God doesn´t make mistakes

är inte döden alltid oundviklig?

Om fostret med DS inte ska aborteras med hänvisning till dess människovärde så menar du att ett dödssjukt barn har ett lägre människovärde eftersom det är acceptabelt att abortera det?!

 

Ja, det håller jag med om. Man kan vrida och vända på frågan hur länge som helst, lätt är den verkligen inte.Nej, jag anser att alla människor, oavsett hur våra kromosomer ser ut, har ett värde som vi inte kan upphöra att ha. Skillnaden är att trisomi 13 är inte förenligt med liv, någonsin. Trisomi 21 kan vara allt från knappt märkbar till gravt handikappande, men de flesta människor med syndromet är livsdugliga.

Om föräldrar får beskedet att deras foster har trisomi 13, 18, anencefali eller andra sådana saker, är inte jag den som dömer dem för att de känner att de inte orkar genomgå en graviditet och förlossning för ett barn som är dödsdömt även om just jag valde att föda barnet. Dödsdom är dock något annat än funktionshinder. Det är naturligtvis en oerhört svår fråga, och jag vill förtydliga att jag av hjärtat förstår dem som aborterar ett foster med downs och att jag inte dömer dem. Samtidigt förstår jag föräldrarna till barn med downs och de som har det själva, hur de måste känna i denna debatt.

OT: Mitt barn som läkarna sade ha trisomi 13, är idag 3,5 år och har inte trisomi. Däremot föddes han med klumpfot och lite stela leder, men han är fullt normal förutom det.

Jag kan nog också förtydliga med att jag inte anser att ingen av oss har rätt att döda en annan människa, någonsin. Däremot inser jag att världen inte är svart-vit, och jag tycker inte att de som gör abort är mördare. Det är mer komplext än så. Hela debatten är oerhört svår och rör upp mycket känslor.

Nu menade jag den snara döden.

Nej,jag bara påpekade en skillnad mellan fallen.  

så du är för aktiv dödshjälp?  

Jag påpekade bara att det är en skillnad mellan en abort där fostret inte kan leva till förlossningen/alternativt att döden kommer i samma veva men efter förlossningen å ena sidan och å andra sidan en abort där liv till vuxen ålder vore möjligt. Det ÄR faktiskt skillnad.

var drar du gränsen?

Är det mer ok att abortera om barnet lever tills hen är 5 än om barnet förväntas leva till 18 eller 80? 

Är det alltid ok att döda den som ändå snart skulle dö i alla fall, eller är det ett undantag som bara gäller ofödda? 

Jag har inte tänkt färdigt kring de frågor du ställer och ger inga definitiva svar på de frågorna. Jag säger bara att det är skillnad rent faktiskt. Jag tror det skulle plåga mig mer i mitt inre med abort på någon som kunde leva upp i vuxen ålder än en som inte överlever födseln.

ditt resonemang är inkonsekvent, fundera igenom ditt ställningstagande och återkom 

VAD är inkonsekvent? EXAKT VAD? Jag skrev endast fakta o jag tror du missförstår mig,

du anser att alla människor har samma rätt till sitt liv och att ofödda ska ha samma rättigheter som födda barn, samtidigt som du förespråkar dödandet av dödligt sjuka foster men inte dödandet av dödligt sjuka 5-åringar (inkonsekvent)

Är det "fakta" att det inte är samma sak att abortera ett friskt foster som att abortera ett foster sombärpå en dödlig sjukdom?
Jag tycker att det låter som en åsikt..

 

Jag har inte skrivit att jag förespråkade något alls. Det enda jag skrev var att jag personligen skulle plågas mer i hjärtat om jag var inblandad i en abort på någon som kunde leva upp i vuxen ålder.

I fallet med det dödligt sjuka fostret så blir resultatet det samma vare sig man gör abort eller inte,nämmligen döden och anledingen till att jag inte vill göraabort i första fallet är ju att omman inte görabortså kan man undvika en snar död vilket man inte kan vadgälelrdet dödligt sjuka fostret.

MEN OBSERVERA: Jag säger inte att jag uppmanar någon att göra abort.Jag säger bara hur det skulle kännas i mitt hjärta.

Har jag uttryckt mig TYDLIGT NOG?       

om du inte anser att alla människor, födda som ofödda ska åtnjuta samma rättigheter så får du rätta mig.

Men om du anser att ofödda foster ska ha samma rättigheter som födda barn, samtidigt som du inte tycker att det är ok att avliva döende foster men inte döende barn, då är du inkonsekvent!

Men jag kanske har missförstått dig? Tycker du inte att (ofödda) foster ska ha rätt till samma behandling som (födda) människor?

fö är "fakta" och "känslor i hjärtat" två väldigt olika saker

Vad som är rena fakta är att i fallet med det dödligt sjuka fostret så kan en snar död inte undvikas vare sig det görs abort eller inte. DÄREMOT i det andra fallet är det inte så.

Jag vet inte vad du menar med ordet rättigheter i detta sammanhang. Menar du juridiskt eller etiskt?   

Jag har inte skrivit något alls om rättigheter vad gäller rutiner i vården och regelverk osv.  Jag har inget färdigt förslag hur det ska se ut. Jag säger bara att det är en faktiskt skillnad på att kunna bli vuxen och att inte kunna överleva födseln eller bara kunna göra det med några timmar. Det är en tidsmässig skillnad som är ett faktum .

Sedan vad gäller känslodelen så står jag fst vid att jag skulle må sämre av en abort pga DS än pga att fostret är dirrekt dödssjukt.  

Då har du inte varit med om följande konversation:

Jag: "Men om kub-testet visar att bebisen har hög risk att födas ds, finns det någon stödgrupp man kan gå med i för att förbereda oss?"

Barnmorskan (med fövåning och snudd på avsmak i blicken): "Jag har faktiskt aldirg hört talas om någon som väljer att behålla ett SÅNT barn."

Inte kränkning, eller?