruvida hon skulle göra det eller inte.

Men du kommer att få sätta ditt vuxna barn på gruppboende där det verkligen är stpr brist på utbildad personal.

Jag säger att det är fel att barnen går i vanlig skola om dom inte är begåvade nog att göra det,för dom känner att dom är annorunda och att dom behöver en särbehandling hela tiden och det är förödande för vem som helst!

Men när vi säger till dig att det är just sådant som du beskriver ovan man vill undvika genom tester,så säger du hela tiden att det är fördomar att det är mera problem med någon som har ds och att ser man problem så blir det problem.
Din dotter är bara tio år och du ser redan hur det kommer att bli,det finns inte resurser till allt dom behöver,inte så att det kan bli riktigt bra i alla falla,det finns det inte för folk som behöver stöd eller råd alls.

Tror du att det skulle bli bättre om det fanns fler funktionshindrade?

Det är min önskan att hålla detta på en annan nivå..

Man kan diskutera annat. tex om den selektiva diagnostiken, som är befäst i lagar som en rättighet, ger en värdeminskning? Borde lagen ändras?  Man kan prata om huruvida DS personer riskerar att bli kränkta av den lagen. Man kan prata om framtiden om denna lagliga rättighet påverkar vårat synsätt på dom funktionshindrade i allmänhet.
Det finns en del att prata om utan att blanda in folks personliga val. Starta en ny tråd om det isf.

Är det så svårt att förstå det??

10 år?? Mitt barn är inte 10 år.

Mitt barn ska inte bo i gruppboende om det inte är så att hon vill det själv när hon blir vuxen. 

Vad har jag skrivit om fördomar? Jag tror du blandar ihop mig med någon annan nu.   

     

Det går inte att säga selektiv diagnostik för det första. Man väljer inte bort alla andra diagnoser till förmån för en enda. DS ingår i spektrat som är möjligt att diagnosticera, det är en annan sak.

Ska vi ändra lagen? Hur och till vad?

Hur kan man bli kränkt av en diagnos? Det är inte ett tillmäle, det är ett faktum.